Jag och maken tar avstånd och farväl!



Foto & © David Schreiner

Nej, vi orkar verkligen inte med det här längre! Det påverkar vår relation så djupt och negativt att Fredrik inte vet vad han ska tro, känna och tänka om mig som sin fru...

Ni kan säkert föreställa er alla våra nattliga gräl och diskussioner om vad jag möjligen kan ha gjort, hur och varför, när då, med vem? Han har nu - på grund av "idiotens" kommentarer - insett att jag inte duger till mycket... Vare sig det handlar om att skriva text och musik, spela in plattor och producera dessa - till mig som partner, mor, kock, konstnär, eller annat "tok" jag under åren "fått för mig" att göra ("arbeta") med. Jag är kortfattat reducerad till en varelse som inte ens har ett uns av existensberättignade...

Så - det säger ju sig självt att maken tvivlar... Nåväl - inte på mig då kanske - men väl på slutledningsförmågan, empatin, människokännedomen och hjärnkapaciteten hos "idioten". Ja - och självfallet har jag indoktrinerat Fredrik, manipulerat och fått honom att gå i ledband - eftersom han inte kan tänka själv....

Jag har aldrig nämnt "Py Bäckman" i något inlägg, förutom nu - och just i detta, (kolla gärna upp det, "ni" som ivrigt kommenterat hennes storhet). Varför, och plötsligen denna "explosion" av kommentarer angående henne och psalmer? Jag ämnade skoja till det om att bröllopslåten kanske kommer med i psalmboken:o) Gissa hur viktigt skulle det vara för mig? Lika viktigt som det är för mig att sälja plattor, synas i media och känna kändisar månne?... Njae... Vet inte det jag;o)

En annan sak jag inte riktigt känner igen mig i, är att jag skulle skriva om min egen förträfflighet, min "sköna uppenbarelse" eller skylla ifrån mig på andra för något - väldigt oklart vad. Någon mer skuldtyngd än jag finns knappast att finna, och att jag varit trött och slut länge - torde inte trogna läsare ha missat - samt orsakerna till detta. Det finns något som kallas liv också. Med många barn, partner, vänner och släkt involverade.

Jag har aldrig jämfört mig med Py. Varför skulle jag? Vi är väldigt olika. Jag gillade hennes låtar när jag var ung. Precis som Kate Bush. Och Ozzy är väl ändå Ozzy (och kan väl heller aldrig jämföras med någon annan)?

Jag låter en del av avslutet i inlägget bli några "väl genomtänkta" och "välgrundade" kommentarer från "guess who", som nu har fått all den publicitet han troligen inte längre kommer få någon annanstans än här (och för andra att bedöma vad den nu är värd) - i detta forum. Om jag nu väljer att fortsätta skriva.

I det fall att någon tar illa vid sig att han/hon omnämns vid namn i kommentarerna, så får vederbörande rättfärdiga sig själv här i bloggen, eller direkt gentemot den som författat inlägget. Om nu den som skrivit har modet att lämna ut sin mailadress, namn eller så...

Jag tar således inget ansvar för vilka som omnämns längre i kommentarerna.

Här kommer toket:
___________________

Anonym om Nej! Nu räcker det!:

Såg dig härom dagen när du var ute och ungen var med och cyklade. Oj vad du ser sliten ut. Hur som helst så känner jag ju både Anders B i $1000, Liljan, Micke och har pratat med Per M ute på krogen vid något tillfälle. Det är ju ganska uppenbart vem det är som har STORA PROBLEM!!
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 81.234.155.87


Anonym om Nej! Nu räcker det!:

py säljer plattor - det gör inte du
py är med i tv och tidningar - det är inte du
py lever på sin musik - det gör inte du
py har mer än 4 riktiga vänner - det har inte du
pys vänner säger sanningen till henne - det gör inte dina
py är VÄN med halva musikbranschen - det är definitivt inte du
Py ser inte gammal ut - det gör du
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 85.197.173.174 25 Maj, 21:34  

Anonym om Nej! Nu räcker det!:
Det där med Py...skillnaden på dig och henne är:

Hon gör MUSIK, det gör inte du.
Hon har ett hjärta, det har inte du. JO förresten , det har du. Ett pyttelitet placerat i arslet.
Hon är mänsklig, det är inte du.
Hon är BRA, det är inte du.
Hon har en hjärna, det har inte du.
Hon tänker på andra, det gör inte du.

Ska jag fortsätta? NEj...tänkte väl det
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 85.197.173.174 25 Maj, 20:58  

Anonym om Nej! Nu räcker det!:
Tittat på IP-Nummer. Tydligen är dom från Alingsås, Hägersten, Sala, Södertälje och Sundsvall samt annat, och det är samma person? Du behöver jobba med din datakunskap och ta medicin mot förföljelsemani tror jag. Eller helt enkelt inse det är fler än en person som inte gillar dig, din stil och attityd. Undrar hur många kommentarer det skulle kunna tänkas bli om Py Bäckman skulle hoppa på dig på samma sätt. Eftersom hon till skillnad från dig har en hel del fans. Fast sparka neråt verkar inte vara hennes stil. Det är både trevligare och betydligt intelligentare än dig som sparkar uppåt. Hela ditt bloggtema är ju avundsjuka och en underton där du försöker lägga skulden för alla dina misslyckanden på andra människor. Främst dom du har haft relationer med. Blandat med skryt och avsaknad av verklighetsförankring om din karriär. Om det kan kallas så. Känns som du borde kika lite på dig själv och ta tag i din situation. Då använder du tiden bättre än att måla ut dig själv som offer för en handfull sörjande. Dom flesta av dina läsare är nog människor som inte tycker om dig trots allt. Förslag - ändrar du inriktning försvinner nog hatarna. Om det inte redan är försent.
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 85.197.173.174 25 Maj, 13:35  

Nicole om Nej! Nu räcker det!:
Du verkar ju sjuk typ riktig parranoid liksom som skyller på folk hela tiden. Så lägger du upp kommentarer med massa olika ip och som är samma? Aldrig hört talas om dig förr men du verkar helt FAIL liksom.
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 217.174.82.84 24 Maj, 23:35


Anonym om Nej! Nu räcker det!:
Spännande med en bok. Att sätta sina lögner gentemot en annan förälder på pränt speciellt med tanke på sina barn kan mycket väl vara bland det dummaste någon gjort. Grattis! Kul också att så många ser fram emot det här bröllopet. Är det samma gäster som på ditt eget? Där nästan inga egentligen kände dig enligt dom själva? Det lär hålla längre än ditt äktenskap i alla fall. Eller var det förra relationen som var din sista chans? Hur var det nu?
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 78.69.104.52 24 Maj, 23:52

__________

Fredrik: Hmmm. Det här är ju väldigt likt många andra kommentarer som jag läst förut. Jag misstänker att det är samma "upphovsidiot" till alla dessa korkade inlägg. Men språket avslöjar en hel del, och inkonsekvensen i att "stava rätt/fel" verkar löjligt frekvent och planerad. Det ser helt klart ut som att detta kommer från någon som är van att skyffla sin egen egen skit på andra.

IP-nummer kan en händig hacker få att se ut som att det kommer varifrån som helst. Det finns programvara som gör att man kan surfa anonymt från andra IP än det nät man befinner sig på, så det påståendet faller helt platt. Tur att min hona har en hane som kan "data" :o)

Det är alltför lätt att kasta dynga, men så mycket svårare, och samtidigt starkare, att våga älska, se och tro på det sanna i den människa man valt att leva med. Om man gör det så har man vunnit alla segrar.

Gina: I går var jag, min make och två av döttrarna på min kära mormors begravning. Ett fantastiskt fint kapell med utsikt åt tre håll över den outsägligt vackra Hammerdalssjön. Prästen lämnade dock mycket i övrigt att önska. Halva min släkt (bokstavligt talat) var samlade, och det kändes fint att återse alla. Tur att jag inte behövde sjunga - för jag skulle ha gråtit mig sönder och samman. Något vi alla i "orkestern" hoppas vi inte gör på Kim och Tomas bröllop om två veckor.

Fredrik - jag vet att du tror på mig. En förmåga några andra kanske borde ha haft innan dig. Men samtidigt - vilken tur att de inte hade det! För annars skulle vi inte ha haft det liv vi har nu. Det blir bra. Jag tror det. Vi får kämpa lite mer än andra bara.

Vi: är ett par som söker en vinterbonad stuga på tre rum och kök. Hör av er om den ligger lite söder om Sönsvall! Härmed tar vi båda farväl och avslutar inlägget - dock med våra sista ord och ingen annans.

Jag och maken tar avstånd och säger hej då till dumhet, okunnighet och ren ondska. Vi ber, att vi alltid - i "evighet" kan se skillnaden mellan ont och gott. Och att vi tillsammans kan försöka bidra till något gott för varandra och andra - som betyder något för oss - omkring. Det har vi gjort förut:o) Om vi inte missminner oss helt:o)

Kärlek till alla, från oss båda, som har själ/skäl att ta emot den!




Nej! Nu räcker det!



Låten "Allt det ljus" blev äntligen klar igår kväll och jag mastrade den alldeles nyss. Dessvärre har min brännare gett upp och PC och Mac verkar inte vara kompatibla kompisar just nu... Så maken får bränna skivorna på sin Mac:o)

Jag har tagit ännu en funderare angående bloggen. Det känns inte längre roligt att skriva här eftersom en viss "anonym" hela tiden skickar idiotkommentarer som egentligen är opublicerbara (då han nämner namn) i en - som jag hade tänkt när jag startade den - åtminstone halvseriös blogg. Jag borde kanske ha läst på och sett till att bara "riktiga" personer fått kommentera... Men det gjorde jag dessvärre inte... Får se om jag orkar bemöda mig med att lägga in en prenumerationsfunktion eller vad det nu är man borde göra när man vill slippa en massa tok...

Efter mina sista inlägg har denne "någon" fått fullständigt "hattifnatt & psykbryt" angående min och makens låt till Kim och Tomas fina bröllop, en tillställning som så många ser fram emot - inte minst jag! De om några manifesterar kärlekens djupaste väsen:o)

MEN... jag ska inte vara den som är den - galenskapen har kanske ett visst underhållningsvärde (i sökmotorerna om inte annat) och för några få läsare;o) Jag publicerar nedanstående enbart för att ni andra ska förstå varför jag troligtvis kommer att lägga ner denna blogg. Tusen kramar till alla ni som läst - och hoppas på återhörande i någon form snart:o) Har lite annat att stå i som ni vet!/Gina

PS: Boken kommer inte att heta "Vargen kommer" utan arbetsnamnet känns mest relevant som "Ord och inga visor". DS.
____

Jess om Gäh! Tuppar snart av! Ka ka ka & kuckeliku...:
Psalmboken. Ja tänk om alla var lika verklighetsfrånvända. Varför tar du inte tag i ditt liv i stället? Verkar vara ett totalt kaos! Vad är det som gör att du tror dig vara förmer än oss andra och inte behöver arbeta? Som vuxen och som förälder borde du kanske sluta tro att jorden snurrar runt dig och istället bli en vuxen människa som inte lägger skulden för alla dina misslyckanden på andra?
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 90.235.199.100 22 Maj, 12:19  

KVACK!!!! om Gäh! Tuppar snart av! Ka ka ka & kuckeliku...:
Du verkar ju totalbitter!!! Ingen lyssnar ju på din musik, vet någon vem du är nuförtiden??Lägg ner din verksamhet och skänk dina stålar till BRIS!
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 83.185.131.144 20 Maj, 11:08  

Idiotläsare om Gäh! Tuppar snart av! Ka ka ka & kuckeliku...:
Idioten verkar vara igång här mest hela tiden. Inlägg efter inlägg där avundsjuka, bitterhet och hybris lyser igenom. Idioten verkar må riktigt riktigt dåligt. Dessutom har ju idioten ju ingen som helst koll på verkligheten. Varför skulle någon ta in idiotens "alster" i Psalmboken bara för att det som verkar vara bland idiotens få vänner ber idioten skriva något som liknar en Psalm? Gör det så ont att Py är en omtyckt och lyckad artist som fortfarande säljer mycket skivor, konstant är med i tv, har utsålda konserter, och du bara är en misslyckad kopia med några få närmast sörjande?
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 90.235.143.119 20 Maj, 10:49  

Margot om Gäh! Tuppar snart av! Ka ka ka & kuckeliku...:
Trevlig text...Synd bara att du inte kunde låta bli att koncentrera dig på ditt eget utan tvunget måste slänga lite skit på andra. Jag har varit på flera av Pys kyrkokonserter, och så som hon och hennes texter berör åhörarna, är hon värd inget annat än respekt! Hon är LÅNGT ifrån avdankad. Hon strålar!
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 90.227.21.243 20 Maj, 10:37  

KVACK!!!! om Gäh! Tuppar snart av! Ka ka ka & kuckeliku...:

Tror du att din musik skulle spelas i kyrkan om du nu skulle ha intelligensen att skriva en låt.....näe inte mycket!!!Din musik är kräkmusik! Fyy Fan
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 83.185.131.144 20 Maj, 10:14  

Jag har IQ som en negerboll om Egenheter... dåliga vanor eller tvångssyndrom?:
Men.....nu blir jag leeeedsen. Vafför har ho ente god känt min hög intelligenta kommentar som jag skref her i går aftones
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 85.197.173.174 20 Maj, 09:45  

Jocke  (Karulf@gmail.com) om Gäh! Tuppar snart av! Ka ka ka & kuckeliku...:
Varför tror du att låten kommer med i psalmboken? Det är snudd på omöjligt... Är det Py Bäckman du tänker på? Känns lite överdrivet att kalla henne föredetting... Passar väl däremot in som ett passande epitet gällande din karriär. Samtidigt kan man väl tycka att deras lycka borde vara viktigare, men so. Du skriver verkar det vara en liten bisak i frågan.... Lycka till.
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 79.136.40.18 20 Maj, 07:32  

Jesus om Gäh! Tuppar snart av! Ka ka ka & kuckeliku...:

Blir det en "BögPsalm"?
Hur ställer sig Gudarna till det?
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 80.217.239.176 20 Maj, 02:38  

Jesus Kristus 666 om Egenheter... dåliga vanor eller tvångssyndrom?:
BAJS
Denna kommentar är inte godkänd. IP: 85.197.173.174


Gäh! Tuppar snart av! Ka ka ka & kuckeliku...



Foto © Eva-Lena Olsson
Jag är nog minst lika stressad som vid samma tid förra året - fast det inte ens är vårt bröllop nu - utan mina bästa pappa-farbröders... Herregud! Hur kan man i svaga ögonblick lova att skriva "typ en psalm" (om de nu någon gång skulle gifta sig), och sedan framföra den live? Det här är verkligen inte min grej... Och ännu mer nervöst blir det, eftersom media uppmärksammat det hela och gjort reportage i både TV och tidningar. Det blir nämligen det första homo-bröllopet i Sundsvalls GA-kyrka. Voine...! Men en liten undran - har det inte framskridit mer inom detta område och inom kyrkan?

Försöker febrilt och envetet få klar låten med alla klipp och körer för CD-singeln som de sedan vill sälja på festen - och jag hoppas innerligen att den går hem hos den samlade församlingen. Den är ju skriven direkt till Kim och Tomas, men möjligen kan den fungera för andra vigslar också... Vem vet?

Kim är ju alldeles i sitt esse nu och har miljoner idéer om hur han ska marknadsföra låten - detta bara efter att ha hört en ett uns av den för många månader sedan... men å andra sidan vet han ju inte än vad han talar om heller;o) Efter vår lunchdate igår, ville han att vi fyra i "bandet" skulle vara klädda som på vårt piratbröllop i somras. Detta för att en tredjedel av deras miljontals (som det verkar) gäster var inbjudna till vårt - och säkert därmed skulle komma att fatta "galoppen"... Undrar det jag...;o) Och får man ens bära hattar i kyrkan? Kan någon stämma brudgubbarna i efterhand?

Hmm... Ja och jo, Fredrik får säkert på sig sina paltor, likadant med Lilian och Fredde... Men jag får helt enkelt tänka om. Har packat ner allt från vigseln (förutom ringen) i en oåtkomlig kartong längst in i källaren - där sådant jag inte längre får på mig, har hamnat... MEN jag kommer i alla fall att ha en massa löshår (vilket tjat) - förhoppningsvis ditsatt på ett snyggt sätt med hjälp av någon av döttrarna:o)

Dotter no: 2 kommer att vara "hovfotograf" och det är hon alldeles säkert med bravur! Dotter no: 4 är i morgon med på någon slags "Stiltrend" i Sundsvalls tidning - så det är sannerligen ingen hejd på "kändisfaktor-Jacobi" just nu;o) Åminstone vad anbelangar de yngre förmågorna:o)

Låten (lägger ut den här efter den 11:e juni) är nog, näst efter "Det svarta ljuset" (tvingades spela in och skriva om den fyra gånger på skivbolagets begäran), den mest musikaliskt krävande jag gjort. Men betänk! Den kanske kommer med i psalmboken! Så som andra begåvade - men numera avdankade popsångerskor - fått en ny karriär igenom... Kim sa igår att "Ozzy" och "den galna tuppen" var inviterade att framföra något fint, och undrade om jag hade något emot det... Och faktum är, att för ett par sekunder, trodde jag att han menade allvar;o)

Han är allt bra lustig den lille parveln, men jag älskar honom och hans tillkommande ändå!

Pöss - som vi brukar säga!

Egenheter... dåliga vanor eller tvångssyndrom?



Jag är fullt medveten om att jag i många tidigare inlägg ondgjort mig över andras olater och ovanor, så nu känns det liksom på sin plats att se över- och rannsaka mina egna. För hur lätt kan det egentligen vara att dela tak med en sådan som jag? Visst - detta inlägg har en äckligt hög faktor av "I-landsproblem", men checka ändå här nedan om du orkar bry dig:o)

*Jag måste alltid ha fötterna utanför täcket när jag sover.
*Jag går alltid barfota inomhus - att ha strumpor på fötterna går närmast likna vid att ha vantar på händerna inne.
*Jag måste alltid läsa en bok när jag går på toaletten - annars kan jag lika gärna låta bli. Behöver jag nämna att det tar en stund (jämför detta med att jag ilsknar till över att dotter no:3 duschar för länge)?
*Jag måste göra mina smörgåsar och koka mitt te själv. Alla andra gör fel - (för lite/för mycket smör, på fel sida osv) nada frukost på sängen här inte!
*Jag vaknar av minsta lilla ljud och blir arg, typ Fredriks snarkningar - dock inte Thyras, som fungerar sövande.
*Jag kan inte öpnna ett stängt toalettlock utan att direkt efteråt tvätta händerna - lämnar alltid därför locket öppet efter mig själv. Och efter att jag tvättat händerna igen;o)
*Jag kan inte borsta håret utan att ta bort fastnat hår ur borsten först.
*Jag kan inte borsta tänderna innan jag rengjort tvättstället från intorkat tandkrämsspott, hårstrån, snuspartiklar och Fredriks skäggstubb.
*Jag kan inte borsta tänderna med min egen tandborste (fristående från alla andras) om jag inte tvättat den först.
*Jag måste halvligga i förarsätet när jag kör bil - till stort förtret för övriga förare i familjen.
*Jag måste röka det första jag gör när jag vaknar...
*Jag måste tända en cigarett så fort jag går utanför porten.
*Jag måste gå omkring i alla rum när jag pratar i telefon (gillar inte att göra det - gå alltså - men det kan också bero på att det sällan är tyst någonstans).
*Jag måste ha lampan tänd och läsa i minst en timme innan jag kan somna (om jag har tur alls med det lilla äventyret).
*Jag kan inte doppa magen i sjö eller hav sommartid, utan att skrika pinsamt högt.
*Jag kan inte dricka kalla, kolsyrade drycker utan att få kramp i halsen (diafragman?) och därmed tjuta till extremt ljudligt - som ett slags kortvarigt astma-anfall. Det brukar skrämma slag på sällskap som inte är vana, och orsaka förundrade blickar hos okända på restaurang...
*Jag måste titta in i starkt ljus- (solen eller en lampa) för att kynna nysa. Och när jag väl gör det, vrålar alla inom en mils radie "Prosit"!!!
*Jag vill helst ha underdelen på en frallabulle, men vågar inte erkänna det;o)
*Jag kan inte äta sista kanten jag hållit i på en macka (både de jag själv gjort, men även på café).
*Jag dricker aldrig den sista slatten ur någon som helst dryck.
*Jag har svårt att få i mig varm mat som har kallnat. Kall mat som är ämnad för den temperaturen går bra.
*Jag vill helst ha toarullen på golvet i stället för i den ändamålsenliga hållaren (något maken märkt och påpekat)...
*Jag använder aldrig hushållspapper. Står det någonsin papper i köket (använder slaskskrapa med stor framgång) så är det toapapper - och då för att någon middagsgäst behöver torka av sig sölet...
*Jag är fullkomligt livrädd för åska! Springer maniskt omkring och drar ut precis allt elektriskt i hemmet. Det har hänt att jag väckt mina barn mitt i natten, fått på oss alla gummistövlar - för att ta oss till bilen och där inne invänta lugnet...
*Jag kommer ofta på mig själv med att blåhålla i fjärrkontrollen till TV:n. Blir jättestressad om någon annan zappar runt under reklampauserna - även om vi ser på samma program;o)
*Jag är löjligt höjdrädd. Framför allt är jag rädd för att mina barn ska ramla ner från klätterställningar, träd med mera. Det kan bero på att Millan vid två års ålder lyckades ta sig ut genom ett jättesmalt vädringsfönster hos en vänninna i Stockholm. Hon stod på taknocken (bara asfalt två våningar ner) och skrattade och sa "titta mamma vad jag kan" - varvid jag ålade mig igenom samma fönster och fick tag i hennes lilla hand... (Ja, jag vägde bara 55 kilo på den tiden).
*Jag är lika "löjligt" åkrädd och "kör gärna bil, rattar och bromsar" åt andra. Det finns en förklaring till detta med - den vedervärdiga olyckan - "The Big Bang"...
*Jag kan inte torka spyor - inte ens mina barns, utan att själv kräkas.
*Jag tål inte när folk smaskar och smackar när de äter - påminner alltför mycket om min styvfar...
*Jag tål inte vasst, rivande skägg - påminner alltför mycket om min styvfar...
*Jag klarar inte av att klippa mina fingernaglar, utan biter bort dem. Det har jag alltid gjort med barnens också när de var små. Kan erkänna att det fortfarande tar emot att använda tång på Thyra. Tror inte det har att göra med att min mor varit fotvårdsterapeut i många herrans år;o)
*Jag har aldrig använt eller burit ett armbandsur. Har inbyggd "timing" och kommer aldrig för sent.
*Jag har inte gått till en frisör på över tjugo år. Klipper och färgar mitt eget hår. Och går det fel - tja, då kan man ju alltid beställa löshår:o)
*Har något slags hår-tics - om jag mot förmodan står på scenen... Fluffar omkring med händerna hela tiden. Mycket osmakligt och töntigt, enligt mig!
*Jag ställer alldeles för höga krav på mig själv och andra.
*Jag har svårt att någonsin riktigt slappna av.
*Jag gillar inte att bli riktigt mätt. Hatar känslan efter barndomens julmiddagar.
*Jag kan inte prata - eller förstå vad andra säger - när jag lagar mat. Trivs bäst om jag får vara ifred i köket (men hacka saker får andra gärna göra. Tillika duka undan och diska:o)

Jamen alla fattar! Vilket team vi måste vara i den här familjen! Och vad roligt det måste vara att vara att tvingas umgås med mig...eh...not?

Kram till er närstående ändå - och till alla er som slipper !


Snurrigt värre...



Det är mycket som känns lite yrt just nu... Självklart Festivimellodalen, som måste vara den största tramslekstugan för ett synnerligen blandat "artist"klientel. Om det ändå vore roligt - eller åtminstone skrattretande! Men ack, nej... Jag satt mest och ojjade mig och blev förbannad. Sen att det är komplett omöjligt att placera var alla länder ligger, är en annan femma. Europa har sannerligen växt - det samtidigt som min kunskap om geografi i samma takt verkar ha krympt:o(

För övrigt kan den gångna veckan kort sammanfattas såhär: Bogsera runt på "Krabaten" till olika parkeringsplatser eftersom ingen velat köpa den, lämna in nya "Piraten" på verkstad eftersom det ena bakdäcket "vobblade" så mycket att folk stoppade oss för att varna när jag var ute och körde. Hela fadderuttan går lös på nästan lika mycket som vi gav för den, för det var fel på en massa styrleder och damasker (låter i mina öron ungefär som om man skulle vara ute och vingla i trasiga strumbyxor - inte längre applicerbart på mig...) och de måste lagas omgående. Så det har blivit att vi mest umgåtts med "Dramaten" - den mest pålitliga av transportmedel vi kan uppbringa som det verkar...

Å andra sidan kostar den inte något i parkeringsavgift (förutom lägenhetshyran) till skillnad från de två andra motorvraken. Med soppa, dubbel försäkring, parkeringsböter (fastän vi betalat för båda - trodde vi - i Sundsvall har man lyckats med konsstycket att införa fri parkering på helgerna - men bara i två timmar på vissa ställen - och det oklart var) har vi/jag lyckats komma upp till samma summa det kostar för Fredrik att resa t.o.r. England med uppehälle en vecka. Han kommer att bli tokig när han kommer hem... Nejdå, inte han inte;o) det räcker så gott med min galenskap...

Och som om det inte vore nog, (jag skippade att köpa en långklänning på rea för 600 kronor i fredags - snodde ihop något redan befintligt hemsytt ur garderoben inför Kim och Tomas bröllop) för att skona vår redan högst ansträngda ekonomi, men lik förbaskat satt samma fingrar som skriver det här, igår kväll och beställde löshår på nätet inför samma bröllop för 1000 pengar! Vad ÄR det som händer? Och slut på Gaffatejp har vi.

Och så har dotter no:3 bestämt sig för att flytta hem igen; det efter en månad hos sin fina bästa vänninna som inte alls mår bra av förståeliga orsaker. Dotter har insett att det blir för jobbigt och att hon inte kommer upp till skolan som hon ska - och dessutom insett att CSN dragit in hennes studiestöd. Något vi länge vetat skulle ske... Men alla har vi varit sexton...;o) Hon är välkommen tillbaka (tillika hennes vän)! Så nu pågår diskussioner om ommöblering, byte av rum, nya 20 meters datakabeldragningar, med mera, med mera...

Det är ändå flera dagar kvar innan fina maken kommer hem, så det är bara att hålla tummarna att det inte blir mer snurr i stugan. Men det förstås, jag ska banda Lilians och Freddes sång om en timme - och vill det sig illa kraschar musikdatorn och hoppsan: "det bidde ingen Bröllopslåt"... Får väl dra hela löshåret över mig i så fall och skämmas rejält:o(

Jag upphör...



aldrig
att förvånas över hur den mänskliga (nåja) hjärnan fungerar. Både min och andras. Först sitter allting alldeles fast och jag får ingen rätsida på vad, hur och när jag ska göra vissa saker - för att det ska bli rikitgt bra och fungera i sin helhet. Jag funderar, ältar, funderar, ältar och funderar... - likt en kvinnlig professor Baltazar (mycket bra barnprogram när det begav sig)!

Men så plötsligt uppenbarar sig den självklara lösningen! Hela ordningen! Och det verkar kunna hända precis när som helst - i sömnen, i drömmen, i bilen, vid matlagning -  och varje gång blir jag lika chockad, glad och tacksam. "Men herregud, varför tänkte jag inte på det förut"? Var månne Gud inblandad i processen?

Nu vet jag exakt vilka låtar av de tjugo, som ska med på nya plattan. Jag vet också exakt hur jag ska lägga upp min roman. Det blir visserligen komplext - men jag har i allafall skapat ett småsmart system som ger mig friheten att skriva det jag vill på rätt ställe - och vid rätt tillfälle!

Just nu har jag lust att ge mig själv en stor fet kram! Och därför får alla fina läsare en likadan! KRAM!!!

Kontenta: Man kan när man minst anar det. Desvärre inte alltid när man vill:o)

Jag ser inte! För-blindad...



Jag borde ha en minnepinne inopererad i huvudet! Som kunde plocka fram alla de människor jag någonsin mött och haft någon slags relation med. Oavsett om det handlar om gamla skolkamrater, föräldrar till alla ens barns klasskamrater, personal och lärare på de otaliga daghem och skolor barnen gått på, eller föräldrar till ytterligare alla de barn jag själv tagit hand om på dagis. Så tillkommer dessutom alla bekantas bekanta - som man mött hos vänner - och långt senare har lite svårt att placera.

Men att jag skulle vara "stroppig" finns inte på min karta. Det är faktiskt så att jag ser otroligt dåligt (inte bara ut). Vill minnas att jag har skrivit det förut i något inlägg i bloggen (och det blir stadigt sämre av den dumma diabetes efter lilldotra). Utöver det här, har jag faktiskt jättesvårt med namn. Så förlåt. Ni som tror jag går med högburet huvud. Så är inte fallet. Jag SER helt enkelt inte!

Gnatt!

På "lokal"... & ketchup!



Ja, på "lokal"... var det ganska... psykedeliskt? annorlunda? flashbackigt? oroligt? otroligt? roligt...? Men seriöst, det känns faktiskt som en evighet sedan jag begav mig med vänner till ett etablissemang, betalade inträde, fick stämpel på handen, och slank in på damtoaletterna för att först "bättra på"/"sämra till" mitt ansikte.

Men ojdå! På "lokal" finns det folk! Människor man inte känner. Och människor man kanske vet/gissar vilka de är och var man sett dem, och därmed förväntas konversera lagom ledigt och underhållande - detta under en viss outtalad, men ändock förutbestämd tidsrymd - för att sedan självklart förstå hyfsat exakt när det är dags att mingla vidare.

Herregud! Jag är en komplett krympling inom detta område! Har aldrig fattat - och fattar fortfarande inte den sociala koden i en del sammanhang. Som det här med att gå ut på "lokal".... Begriper inte när jag är för mycket, eller för lite. Eller vad som egentligen förväntas av mig.

Jag kommer aldrig att bli "stor" eller "vuxen"- för jag är alltför mycket den sammanlagda summan av alla roller jag fått av andra - lika mycket som de jag själv påtagit mig.

Vi anlände till "lokal" runt 20.00 då "körslaget" skulle börja. Detta bestående av sex olika körer från länet som skulle tävla med tre låtar vardera - mot varandra. Rockkören med Kim - i mitten (såklart) - var så otroligt bra att jag knäböjde mitt på golvet framför scenen och jag kunde inte sluta le, dansa till och skratta av glädje när jag hörde och såg dem! Vilken fantastisk samstämmighet/samstämdhet de utstrålade! De var helt klart kvällens stora behållning. Min make började till och med gråta av rörelse? röring? rördhet? röding? (Nä - sådana som jag borde inte ens få skriva på svenska)!

Dessvärre kom kören bara tvåa i den ytterst oförståeliga omröstningen som sedan skedde - men som jag ändå tror berodde på att deras körledare hade varit "jävig" om hon röstat fram dem som etta... Det spelar ingen roll! För körlederskan är guld och kören alldeles fantastisk! Jag önskar att jag själv ledde en sådan kör, var så skicklig i stämskrivning som hon, och om inte det - att jag fick vara med i deras kör:o))

Kram på er alla som gjorde ett fantastiskt framträdande!

Och vad som sedan hände, angår inga andra:o) Jag blev outsägligt trött på det mesta vid 23-tiden och gick hem och skrev ett dumt meddelande på FB - till en bekant - som jag efteråt bad om ursäkt för. Sedan sov jag en stund (som vanligt aldrig mer än en stund = 2 timmar;o)

Jag är ju enligt några/någon - som inte vågar stoltsera med sitt namn - sannerligen en "festprissa" som "stjäl andras karlar" - något jag tillminnelsevis aldrig någonsin gjort. Men - så kom jag på samma natt; den jag skriver om:
Åh, jag "snodde" ju Fredrik! Från hans då nittonåriga flickvän! Inte modern till hans två barn, utan den han var ihop med när vi inledde vår relation. Snacka om "uppbyte" för hans del - not!

Det ovanstående är ju inte riktigt hela sanningen, för Fredrik berättade inte för henne, fastän jag bad honom. Såklart blev den unga flickvännen väldigt ledsen och sårad när han till slut skrev till henne som det var - eller gjorde han aldrig det?

Oavsett har jag ändå ytterst svårt att tro att hon av alla, skulle vara den som totar ihop alla elaka inlägg. Och jag ber av hela mitt hjärta om ursäkt om hon tycker att jag "stulit" hennes tillkommande.

Men - tusen tomater kan bli krossade - utan att bli till ketchup - det får man verkligen hoppas! Jag var också ung en gång för länge sen... en flottare i hamn.. tradela, tradela, tradela... eller nåt! (Syftar här på en av alla galet dåliga festivimellodal-bidrag vi hörde i kväll;o) Fast Millan verkade fattade mitt Finlands-hejjande tror jag;o)

Sen kan ju man fråga sig - varför ballar nästan alla mina blogginlägg ur mot slutet? Borde sluta skriva tidigare på natten antar jag...

Godnatt alla söta - ni sura bryr mig inte!



Märkligt...



Idag har jag "överraskat" min make med biljetter till "Rockslaget" på "Aveny" ikväll, i staden där vi bor. Betalat med hans bankomatkort såklart! Där fina Kim ska sjunga och tävla med sin "Rockkör". Jag köpte även en vacker blomma (en orange Lilja) och har, tror jag, därmed på något vis bett om ursäkt för att jag är en sådan "jobbig klimakteriekärring". Jag fattar ju ens inte själv vad som händer! Men så är jag ju ändå "mindre begåvad" till råga på allt;o)

Nåväl - det tarvar smink sådana här aftnar - när man ska ut på lokal:o) Det händer så ytterst sällan sedan vi flyttade tillbaka till "metropolen" Sönsvall. Men ikväll ska det således ske! Jag stod nyss och försökte måla på mig ett ansikte. Och samtidigt insåg jag att jag har fått alldeles ljusgröna ögon. Kanske har jag gråtit så mycket att det mörkbruna försvunnit... Att de liksom blivit urvattnade på något mystiskt sätt. Tja, vem vet, och vem bryr sig. Endast en liten reflektion...

Snart kommer "Bokestigerskan - The Only & best Lilian" och ska sjunga långt mycket vackrare än jag, på Kim och Tomas snart "ökända" bröllopslåt. Den som vi sedan ska framföra i den fullsatta Stadskyrkan snart. Efter det ska vi äta på den maten, eventuellt hinna banda lite och bege oss.

Och som ytterligare "Sving" under de brutna vingarna har "dåren" givetvis skrivit kommentarer igen - och jag återger nedan en del av skiten endast för att underminera mina egna tankar om vem det annars kan vara! Fastän jag vet så väl att det är han verkar...

"Jag tror du underskattar hur många som genomskådat dig för länge sedan. Jag behöver ingen som talar om för mig vad jag ska skriva eller tycka utan gör det på egen hand och jag vet fler som gör detsamma. Det pratas ju faktiskt en del om dig. Utnämnd till bankomatfitta som försöker livnära dig på att skaffa barn med olika pappor. Du är en sjuk jävla fitta! Enligt min man är föresten Fredrik med i Frimurarna så det var i alla fall inte en del av er deal. Kommer han få vad du lånat av honom föresten? Eller tvingat honom lägga ut för ditt gamla hus / förra svek?"

Information:
Alias/namn
E-postadress:
URL:

Hur som haver - ha en bra kväll alla fina! Det ska VI ha! Love!

Varför?



Ja, varför är väl det ord och dess innebörd som åsamkat rasen människan det allra största lidandet... Genom alla tider tycks det vara så. Är det för att vår hjärna har förmågan att ställa frågorna, men samtidigt inte har samma kapacitet att förstå svaren - om de så skulle kastas oss rakt i ansiktet?

Jag påstår inte att jag är särdeles påläst i något ämne, även om jag bättrar på min allmänbildning i takt med de böcker jag girigt slukar. Spetskompetens har jag kanske - inom vissa områden, men samtidigt noll koll på väldigt mycket annat. Jag hade förvisso bra betyg i skolan. Aldrig "svårt för mig" som det hette på den tiden...

Hur som helst är jag ju den jag är. Gilla mig - eller strunta i mig och lägg energin på något vettigare! Hur svårt kan det vara?

Jag har, som säkert några förstått, fått en drös elaka kommentarer på bloggen igen (har inte lust att publicera fler exempel) - från "alla kan gissa vem"... Detta trots att min fina, lilla mormor nyligen avled. Och detta trots att hans (alla kan gissa vem en gång till) egen mormor var "den viktigaste personen i hans liv" - enligt hans utsago... Och "gud nåde" den som inte vördade henne eller hade respekt för alla de saker och möbler han fått ärva. Min dotter har samma namn - något jag först ogillade - men nu inser passar henne perfekt! Med Vilda som mellannamn.

Som mamma till en alldeles underbar, smart, egensinnig och söt tjej, blir jag bara så evinnerligt störd över hur hennes biologiska pappa orkar hålla på så här. På Värmdö. Hos "Pi" - som tydligen fortfarande håller honom om ryggen. Jo - jag KAN se var de anonyma inläggen kommer ifrån! Det finns faktiskt oanade resurser i form av tänkande, datakunniga och inkännande människor!

Här infogar jag en större suck än det ens går att stava till... och fortfarande återstår frågan "VARFÖR"? Han har ju sedan snart 6 år, gjort ett val att inte ha med sin egen avkomma att göra. Vad mig anbelangar, kan han knappast straffa ut mig mer än han redan gjort - och fortfarande försöker göra.

Jag hade inte självförtroende nog att skriva musik på många år efter hans vansinniga härjningar. Jag gick totalt "in i väggen" och kan fortfarande idag inte ansöka om A-kassa eller andra saker jag har rätt till - trots att jag, till skillnad från honom - betalat skatt i alla mina yrkesverksamma år. Jag övervägde nyligen att stänga ner bloggen, men kommer att fortsätta så länge jag har lust!

Varför tänker han inte på att dottern en dag får tillgång till allt detta tok? Den "svarta lådan" står safe nere i källaren och allt annat finns ju sparat i etern...

Ja, jag är tydligen på ett riktigt retsamt humör just nu;o) Och dessa ord kommer troligen att trigga igång galningen återigen. Men för hans och alla andras vetskap - det blir ord och inga visor i boken! Om jag så blir stämd på kuppen. Enligt "Bunni" brukar det sällan vara någon fara:o) Och jag har fått nog av dumhet och ren och skär ondska!

Kärlek till alla er andra:o)

PS: För mer än 15 år sedan bad jag mina närmsta vänner att tala om för mig om jag började framstå som pinsam, eller inte kunde sjunga längre. De har inte sagt ett pip ännu. Vem måttstocken var? Jo, "Pi" herself!

"Festivimellodalen" får andra damer hjälpa honom med! (Skiter i att han tagit bort mig som upphovskvinna på en massa låtar)! Sätter aldrig min fot i det förhandsbestämda "gränslandet" igen! DS.

Mormor... Momma!



Ja, det gick ju alldeles åt pipan med att sluta blogga tydligen... Men det finns å andra sidan saker jag behöver få ur mig även om ingen (läs ett par) vill läsa... Men det är ju inte det som är grejen med skrivandet heller. Det torde de flesta begripit vid det här laget. Bloggmaterialet i sin helhet är på utskick till några förlag, men det tar tid innan refuseringarna kommer...

Jag, min lillasyster och mamma åkte upp till Hammerdal igår förmiddag. (Tack alla fina ni på FB som uppmuntrade mig att få till stånd resan, trots Jacobi/Muskos trasiga bil). Syrran, Ingela, körde väl i 110 knyck hela vägen, men eftersom bilen är sprillans var jag inte fullt lika åkrädd som med vissa andra.

Vi dryftade, tillsammans med mamma, en massa gamla minnen från när jag och syster var små, och det är frapperande hur mycket vi både minns tillsammans och "o-minns" isär trots att det bara skiljer 2,5 år emellan oss.

Hur som helst kändes det väldigt skönt att få vara med bara dem. Min ursprungsfamilj. Och att vi tillsammans valde att ta farväl av mormor Karin Linnéa Elida Göransson - en söt och godhjärtat människa som stod mig mycket nära under uppväxtåren. Kanske för att jag var första barnbarnet. Och självklart för att mina första år i detta liv upplevdes där på "Herrgårn" i Ede.

Vi anlände, efter ett par rök, banan- och kisspauser till Åshamras Äldreboende. Som anekdot kan jag berätta att det var just där jag hade mina första uppträdanden som sju, åttaåring tillsammans med min syster och hennes yngre kusin Malin. Jag minns att vi sjöng mina egenkomponerade låtar för åldringarna. Jag försökte spela fint på det ostämda pianot och sjunga rätt text, medan de yngre begåvorna sjöng ungefär lika ostämt som pianot lät, och med fel text, då de inte kunde läsa än;o) Men det var ändå uppskattat. Alla som kunde klappade ju händerna - kanske för att de inte hörde något, utan bara tyckte vi var söta. Hur som helst tror jag att driften att uppträda danades redan där. Även om den inte är särskilt befintlig nu, vid 50-års ålder...

Igår var vi tre mormödrar (snart blir väl systern en också) - tillsammans i ett av Åshamras nyrenoverade och jättefina rum. Personalen var på det stora hela oerhört innkännande, och jag kan inte förstå att det finns sådana fantastiska människor som orkar med ett arbete som innebär dagligt lidande, ångest, glömska, elende, död och mänskliga avsöndringar, och samtidgt lyckas behålla en sådan aura av livskraft och glädje omkring sig. Jag är mycket djupt imponerad och berörd av dessa kvinnor. Tack.

Och ett särskilt tack till Eva, min barndoms första kamrat från Hammerdal, och med troligen en av Sveriges mest utövande och grövsta Jämtska:o) Underbart att höra! Och vad fin du var:o) Med oss och min mormor som du vårdar.

Din pappa köpte tydligen mitt barndomshem i Ede. Det skulle vara väldigt roligt att ses igen! Och få vandra kring i rummen:o) Får leta efter dig på FB!

När vi kom in i mormors rum på hemmet, så fick vi nog alla tre en smärre schock. Hon låg nerbäddad i en liten vadderad säng av mjuka täcken och såg faktiskt redan död ut. Fastän hon andades. Hon kan inte ha varit mer än 140 cm lång och vägt mer än 35 kilo... Hennes tänder var utslagna eftersom hon ramlat för några månader sedan. Hennes blå ögon var täckta av en grumlig hinna, och eftersom hon är blind av starr på ett öga måste det ha varit mycket svårt att fokusera.

Hon hade mörkbruna ringar under ögonen och andades med stor svårighet. Dessutom slog hjärtat väldigt ojämnt eftersom man satt ut alla mediciner. Benen tycktes ha myrkrypningar och hon försökte få dem till ro gång på gång, och såg ut som om hon helst ville springa därifrån. Hennes ansikte hade i stort sett inga rynkor alls och när vi höll hennes händer såg de yngst ut... Hon är ändå nittioett år!

Att åka dit var värt mer än allt. Tillbaka till rötterna. Hennes blick när hon tittade in våra - vi avlöste varandra - sa att hon mycket väl visste att det var vi som var där och ville ta farväl, kanske att ge henne "tillåtelse" att gå. Hon viskade till och med min mammas namn, och hon log lite vagt åt oss alla tre. Vi är alldeles säkra på att hon kände igen oss. Hon svarade dessutom på att hon inte hade ont när vi frågade.

Under de fyra timmar vi satt hos henne var hon så pass "vaken" att personalen kallade henne för "pigg". Vilket i sig kändes smått absurt. Hon var ju alldeles på gränsen, och minst tre gånger trodde vi att hon släppt taget och hade gemensamma tankar om att ringa på klockan...

Även om fina momma är gammal och trött så känns alldeles förfärligt att hon vägrar att dricka eller äta. Ej heller ta några mediciner. Så de facto ligger hon där och har "bestämt" sig. Hon orkar inte mer. Och det enda hon kan påverka är att välja att inte svälja. Och man skickar henne varken på sjukhus eller sätter in något dropp. Allt för att inte förlänga lidandet...

Och vid min Gud!  LÅT MINA BARN OCH BARNBARN SLIPPA NÅGOT LIKNANDE!

Vi tog en kort paus för att äta på byn - gissa vad? Pizza... Sprungit på toa sedan dess.
Sedan åkte vi tillbaka, och då såg mormor mer rofylld ut, halvsov och hade fått morfin. Men det kändes verkligen inte bra att köra därifrån utan att ha fått hålla henne när hon måste gå.

Dock är vi överens om att beslutet att ta farväl "innan", känns långt mycket bättre än att komma dit när hon redan rest.

Jag vill tacka min mormor, mamma, syster och personalen på Åshamra från hela mitt hjärta! Det var nog den bästa och intressantaste resa jag gjort, även om jag inte sovit på flera dygn.

Kärlek till er!/Gina

PS: Intressant var även djurinvaderingen vi hade på vägen hem! Var det inte älgar, så var det små- och storfåglar på vägen, orrar, katter, hundar - tur min syrra har bättre syn än jag! DS.

RSS 2.0