Alla mina bokstäver...



Alltså... Den här bloggen tenderar att spreta åt så många håll att jag själv inte riktigt hänger med... Att någon annan skulle bli klokare av att läsa rappakaljan betvivlar jag starkt. Ändå känner jag mig självsvåldigt piskad att skriva vidare. Interaktionen här inne är ju inte direkt vare sig frekvent eller mångtalig, så det är definitivt inte av den anledningen som jag outtröttligt driver mig vidare till fortsatta skriverier...

Kanske har det hela förvandlats till en personlig utmaning. Jag menar - eftersom jag redan skrivit om så mycket - så kan det vara en egenproducerad test - för att se om det tar slut på orden och tankarna någon gång... Dessa, mestadels i mörker, nedplitade meningar, under stunder då jag förmodligen skulle ha gjort bäst i att ägna mig åt andra mer inkomstbringande sysselsättningar. Eller åtminstone sova. För vid andra tillfällen - då jag verkligen vill avhandla vettiga ämnen, kommer inte en enda bokstav från detta tangentbord...

Skulle det här inte från början bli en personlig artistblogg med fokus på musiken? Va, va, va? Eller åtminstone en luttrad moders vardagsbetraktelser? Nejdå! För efter en tid gick den osökt över till att bli en gästblogg för goda vänner och Fredrik. Så började den oförhappendes försöka likna en lättviktig avhandling om mellanmänskliga relationer och problem. Sedan transformerades den till en mat- och receptblogg.

Vem vet - möjligen är dess överlevnad ett halvt års träningsrunda inför att ta språnget och våga skriva min första roman... Vad som händer på vägen vet ingen.

Samtidigt är det ju så fint ordnat med Internet, att ingen måste läsa om man inte vill :o) Ändå får jag väl - mitt i allt - lov att erkänna, att jag önskar och hoppas att alla mina bokstäver kan göra någon liten skillnad - för någon.

Love!

Kommentarer
Postat av: Blommen

Jag bara älskar dina bokstäver, var snäll nu och sluta aldrig att skriva, tack!

2011-03-26 @ 06:21:28
URL: http://somiblo.wordpress.com
Postat av: Carina

Håller fullständigt med Blomman!! I mångt o mycket så är det bättre att det kommer ut och då i form av bokstäver än att massa tankar som snurrar runt i huvudet. Jag är övertygad om att vi är många som följer dig på vägen oavsett vilken riktning den tar.

2011-03-26 @ 15:12:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0