Alla mina "ex" och nuet...
Tro mig, när jag säger att jag är oändligt tacksam för vad alla mina "ex" både tillfört - eller för den delen bortfört - i mitt liv. Vore det inte för dem - eller mina egna val (visserligen smått diskutabla), hade jag ju inte varit där jag är nu. Inte fått de fantastiska döttrar jag faktiskt har.
För där jag är idag - där vill jag vara. Både fysiskt, mentalt och yrkesmässigt. Punkt.
Jag har som bekant några år och "ex" på nacken. Några av dem gjorde väldigt bra och rätt. Funkade inte ändå. Några gjorde snarare ganska dumt och fel. Funkade inte alls. När man ser på det så här efteråt. Och ytterligare ett par, var skvatt galna och försökte få mig att "lägga ner". Men se, det gör jag inte förrän det är dags - och då av helt andra skäl. Sjukdom, ålderdom, tja - troligen av en fullständigt "naturlig" dödsorsak. Självklart hade jag så klart en stor del i händelseförloppen, så att säga;o)
Men så var det. Det tar jag. Men nu är det såhär. Jag är kär. Jag tänker bo kvar i huset vid havet, vad än "någon" ämnar ta sig för. För det här är mitt! Det här är frihet för mig och jag väljer själv vilka jag vill ha i mitt liv. Mina nära och kära såklart! Och nytillkommande vänner.
Alldeles nyss hade jag ett "ex" här som var gullig och högg flisved åt mig. Ved som en barndomsvän varit gullig nog att leverera - dock för lång och grov - veden alltså;o)
Ett annat "ex" hjälpte mig med räkningarna idag - för så säger "lagen" när man ligger i skilsmässa. Inte någonstans kul, men nödvändigt. Och jag vill sannerligen tacka honom för allt det vi hade, och hoppas att han blir lyckligare med sin nya kvinna.
Jag har flera fina "ex", och jag hoppas att ni förstår att jag uppskattar - från roten av mitt hjärta - att jag fått dela en tid av mitt liv med er. Och jag önskar att även jag tillfört någonting positivt i era efterkommande val av liv.
Plattan kommer att skrivas klart i sommar och i höst - med min själsfrände - även gitarrist och kock:o) Hur bra kan det bli? Det blir vi:o)
Gud hjälpe mig - men jag är så LYCKLIG! Och har vett att inse att jag får vara det! Eller är det högmod att skriva såhär?
Åh, vad jag önskar alla mina fina människor ett rikt och gott liv - oavsett vad som hänt eller inte hänt - ännu.
All Kärlek från Cobi, som tänker LEVA tills hon dör. Och som inte alls har ont av att havet brusar utanför;o)
