Borde jag det, åh boorde jag det?



Foto & copyright: Elvira Jacobi

Jag kan förvisso skylla på förälskelse (har alibi där), åldern (alibi där med), ja fan och hans moster skulle jag kunna skylla på - men faktum kvarstår - jag har trampat en nära vän på tårna och fullkomligt hatar mig själv för det. Hon är den bästa vännen man kan ha. Själv ser jag mig inte alls som en särskilt bra sådan, inte alltid tillgänglig, ofta uppslukad av livets självförvållade vedermödor och plågor... Men oavhängigt hur det förhåller sig med den saken, har hon betytt- och betyder fortfarande oerhört mycket för mig.

Jag har funderat. Igen. På hur jag borde jag göra? Om jag borde byta ut alla namn och göra gällande redan i förordet (i den bok jag ämnar skriva, och här i bloggen) att de som känner igen sig inte ska tro att det handlar om dem? Jag menar - skriver jag om min mamma, torde ju mamma ta åt sig, eftersom det endast finns en sådan - det ligger ju lite i sakens natur. Hur gör egentligen "de riktiga" författarna? Struntar de i allt? Har de ansökt om lov någonstans för att använda och bearbeta sina liv och det som hänt dem i textform? Vandrar de sedan lungt vidare helt utan någon form av repressalier? Eller gäller det eventuellt bara de manliga, "stora" författarna? Att liksom bara kunna skita i att folk mår dåligt av att hängas ut...

Det har aldrig varit min mening att hänga ut någon (jo - i ett mycket specifikt fall kommer det kanske att ske). Jag känner mig bara allmänt vissen och vilsen just nu. I längtans tider, smått vingklippt... Vill inte vara ovän med någon. Jag drar säkert på för stora växlar - i vanlig ordning.

Jag borde gå till Tempo och handla (vågar inte), dammtorka, dammsuga och skura golven, byta sängkläder efter alla febernätterna, tvätta och sanera toaletten - ja en massa saker - istället för att laga en räkpaj med fetaost, västerbottenost, svamp, salladslök, svarta oliver och en fräsch tomatsallad till... Storbarnet - det är mat nu! Ringer till stugan...

Kanske jag till och med dristar mig till att glo på den dumma burken en stund? Borde jag det?

Det blev hela kittet. Alldeles svettig och febrig igen, men glänsande rent hemma. Tack dottern för all hjälp! Och Tempo gick bra för hon följde med som stöd. Vi slog på stort och inhandlade varsin Otrivin menthol! Ja, för att inte smitta ner varandra;o)

Varför var jag för övrigt aldrig lika cool som Thyra i samma ålder? Mr Bean är btw obetalbar:o)
2012-05-20 @ 18:36:58 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Mitt hem är min borg - inte sorg:o)


Förutom att jag gått åstad och blivit vanvettigt förälskad, samt rannsakat både mig själv och honom omkring detta fenomen, pågår det ändå någon form av vardag omkring mig. Det är inte alltid helt lätt att delta i denna på ett friskt och för andra tillfredställande sätt. Men å andra sidan har min vardag aldrig tett sig särskilt normal tidigare heller. För att bringa lite balans (läs ytterligare lite turbulens) har älsklingen varit söt nog att lämna en röd skjorta kvar i garderoben (luktar på den då och då), en påse med öronproppar i toalettskåpet (luktar inte på dem alls - jag snarkar antingen väldigt högljutt, eller så är han lika lättväckt som jag), samt fyra halvskrivna låtar i min tröskverksdator - låtar som jag förväntar mig att styra upp till något lyssningsbart:o) Fastän han med större lätthet kunde gjort det själv i sin fina dator med nya program:o) Fast, kanske inte sången då... Och det underlättar mycket om texten skrivs färdigt först så att den ens går att sjunga in...

Nåväl - denna beryktade (ibland kallad grå - varför då?) vardag. Jag tar gårdagen som exempel. Jag behöver egentligen bara traska upp till Tempo här i lilla Bredsand så kan man ge sig den på att något ganska otippat händer. Alltså, det gick bra i affären. Jag kom ihåg nästan allt jag behövde inhandla, jag mindes koden på ett av bankkorten också. När jag kom ut från butiken sprang en Somalisk kvinna fram och bad mig hjälpa henne att översätta ett intyg på svenska till engelska. I Bredsand bor för övrigt halva sveriges inflyttade och asylsökande somalier, för er som inte vet. Mycket pittoreskt och trevligt för oss som inte bor i själva ghettot sas, men ändå får lov att inandas främmande kulturer alldeles vid knuten. På somrarna är det helt psykedeliskt att se mammorna i långa, färgglada saris, kjolar, och slöjor svalka sig i havet tillsammans med sina glada barn. Hoppas Thyra finner några nya vänner på lovet, nu när hennes bästis från Ryssland flyttat till Stockholm.

Jag fattar inte varför jag hamnar utanför ämnet hela tiden! Eller, jo - det gör jag väl. Hjärnan - den lilla - är fullständigt ockupperad av någon annan, som i sin tur anser att hans är drabbad av detsamma - av min existens. Tufft läge;o) Jag blev i alla fall ombedd att översätta ett intyg utfärdat från Psykiatriska kliniken av en överläkare till engelska. Normalt sett brukar jag inte ha svårt med vare sig svenska eller engelska, men det var något som gjorde att det fullkomligt låste sig där utanför Tempo. Jag kan inte gå in på vad som stod i brevet, men jag lyckades åtminstone få kvinnan att förstå att hon skulle bifoga detta intyg till rätten, i det fall hon ville överklaga ett eventuellt utvisningsbeslut. Hon har inte mått psykiskt bra under flera år - tror fan det! Minns väl hur våra vänner mådde under tiden då jag och väninnan (Cissi) jobbade på flyktingförläggningen i början av 90-talet. Der önskar man inte någon att behöva genomlida. Väntan, oron, att inte ha någon som helst framförhållning i livet, inte kunna lugna sina barn, inte vara behövd, inte veta vad som händer härnäst... Nej, vilket helvete de måste ha haft!

Och nu kastar jag mig snabbt och skoningslöst in på ett sidospår - men lugn! Det finns en koppling. Faktiskt. Men någon kanske hinner somna innan jag kommit fram till vad. Är det så här man håller läser vaken och alert? Måste fråga Läckberg... Funderar på om jag faktiskt borde läsa en av hennes böcker först... Nä, det blir nog inte av är jag rädd. Inte efter veckans fem fantastiska romaner jag slukat:o)

När jag var ung och hyfsat "framgångsrik" artist, hände det vid några tillfällen att jag hade riktiga "stalkers" efter mig. Människor som inte riktigt förstått att musiken var ett arbete för mig. Det jag kunde bäst. Det jag ville göra och gjorde, med skiftande- både musikalisk och ekonomisk framgång. Det fanns en man, runt 10-15 år äldre än jag, som på fullaste allvar trodde att han var ST:Göran. Han hyste även reptiler hemma och de var givetvis drakarna i hans värld. Om jag skulle föreställa någon typ av jungfru (eller hur nu berättelsen förtäljer) blev jag aldrig klok på. However, denne man (två meter lång, blek och tunnhårig, dock med hår växandes ut på fingrarna) stod plötsligen utanför min dörr en kväll. Han hade en gigantisk bukett blommor, hemgjord glögg (på sjukhussprit fick jag nogsamt veta!?) samt biljetter till en boxningsmatch??? Jag fattade såklart absolut ingeting och bad honom vänligen, men mycket bestämt att avlägsna sig.

Uppvaktningen, eller vad man nu ska kalla det - fortgick under en tid och jag försökte avstyra alla former av inviter från hans sida. Men så enkelt gav han dock inte upp.

Min väninna Cicci, hade under samma period som detta hände, uppsökt sin gyndkolog på kvinnokliniken för att göra ett sedvanligt cancertest. Och det är ju bra att göra med jämna mellanrum. Grejen var att hon på en helg blev uppringd av gynekologen efter provtagningen, och gissa om hon blev galet orolig över det. Att en läkare ringer en röd dag. Det kan ju bara betyda att något obotligt hittats inuti henne. Men nej! Icke! Denna gynekolog hade lagt ihop ett och ett och funnit att hon var min kamrat. Han ringde för att få "inside information" om det förhöll sig så som han alltid "vetat" - att jag i alla mina texter hade vävt in hemliga meddelanden till honom?

Cissi gick nuts och skällde ut honom utan noter (hon spelar inga instrument)? Hon blev ju jätterädd - och dessutom tål hon inte sådana stollar (ja, det har varit några till som fått för sig saker under min "aktiva" artistperiod).

Och gissa hur kul det var när vi fattade att det var "stalkern" som grävt i henne som gynekolog som var samma person (kräkreflex hög) som uppvaktat mig!

Och gissa igen hur udda det känns att läsa ett intyg skriven av någon som blev fråntagen sin läkartjänst på Gyn, för att sedan bli överläkare på Psyk! Ja - inget "hittepå" här! Det behövs inte. Jag kan böra önska den somaliska kvinnan all lycka till och att hon slipper ha mer kontakt med honom och snart får sitt uppehållstillstånd. Vi lär ju ses på Tempo:o)

Avslutningsvis - för att vara så utlämnande, privat - eller var det personlig (kan inte skilja på de där epiteten) som bara jag kan - har jag fyndat avslutningskläder till Thyra och mig på Röda Korset idag. Jag har fått finger- och tånaglar målade i korallrött av stora dottern, en liten herpesblåsa på vänstra sidan om överläppen, klippt gräset, städat garderoben (hälften åkte ut i garaget till den kartong där jag just tog in lika mycket...) och tränar mig i att hålla mig ifrån mobilen och slå ett visst nummer. Har inte så mycket att säga;o)


2012-05-19 @ 20:07:17 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

En vanlig dag, barn, bilar, tröttelse och Love!





Inser - vid efterläsning - att jag torde sriva om detta inlägg vid ett senare tillfälle... det blev mycket hackat och yrt... men inte utan helt utan anldning... Ni som bestämt er för att hata mig, läs INTE vidare! Eller gör just det!

Jag är just nu förhållandevis tillfreds och lycklig med mitt liv, men samtidigt oändligt trött i både hjärna och i kropp, - den till åren kommen ni/vi vet - och fortfarande lite orolig över en hel del annat... Jag saknar två av mina fyra (fem) nosar otroligt mycket, men vem är jag att beklaga - jag som själv är riktigt usel på att höra av mig till dem på grund av för alla tokerier här "hemma". Jag borde skämmas, men jag har inte haft råd att resa, men skulle gladeligen ha träffat alla fina varje helg! Men lillnosen kräver verkilgen sitt. Dessutom ringer jag de "stora" alltför sällan... Men nu blir jag i alla fall kvar här i huset, och sommarens kurser stundar, så plats för "hälsepåande" i sommar finnes:o) Och ja - jag har "Halebop vänner" till och med!

Sen är det ju detta med transportmedel som varit- och fortfarande är ett stort aber i mitt liv. Ja, förutom männen då;o) Först "glömde" någon (modell mycket sjuk - vi kan för enkelhetens skull kalla honom T) att säga att han inte alls ämnade bo med mig utan gå tillbaka till sin förra (läs enda) kvinna - varpå de tre senare "tillkommande/typ frångående" startade en facebook-grupp och ville att jag skulle gå med. Tack, men nej tack! Han skrev, sade och gjorde samma saker med/till dem, som till mig. Så varför ens sörja? Jag känner mig varken hedrad eller dissad. Det handlade om EN enda månad för min del. Men visst - det ställde till det rejält rent logistiskt sett. Men jag har så att säga varit med om värre. För rent krasst - vilka av damerna har skrivit tio plattor om - och till sina män för att försöka överleva?

Men ojsan - det var ju bilar jag skulle avhandla! Men de är ju rätt lika män - de går sönder hela tiden och jag fattar inte hur eller vad jag ska laga - jag gjorde ju allt för att köra fint och bra, höll alltid hastighetsbegränsningen hela tiden... kollade oljan, vatten, frystjofset och ja - framför allt bensinen - eller snarare bristen på den! Och oj vad de alla drog och slukade! Energisnåla? Nej - inte ett dugg!

T tog hur som helst tillbaka sin utlånade bil i januari - skriven på honom, med ursäkten att han inte var "mogen för en relation nu" (repris repris!) och gick tillbaka till sitt fjärde ex, eller hur man nu ska numrera de/oss alla...
Sen lyckades maken (den jag ligger i skilsmässsa med i endast en månad till) köpa en skitbils-Saab som stått på T som förrförra ägare (och som jag också lånat för att ta mig till jobb och Thyras skola). Och döm om min allvarliga kräksreflex när jag skulle köra den "nya Audi'n, Adion", (byte från påskostad Volvo vinröd) - och drar fram papparen i handskfacket - förrförra ägaren var också T! Måste allt sitta samman? Eller är allt en slump?

Smått petitessartat kan det tyckas, men jag blir sjukt störd över detta! Den nuvarande säljaren - dvs han som skulle ha fixat Volvon som jag fått ta över från min exmake, förde över bilförsäkringen på Audin till mig, så att vägverket/transportstyrelsen/bilförsäkringsverket/besiktningsmyndigheten/"ha en fungerande, besiktigad, skattad, försäkrad, rätt-däckad och tankad bil-myndigheten" skulle få rätt uppgifter
Ändå har jag uppenbarligen kört tre bilar med körförbud och oförsäkrade (nu sjunger Thyra en liten sång "mamma ... du är världens bästa mamma... det är nog liiite för sent att fiiiiska.... hur säger man båt på engelska ....boat....

Längst ner i denna fullsändigt osammanhängande blogg följer min vanliga dag snabbt och nedskrivet vid sporadiska och hackiga tillfällen, minuter och sekunder - helt oredigeat - önskar jag hade tid, men så ser det ut när man inte hinner berarbeta eller tänka klart en enda tanke innan det blir hål i huvet.

Vänta. Ska natta Thyra nu. Hon ska bara hämta ovannämnda katt först. Men han låg i kartongen som hon tejp-gaffat ihop och han kände sig lite obekväm med fjorton gossedjur i den och satte sig på min studiohögtalare istället... De som balanseras enbart på stenar från stranden... och snart välter någon av dem, och jag har inte råd att köpa nya. Jag försöker ändå ha tålamod. Katten är deprimerad. Han saknar sin bror som varit försvunnen i 3 veckor nu...

Jag har alldeles nyligen (känns dock som minst ett par år) otippat mött en enastående, underbar och smått besynnerlig man (ja, han liknar mig i nästan allt). Han bor hundra mil härifrån, är kock och spelar gudomlig gitarr och skriver låtar jag känner jag vill haka på och skriva melodier, text och sjunga till! Det var ett tag sedan jag kände lust att skriva musik. 

Han är ingenting av det jag trott mig söka - men desto mer därtill är han den jag ämnar leva med. I resten av mitt liv, hur långt det nu månne bli med tanke på viss sviktande hälsa.
Vad konstigt allt kan bli. Och jag har äntligen på riktigt fått stifta bekantskap med saknad/längtan - ett begrepp jag tidigare inte varit helt bekväm med. Jag är riktigt förbaskat glad idag!

Måhända är det kanske inte är så konstigt att jag känner mig trött, när bitarna väl håller på att falla på plats. Att vara kär är synnerligen tröttsamt. Och tiden tycks aldrig te sig så lång som nu. Allt går i ultrarapid. Min tid brukar annars bara försvinna och knappt ens uppfattas - eller ännu mindre noteras mer än som hållpunkter, klockslag och som ett, för andra, otydbart klotter i min kalender.

TV-tittande finns inte längre. Jag surrar uppenbarligen hellre i luren i 4 timmar och ser ut som ett spöke på jobbet dagen efter;o) DET är kärlek det!

Ja, jag är kär! Tokigt kär! Och länge leve kärleken!
Men skrattfaktorn här är helt gratis, remember - och det är ju jag som bjuder;o)

Och här kommer de alldeles oredigerade anteckningarna över min helt vanliga dag... gääääh!
Love/Gina
___________

Min Dag...

 

Ny bil - lämnat lyset på

Försov mig

Dra ut prov

Prov - fel sal - extrauppgift

Bilen konstig - hittade inte kopplingspedalen

Köpte dyra blommor - inte dö nu!

Till mamma - lght, hus, hund osv

Hämta Thyra och kompis på fritids - få underskrivet att Thyra var sjuk

Handla på Liedl på väg hem

Paralellt med E4 - posta brev till a-kassa och F-kassa för tusende gången - stanna bredvid lådorna för att lägga på kuverten

Bilen går inte att lägga in växel

Står helt still - folk arga stressade

Ber barnen förklara och lägga på brev men folk lyssnar inte - tror väl de tigger eller nåt

Ringer killen jag lån/köpt Audin av - jag kommer om en stund

45 minuter

Farbror Göte Borg - kan vi kalla honom - skogsbolagare SCA - jag kan allt om tallar mtp Tallvägen

Omtänksam, testar kopplingen med sina 45:or - hans stackars fru sitter i en bil längre bort och väntar.

Han skäller ut de som är otrevliga för att jag står i vägen - en är stadsarkitekt och fd granne till honom, samt hans överordnade i det militära - "nej - vi har ingen koppling - syftandes på mig - och egentligen bilen - jag vill bara hjälpa en dam i nöd.

Jag får hans mobilnummer eftersom de annars kan skjutsa hem mig, två barn och 9 kassar med blommor, mat och arbetspärmar samt allt som ska hem från Thyras skola om inte "säljaren" dyker upp och vi knappast kan släpa allt till bussen... tack Göte!

 

Träffar Stålis - en av oss tre i Gimala records - många herrans år sedan "Alla är"-plattan - han ser alltid löjligt ung och vältränad ut trots att han borde vara långt över 60 nu - svart bälte i karate eller vad det nu var;o)

 

Äntligen hemma - sätta ut blommorna, solen går i moln - iskallt - låt de inte dö! Stora dottern vill att jag ska kolla hur fint hon fixat i gästhuset - och ja! Det var det. Hade gladeligen bott så själv i 20-års åldern!

Grannen kommer med gräsklipparen och vi hamnar diskussioner om "mina" bilar (som byts varje vecka snart), bilkompisen i ännu längre utläggning om bilar, skattemyndigheten och hur illa allt har gått sedan 2005. Han lovade försöka fixa Audin men evt vänta med min Volvo - men nu har jag båda försäkrade och båda har körförbud... Måste ha bil till måndag...

 

Nu laga mat - kycklingrisotto till stora dottern och mig.

Köttbullar till Thyra och hennes kompis. Föräldrarna hämtar honom om en timme - så nu är det brådis!

Tvättat, städat, bäddat, barnen har haft begravning och kullerbyttekrig i sängen - bäddat om.

Torkat golv för att mjölkförpackningen läckt typ överallt.

Äldsta dotter serverade bubbelvatten - sprutade ner halva köket och golven - delvis skurat kök:o)

Strömavbrott när jag körde igång diskmaskinen - 7 gånger. Rensade den, ett salladsblad. Fäpplade in röret i hålet så som sig bör. Alla datorerna dog hela tiden eftersom huvudströmbrytaren måste slås på. Stora dottern skulle ladda ner film. Gick dåligt.

 

Jag diskade allt för hand och hädanefter får det bli så. Måste säga till hyresvärden.

Medan jag hänger tvätten hör jag utifrån allrummet och Thyra som frågar sin storasyster om hon får hångla med henne samtidigt som hon slänger ut frågan om vad det betyder (alternativt massera fötterna) varpå stora systern svarar: "Man pussas med tungan och det är jätteäckligt"...

 

Jag upptäcker att jag glömt 6 degknyten med fetaost och spenat i ugenen så det blir min och äldsta dotterns kvällsfika/mys. Thyra dricker te och äter två rostade formfranskor med bregott.

 

Vårat mys består i övrigt av diskussioner om hur bra barnen ser i mina läs- respektive titt & körglasögon. Det slutar med att jag får se en bild på katten i stora dotterns mobil med mina guldglasögon på. Thyra utbrister - "Gud vad han är lik dig" till systern. Ytterligare avhandlas senaste dagarnas mardrömmar angående min älskling. Snacka om att vi blandar och bandar. Jag menar - jag önskar mig inte en lila plastvas - lika lite som jag tror att min älskling skulle läxa upp min dotter;o)

 

Och ciggen - de som skulle slockna av sig självt nu för tiden - det gjorde den inte.

 

Medan vikning av tvätt och försök till att starta tröskverksdator - hör och ser jag stora dottern dansa och halvsjunga/mässa: trummor, trummor, stövlar, stövlar, spjut, vibration, regndans, solen, grytan, masken, rumpa, karusell, rumpa, rumpa. Thyra hakar på och jag med. Afrodans. Gissa om jag kommer att anmäla mig till kursen? Afrikansk dans är det bästa och roligaste jag gjort - då när det begav sig. Men fri ska den vara. Och koreografi tar jag aldrig;o) Ingen lets Dance här inte:o)

 

Skulle vilja hinna sätta mig och skriva detta, fortsätta på någon av min Kärlekens och mina låtar, evt smådö och mysa med tjejerna i soffan, läsa ut min sjunde bok på en vecka

Lägga ut betygen på mina fina nior i hemkunskap och musik medan jag har allt färskt i huvudet.

Prata gulligt i telefon med min älskling;o)

Försöker göra det men måste skriva om alla stavfel när jag läser det här för honom;o)

 

PS: Fastnade nyss med min finaste svarta långkjol i kontorsstolen jag fått av gullenosdottern;o)DS.

 

 

 

 

 

 

 

2012-05-16 @ 20:54:07 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0