Jacobi

Jodå, jag var inte alldeles lost i min känsla angående gårdagens anställningsintervju:o) Rektorn för friskolan på Alnön ringde i morse och ville att jag skulle börja där till hösten eftersom de tyckte att mina tankegångar kring pedagogiken stämde väl överens med skolans/deras vision och mål.

Det känns verkligen jätteroligt och jag ser fram emot hösten. Jag har redan nu en massa idéer omkring hur jag vill lägga upp de båda ämnena - hemkunskap och musik - för de olika årskurserna, och jag tror och hoppas att det kommer att bli väldigt spännande för både mig och eleverna. Jag kommer att ha bra arbetstider och få mycket fria tyglar inom ramarna för läroplanens mål - så det här jobbet passar mig perfekt! Hoppas jag... Kände inte av några spöken i alla fall;o)

Inte bara det att arbetet är smått skräddarsytt - det gjorde också att banken idag har gett oss ett lånelöfte för husköp till en pris av det dubbla, jämfört med igår (saker kan hända, och mest hela tiden... tralalala). Men tyvärr kostar huset vid havet troligen ytterligare två gånger mer, så det är egentligen inte till någon större hjälp. Säljaren, som vi var i kontakt med i eftermiddags, lovade återkomma efter att ha funderat någon dag. Om det sedan innebär ett blankt nej till försäljning, "annan lösning", eller uthyrning - det vet vi inte ännu. Men det känns fortfarande som att det är där vi både vill, ska och bör bo.

Det kommer kanske inte som en överraskning att jag och två av barnen åkte ut till samma strand för att bada idag, och samtidigt passade på att tokglo på huset (och dess fem i övrigt lyxiga tillhörande byggnader) :-)

Min söta yngsta dotter lärde sig simma helt själv i de höga vågorna idag! Visserligen med knäna lodrätt neråt och hundsim med armar och händer - men hon flöt! Det var i det närmaste en religös upplevelse för mig, hennes storasyster och systerns vännina. Alla skrek "YES" och satte händerna i luften och applåderade!

Jag vet faktiskt inte hur det kommer att kännas om det inte på något sätt blir av att vi flyttar dit, men klart är att vi isåfall kommer att "bida vår tid" i den fortfarande "apsnygga" lägenheten vi hyr i stan, tills dess att vi hittar något likvärdigt boende (som om!). Fast - en fördel är ju att vi har ett litet större spann att välja hus genom det nya lånelöftet.

Thyra fick återigen "medalj" i kväll då hon ville cykla på sin cykel som vi tagit bort stödhjulen på. Hon hade balansen redan på trottoaren utanför:o) Full fart i Hamnparken! Wow, vilka ögonblick sådant är:o) Dessutom har hon börjat skriva och stava (tokigt, men på så många sätt rätt ändå), så allt händer med den här tjejen - på en gång! Kanske tappar hon alla sina mjölktänder imorgon, fastän alla satt hårt fast i kväll vid godnattnignen :o)

Imorgon ska jag/vi träffa fina Kerstin i Skatan! Ser verkligen fram emot det:o) Och tack & kramar till alla er som gratulerat till nya jobbet! Och ett alldeles största tack till Marie M som tipsade om det:o)

Önskar jag får skriva ett blogginlägg imorgon eller på fredag som lyder "JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!"

Det har minst sagt hänt mycket de två senaste dagarna. Vi har varit nära att köpa tidigare nämnda ställe ca 3 mil söder om Sundsvall. Vi åkte ut tre gånger, varav sista gången med mäklaren. Vi var övertygade om att vi hittat paradiset på jorden. Vårt smultronställe.

Men igår - bara för att försäkra oss om att så faktiskt var fallet, åkte vi runt till några fler "intressanta" ställen. Vi hann till exempel köpa en hel stugby (i våra skallar), med tio hembyggda väderkvarnar och lika många fejkbrunnar utplacerade runt om på ägorna. Vi ratade en sekelskifteskåk på Ön och sedan satt jag ett par timmar på natten och kollade igenom om jag möjligen missat något på Hemnet. Jag gick även in på en annan sajt och hittade som sista objekt ett lagom stort ställe vid havet och skickade ett mail om att vi var intresserade av att veta mer och få komma på en visning.

Oväntat nog ringde säljaren av det "nya" huset i morse och tyckte att vi absolut skulle komma ut och kika i eftermiddag. Han ville inte uppge något pris utan ansåg att det var bäst att uppleva och se allt först. Vi slog därför två flugor i en smäll, med tanke på det vackra vädret, och tillbringade ett par timmar innan visningen vid den granngårdsliggande och långgrunda sandstranden.

Tidigare i morse var vi på ett första möte med vår tillkommande bank, och fick ett mycket personligt och trevligt mottagande av den relativt unge bankmannen. Vi fick "i princip" ja till att låna till vårt förstahandsobjekt, men vi hade även tagit med utskriften från nätet på stället vid havet. Tyvärr fanns ju inte priset utsatt, men allt skulle dock, enligt banken, se betydligt bättre ut i deras budgetkalkyl, om jag fick ett av de arbeten jag sökt de senaste månaderna. Då skulle vi säkert komma upp till ett par hundratusen till i lånelöfte.

Igår förmiddags, medan vi bogserade "Krabaten" (R.I.P) ringde rektorn för en av de skolor jag sökt jobb på i går och ville ses vid 17 idag, så jag ämnade åka direkt efter visningen av huset till anställningsintervjun.

Och hörrni - den visningen...! Jag har inga ord för hur perfekt och i det närmaste himmelriket fantastisk vackert, välorganiserat, och bara så löjligt bäst stället var! Och är. Och blir. Efter att ha varit där och bevittnat den storslagna miljön; såväl inne som ute - vyerna, vinden, havet, solen, skogen - känns det komplett omöjligt att tänka sig något annat ställe att bo och leva på någonstans i världen. Nej, jag/vi överdriver inte! Jag lovar! Fredrik lovar!

Det ligger givetvis inte ens i närheten av den prisklass vi har ekonomi till, utan just det precis motsatta - det skulle inte fungera någonstans och banken kommer definitivt att "dra sig över skägget" - heter det så? De kommer alldeles säkert och ledigt att skratta sig harmynta över vår förfrågan - ja, vi har faktiskt bokat ny tid till imorgon eftermiddag.;o)

Galenskap, storhetsvansinne, hybris, intuition, öde, kalla det vad man vill, men... vi har båda en stark känsla av att det kommer att ordna sig ändå... på något magiskt vis... Det måste bara bli så att det är vi som ska bo där. Trots att säljaren som bor granne fick in över 450 mail på sin annons för en månad sedan... Stay tuned;o)

Anställningsintervjun gick bra. Miljön på skolan är helt fantstisk - både inne och ute - och jag fattade genast tycke för paret som driver skolan:o) Jag är alldeles övertygad om att vi skulle fungera tillsammans, vi har liknande tankegångar omkring lärande och de verkar öpnna och positiva - ingenting är hugget i sten, utan allt är möjligt, nya kreativa sätt att nå läroplanens mål välkomnas!

Skolan har endast 140 elever och 13 lärare. Man jobbar i projekt och olika uppdrag där ett ämne i taget får fokus i varje årskurs under åttaveckorsperioder - detta med en stark förankring till samhälle och näringsliv, för att utmana och uppmuntra eleverna till problemlösning. Det låter hur stimulerande och kul som helst - och har jag inte alldeles fel i min magkänsla, så tror jag att de ringer mig imorgon och vill ha mig dit som musik- och hemkunskapslärare på halvtid från augusti. De skräddrsyr dessutom schemat så att jag skulle komma att arbeta två dagar i veckan. Passar mig som hand i handsken med tanke på mina andra älskade projekt:o)

Så gissa om jag/vi är allmänt glada just nu? Håll alla tummar för att allt flyter på i den goda strömmen! Ja, ni som önskar det alltså. Andra göre sig icke besvär att kommentera och förpesta glädjen med dynga.

Pöss på övriga, och smörj in er i värmen! En viss make "glömde" det;o) Gissa färgen... rödhårig som han är;o)

PS: Vad f-n är det med sjukvården som vi inte förstår? Från att ha legat på hjärtkliniken måste Fredrik nu gå via VC för att få hjälp...:o(

Jo, vi sov väl till två... sedan var vi ute på måfå och okynnesåkte runt omkring i länet för att se om vi oförhappandes skulle bli inbjudna till någon trevlig fest där man serverade ADHD-käk. Det hände inte... Men däremot lade vi märke till att det var tomt överallt, förutom i en tiondel av alla hus och sommarstugor, och då drog vi - efter många och långa diskussioner - slutsatsen att nio tiondelar av befolkningen således måste befinna sig på just dessa ställen...

Men vad tycker du som läsare i övrigt om följande?

Rött hus/sommarstuga - vinterbonad - med 3 rum, kök och matrum på totalt 70 kvm. På den vackra naturtomten finns en större, välskött blomster- och kryddträdgård, fantastiskt fin uteplats under tak (och utan tak), fastmurad grill, carport, utedass och redskapsbod. Huset ligger mitt i blåbärsskogen och alldeles invid den porlande bäcken. Inga grannar finnes inom syn- och hörhåll. Promenad (som tar max 5 minuter) via tunnel under E4:an och till busshållplats finns. Den leder även till bad i underbar havsliknande sjö med långrund strand, där brygga och båtplats ingår. Körtid till Sundvalls centrum är cirka 25 minuter. Till närmaste köpcentrum, bank, skola och andra livsuppehållande nödvändigheter, tar det tio minuter med bil.

Ingår gör också ett riktigt fint gästhus med 2 rum på 25 kvm. I ett av dem skulle de stora tjejerna - om nu någon av dem vill med - med fördel kunna husera i. I det andra ryms gott och väl Fredriks lilla studio samt ett litet kartongförråd.

Sedan gör det inte ont att vår månadskostnad blir ca: 3000-4000 kr lägre än den är idag. Om jag får ett deltidsarbete på en skola i närheten, så ser ju budgeten ännu ljusare ut:o)

Mitt i denna lilla skrivelse råkade jag vräka ur mig till Fredrik, som satt vid min dator för att korrläsa mitt inlägg -  "förresten, vet du, om man heter Elisabeth och röstar på sossarna, vad kan man kallas för då? Jo, för Röd-Bettan"!

Min nästa fråga ifrån köket, där jag höll på att fixa lyxiga och somriga skärgårdsmackor löd; "vill du har ostkrokar istället för räkor på dina, så att det blir rättvist?".

Det här låter kanske som om vi fabulerat fram ett drömställe, men får vi bara klartecken från banken på måndag, så flyttar vi dit före julis slut. För sådana är vi;o)

Så är någon intresserad av att ta över förstahandskontraktet på vår lägenhet - utan att gå genom hyresvärden och stå i kö - så hör då av dig/er till oss, så försöker vi fixa det! Kolla här!

Jag och Fredrik hoppas att ni, våra nära och kära, har haft en fin midsommarafton! Det har vi haft - dock en minst sagt udda sådan, men samtidigt har den kanske inneburit en drastisk och positiv förändring av vårt nuvarande liv:o)

Pöss allihopa!

Foto & @ Elvira Jacobi

Ville infoga en någon sorts midsommaraktig bild och valde denna på vårt extrabarn Bodil, som åker till France på obestämd tid. Snygg bild, snygg modell, snygg fotograf och snygg jacka! Den är min och uppsydd enkom för mig till en av plattorna då det begav sig;o)

Angående midsommar - vi har visserligen både erbjudanden och egna idéer, men vi är så förbi av trötthet att vi inte orkar någonting alls. Alla barnen ska på egna aktiviteter, så vi har ju egentligen alla möjligheter att hittepå något för egen del.

Alldeles nyss kom jag på den troligaste orsaken till varför jag är så slut, matt och glömmer precis allt hela tiden. Efter hjälp av maken och titt i mina kalendrar insåg vi att jag glömt att ta Behepansprutan (B-12) inte mindre än sju veckor för sent... Suck. Insåg också att det är dags att beställa ny medicin och sprutor omgående, men jag tvättade en gammal (det är ju bara jag - så jag torde inte bli smittad av nån annan än mig själv - och av vad? Idioti upphöjt i två möjligen).

Jag ska normalt sett ta en injektion med sex veckors mellanrum för att hålla en jämn nivå. Så det kanske inte är så konstigt att jag är som jag är. Men för det mesta ska det kunna stabilisera sig efter några dagar, så det är bara att be och hoppas att jag får tillbaka några behövliga mentala funktioner snart igen. Fredriks läkare hör av sig senast måndag angående hans problem...

Ni kan ju själva föreställa er hur makens och mina diskussioner har gått den senaste tiden. Ingen kommer efter en minut ihåg, vare sig vad vi själva, eller den andre sagt. Vi upprepar oss, är irriterade, stressade och båda har galloperande hjärtproblem. Framför allt vill vi nog bara sova. En av oss har lite svårt för det dock...

Trots detta, så har vi idag - långsamt och totalt förvirrat - försökt fixa och dona, samt sanera lägenheten. Vad sägs om ADHD-matlagning (en massa varmrätter och efterrätter inför midsommar) i 4 timmar? Vi har diskat och tvättat x 2, gjort ännu en tömning av skafferiet och två andra krydd- och teskåp på grund av ohyran som fortfarande flyger runt, rensat duschavloppet, "ankat" toan, skurat trapphuset (där vi äckligt nog) låtit våra läckande soppåsar stå över natten titt som tätt, och tusen saker till, som man helst skulle vilja anställa någon svart (flin) för att göra...

Önskar er alla en trevlig midsommar (vi blir hemma och nära ett sjukhus nära oss) och jag passar samtidigt på att be om ursäkt om jag redan gjort det i ett tidigare inlägg. Önskat er en trevlig midsommar alltså. Hade visserligen kunnat kolla i bloggen, men kommer inte ihåg hur man går dit;o) Men icke att förglömma - jag kan skylla på allt och alla - det är liksom mitt varumärke och "min melodi";o)



Foto & @ Elvira Jacobi

Två av mina döttrar - för en gångs skull utan snyggpose;o) Lovely You!

Pöss!

Vi kollade sent i natt på ett avsnitt av en av mina absoluta favoritserier - och de är faktiskt bara två. "Nip/Tuck" samt engelska "Married Single Others" - kolla på svt play ni som missat det:o) Den sistnämnda alltså.

Vi makar gick upp en kort stund för att besöka toaletten, och vi famnade varandra ömt framför en av speglarna därinne. Då såg jag att jag var åtminstone fyra nyanser brunare på armen, jämfört med makens bleka skinn. Jag vet inte om det var totalt irrelevant eller bara en reflektion över just det faktum att vi ser rätt olika ut. Men av någon anledning slank följande fråga ur mig: "Skulle du hellre vilja ha en mörk tjej"? Och Fredrik svarade - utan att tänka mer än en millisekund - "jag vet inte".

Där någonstans började nattens trams. Jag tyckte det var uppenbart att han funderade på om han ville vara med mig eller hellre ville ha/prova att vara med en mörkhyad tjej. Sur som en rättika (går även att göra god "potatisgratäng" av och som jag ämnar ge er recept på senare), gick jag tillbaka till sovrummet fyllt av nattknott. Fredrik förstod inte varför jag hade denna "citronmin", så jag förökte förklara. Och han förklarade i sin tur, att eftersom han inte "tänkt på det" så "visste han inte" heller...

Gott så, kan man tänka, men eftersom män och kvinnor tycks härstamma från totalt olika solsystem (nej vi snackar nu inte om planeter längre), så fortsatte diskussionen "in absurdum", varvid jag lessnade - och givetvis gick ut till min dator för att grabba tag i - de fortfarande, så skitiga tangenterna - som man inte ens ser vilka bokstäver man sätter fingrarna på. beror framför allt på Thyras små syltkladdiga händer;o)

Nåväl. Nu har jag skrivit av mig alla missförståndelser för en stund - och ämnar beträda sovrummet ännu en gång. Orkar inte sova i soffan... Kanske jag ger jag min make en puss också;o)

Men först - myggspray! Check!

Inget funkade. bara så ni vet...

Som jag tidigare skrev har jag presenterat en plan för Fredrik - som åter igen kom hem från jobbet i morse efter bara några timmar. Helt utmattad stupade han i säng och sov säkert i fyra timmar. Planen har han idag godkänt och höll med om att det ligger lite rim och reson i den. Tack och lov. I morgonbitti ska han dels prata med sin chef samt ringa sin läkare på kardiologen och be om att få ta fler prover, eventuellt byta medicin och att få åtminstone en månads heltidssjukskrivning.

Efter det kommer ju hans barn från England och då har han föräldrapenning att ta ut för den tiden. I september är planen att han börjar arbeta 50% - och då på eftermiddagarna/efter lunch - eftersom det är morgnarna som är värst för honom vad beträffar stress och hjärtbesvären. Förhoppningsvis går läkaren med på en halvtidssjukskrvning under hösten, för jag tycker det är alldeles uppenbart att min make helt traskat in i väggen. Varenda symtom tyder på det. Det vet både jag och andra som gjort den berömda resan... Och att det tar tid att återhämta sig igen.

För att själv slippa stressa sönder mig över att Fredrik nästan jobbat ihjäl sig - för vår och barnens skull - har vi bestämt att vi båda från och med hösten ska arbeta halvtid externt. Detta för att skapa mer lugn, stressa ner, och för att få mer tid över till oss själva och våra andra kreativa projekt hemifrån. Då kan vi också dela på hushållsysslorna vilket gör att jag skulle hinna med ett annat arbete.

Förutom att fortsätta mixa plattan, ska jag skriva klart min roman "Ord och inga visor" - som jag plötsligt insett att jag kan söka författarstipendium för att göra! Sent vaknar en trött ibland...

Hur har det då gått med förlagen? Tja... av de tre som jag i våras skickade delar av denna blogg till, då kallad "Hushållsnära känslor", och som jag bifogade en kort presentation av den kommande romanens innehåll och upplägg - har två tackat nej. Detta genom opersonliga och i förväg skrivna "refuseringar", typ "tack, men nej tack". Tanken var ju egentligen inte att ge ut själva bloggen (vilket jag i försändelserna påpekade), utan fungera mer som ett "arbetsprov", för att de skulle få en uppfattning om mitt språk och min stil.

Men idag fick jag hur som helst följande svar ifrån Bonnier: "Hej Gina,

Det har varit intressant att ta del av ditt manuskript, och vi läser gärna din roman när den är klar. Däremot tackar vi nej till ditt manus i detta skede.
Tack för att du vände dig till oss!

Med vänlig hälsning XX"

Kanske inte mycket att ropa hej i bäcken för, men då ska man betänka att de flesta stora och etablerade förlag, får in flera tusen manus per år, varav de flesta blir refuserade (kanske ens aldrig lästa). Och undantagslöst inte kommenterade om de blir refuserade.

Jo, det var ju det där med passande jobb också. Under de sista månaderna har jag sökt följande:

1. Heltid som musikkonsulent på ett studieförbund i stan (ansvarig för pop, rock & teaterverksamheten). Chef blir i så fall min fantastiska och underbara musikerkollega. Tyvärr kan hon inte påverka rekryteringen då den sker från "större" ort.

2. Fritidsledare 50% på en ungdomsgård nära mig, där många invandrarungdomar bor. Man söker någon med studiovana då man sedan en tid driver en sådan. Arbetstider är, som jag förstått, tre kvällar i veckan, samt ibland  aktiviteter/resor på helger och skollov.

3. Deltid som musik- och hemkunskapslärare på en friskola ute på Ön. Jag fick tipset av en bekant som berättat för rektorn att hon trodde att jag skulle passa för tjänsten. Då eleverna jobbar i projekt kan det komma att betyda att jag arbetar mer under en begränsad period, och mindre under andra. Eleverna är motiverade och hon beskrev det som en lugn och trygg arbetsplats.

4. Fritidsledare på fritids eller lärare i engelska i årskurs 4-6. Båda tjänsterna är på 50% vardera, men går att kombinera och utöka till 100%. Där finns många invandrarbarn i området, och naturen ligger bakom hörnet uppe på Berget.

5. Förskollärare 50%. Man söker lärare till en mångkulturell och internationell avdelning. Området ligger i det mest invandrartäta området i stan, och fokus ligger på språk, närhet, delaktighet och att kunna lyssna - som viktiga komponenter i språkarbetet.

Jag får se vad som händer och om någon hör av sig för intervju. Men det torde ske ganska snart eftersom man vill ha rekryteringarna klara innan semestern.

Sen skulle jag inte tro att det spökar på något av dessa ställen heller:o)

Som en liten bonus - innan filmkoll med maken - skulle jag vilja delge ett litet recept jag idag hittat på i huvudet inför midsommar. Det är alltså en ADHD-kaka jag knappt kan släppa tankarna på:o)

Hallonpaj!

Köp- eller ha redan hemma:

3 ägg
1 dl hackade hasselnötter
1/2 dl sesamfrön
1/4 dl hackade valnötter
1/4 dl hackade sötmandlar
1/4 dl kokosflingor
2 tsk bakpulver
1 msk fiberhusk eller pofiber
50 gram smör
1 dl låtsassocker

Blanda ihop allt till en smet och klä en pajform.

Förgrädda i 10 minuter på - tja, kanske 175 grader.
Släng sedan i tre dl tinade eller färska osockrade hallon och pudra med lite låtsassocker.
Grädda tills det verkar klart. Skulle tippa på 20-30 minuter. Herregud, jag har inte testat ännu...

Sås:
Vispa 3 dl grädde med 2 msk låtsassocker, hyvla ur en vaniljstång och rör i. Ställ i kylen en stund.
Hoppas det lyckas & trevlig midsommar på er alla!

Kram från Gina & Fredrik:o)

Som några kanske lagt märke till, tog jag bort mitt senaste inlägg. Anledningen var att mycket av det jag skrivit var riktigt elak dynga och troligen berodde på att jag var orolig, frustrerad, arg och osoven sedan flera dygn.

Jag kan inte lova att texten blir bättre, trevligare eller mer läsvärd idag - så för att ha ytterligare något att skylla på - eftersom jag i grunden är en "dålig människa" - drar jag till med ADHD-dieten jag går på sedan en vecka tillbaka:o)

Men jag törs faktiskt påstå att det händer grejer. Förutom att Fredrik inte alls återhämtat sig, så som han själv hoppats på (och jag), efter inläggningen (men jag har smitt en plan som han lovat fundera på när det gäller arbetsupplägg, sjukskrivning och semester, men mer om detta i nästa blogginlägg).

Jo, saker som hänt med LCHF såhär första veckan är följande - hjärtat rusar och jag måste ta 300 mg seloken/dag plus dubbel dos blodtryckssänkande för att ens orka vara. Visserligen har jag tappat 5 kilo och minskat 5 centimeter runt bulan, men jag är tröttare än jag någonsin varit i hela mitt liv, samtidigt som det har varit väldigt svårt att ens våga somna sedan Fredriks akuta sjukhusvistelse.

Jag sov någon timme efter middagen idag och har fortfarande inte återhämtat mig efter uppvaknandet (blodsocker lika med nära noll). Det (uppvaknandet) bestod i, vad jag närmast kan beskriva som en narkotikaberoendes abstinens (vad jag nu vet om det) efter torrostade jordnötter! Jag kände att jag inte skulle överleva utan dessa. Och vad gör då söta maken? Jo, sätter sig på cykeln (han var väldigt sugen själv ska tilläggas) och trampade upp till OK i högsta fart för att, som han sa, testa syreupptagning och pulsen! Utan utrustning! Alltså, vad är det med honom? Han sa att det gick bra... Nu står han sjungandes i duschen och sedan ska vi med sommarlediga Thyra se Pirates of the Caribbean 4 i vår säng:o)

I övrigt har jag idag sökt fler jobb (mer om det också i nästa blogg), sanerat lägenheten igen, efter att igår haft Anticimex här på grund av mott. En slags äcklig fjäril som lägger ägg med tillhörande larver i alla torrvaror - har kastat det mesta i skafferiet och köpt nytt tre gånger under den senaste månaden... Jag måste hädanefter dammsuga varje dag i minst fem veckor. Har förutom det; dammtorkat, plockat bort en massa prylar som alla sprider omkring sig, handlat, lagat en flera olika maträtter för skiftande behov i tre timmar, diskat tre gånger och plockat ur maskinen, tvättat, tumlat och vikt två tvättar, torkat skåpluckor, gjort en ny akutbudget eftersom denna månad inte heller går ihop, skrivit till berörda och bett om uppskov, svarat på viktiga och oviktiga mail... Och jo! Fått på mig underkläder kjol och tunika, tvättat mig och borstat tänderna - det är nämligen inte alltid jag hinner sånt tjafs;o)

Nu - till the Captain och sovrummet!

Som de flesta säkert vet vid det här laget - och som även många fina läsare kommenterat - så är maken återbördad från sjukhuset till hemmet, och mår förhållandevis bra nu med sin betablockering för förmaksflimret. Jag är oerhört tacksam för att det gick så bra som det gjorde, men ännu återstår en hel del uppföljning och undersökningar. Dock måste jag ständigt påminna honom om att "lögna ner sig", då han har en tendens att gå på i exakt samma spår som han gjorde innan han åkte in.

Han tar nu en mycket låg dos (2,5 mg/dag) av Bisoprolol. Det har fått hjärtat att lugna sig och han hade inte mer än 50 i puls i morse efter att medicinen börjat verka. Även om han vaknade av flimmer när jag jag väckte honom för dagens dos. Jag har full förståelse att det känns obehagligt och att han blir rädd eftersom det inte alltid varit så.

Men som jag tidigare skrivit - jag är ganska övertygad om att det hela handlar om stress - även om Fredrik till mångt och mycket upplevt den som positiv - och gjort saker han verkligen velat göra - men kroppen till sist velat något annat.

Måhända kan någon uppleva att jag förstorat upp min rädsla och oro inför det som har hänt. Möjligen kan någon också samtidigt tycka att jag ignorerat hans problem - men det kom egentligen inte som någon chock. Det finns såklart orsaker till att jag tänker och känner som jag gör inför min makes sviktande hälsa.

Jag har sedan 15 år tillbaka själv förmaksflimmer, högt blodtryck och diabetes typ II. Sedan jag var 18, då man upptäckte en akut B-12 brist, har jag injicerat Behepan var sjätte vecka. Enzymet som kan ta upp den vitaminen via kosten, fattas helt i mitt mag- och tarmsystem. Dagligen (och troligen livet ut) tar jag dessutom en betablockerare som heter Seloken zoc samt en blodtryckssänkande medicin kallad Amias.

Varje morgon då jag vaknar, ligger min puls på mellan 160-180 slag per minut, och hjärtat slår väldigt ojämnt. Efter det att jag tagit 200 mg Seloken (får oftast ta 100 mg till på kvällen) samt 8 mg Amias, brukar det ta ungefär en halvtimme innan hjärtat lugnar ner sig. Det här har varit vardag för mig så länge att jag inte funderat så mycket på det hela förrän det här med Fredrik hände. Jag tror att vi båda har fått oss en rejäl nosbränna om att vi behöver coola ner oss en smula. Nej, mer än så. En påminnelse om att allt kan brista när som helst... Det är sannerligen en skör tråd...

På många sätt är Fredrik och jag extremt lika, och våra hjärtan söker tydligen ett liknande hjärta. Vi har alltid tusen idéer och genomför dem. Aldrig sedan - utan alltid nu! Ytterligare har vi en stark tendens att trigga och sporra varandra i alla dessa projekt och utsvävningar - vad än det månne vara.

Vi måste alltså stressa av båda två. Hur nu det ska gå till. För till saken hör, att jag är ännu mer stressad över att Fredrik stressar/stressat och mår dåligt, och det ligger en stress i att det är jag som måste få honom att stressa ner. Samtidigt som jag känner stressen över att hitta ett jobb som jag trivs med - för att underlätta hans/vår stress angående ekonomin.

Allvarligt talat - jag tycker vi borde ta ett lån och lägga oss på en solig strand i minst en vecka - bara vi två. Snart kommer alla barn, vilket ska bli jättekul på alla sätt, men det kanske vore läge att ha stabiliserat sig lite innan...?

Andra stressande faktorer, är att "vissa" ringde och ville att jag skulle lova att inte skriva om det jag skrivit/skriver, eftersom "det kan komma att missgynna Fredrik och hans framtida yrkeskarriär". Jag blev fruktansvärt ledsen och upprörd över detta eftersom "vissa" - säkert i all välmening - stressar upp framför allt Fredrik (och mig) ännu mer, helt i onödan.

Ingen enda människa har rätt att döma mig för det jag vill skriva om. Jag är snart 50 år, och torde själv kunna bedöma vad jag tar upp i min egen blogg.

I det här fallet fick jag ett enormt stöd från ett stort antal människor; bestående av familj, vänner, övriga fans och läsare. Och det hjälpte mig i en riktigt svår situation. Tack alla ni!

Jag skriver, som tidigare påtalat, för att jag måste. Och aldrig någonsin för att skada någon. Många behövde dessutom veta hur det låg till för några dagar sedan. Både Fredrik och jag hade bokat oss för diverse uppdrag som jag avstyrde.

Fredrik är den förste att uppmuntra mig att skriva om det som hänt - och händer. Och han läser alltid min blogg och godkänner den innan jag publicerar något.

Bara så ni vet:o)
/Peace & Love!

Om jag inte missminner mig alldeles, så har jag för mig att jag startade denna blogg med ett humoristiskt inlägg kallat "Maken bakom lås och bom". Ironiskt nog känns det nu, att jag kanske avslutar densamma med oavanstående rubrik...

Ibland - ganska ofta i ärlighetens namn - får jag sådan lust att skrika rakt ut till folk som ber Fredrik om än det ena, än det andra! Det är nämligen så att han inte har förmågan att säga nej till någon eller något. Jag vet inte hur många gånger jag bett honom om att lugna ner sig lite och inte ta på sig mer än han mäktar, men det är som om han inte känner av sin inre stress föränn kroppen till sist talar om för honom att "nu är det NOG"!

Och i morse blev det nog. Med råge dessutom. Min oro vet inga gränser just nu. Han ligger på hjärtintensiven efter att nästan ha tuppat av på jobbet och en kollega körde honom till akuten. Han hade vid inläggningen en vilopuls på över 150 BPM, en arytmi från själva helvetet och man befarade en blodpropp som kan komma att vandra till hjärnan. Därför ville man - innan man kan ge en slags elbehandling (för att hjärtat ska hitta den rätta rytmen igen) - göra en specialundersökning på Fys-lab.

De bedövade svalget och gav ett lugnande medel för att sedan kunna föra ner en kamera via en slang till hjärtat. Detta för att upptäcka eller utesluta en eventuell propp. Jag fick följa med in även där, och har faktiskt fortfarande inte återhämtat mig från chocken över vilka sinnesjuka läkare det finns.

Doktorn talade inte god svenska (irrelevant i sig, men förbaskat irriterande om man vill försöka sätta sig in i vad som händer) och han började med att fulgrymta och visa med hela armen åt sköterskan att han ville ha monitorn åt ett annat håll. Fredrik minns inte så mycket av detta eftersom han var rätt borta på det de sprutat i honom. Läkaren bad honom bita i en grej med hål i, låta saliven rinna fritt, inte svälja och inte röra sig. Problemet var bara att han fick flera hugg i bröstet som gjorde så ont att han inte kunde ligga stilla utan yrslade runt på britsen. Helt sonika blev läkaren tokförbannad och avbröt allt och stolpade därifrån med orden "Det här får avdelningen sköta! Tack för mig"!

Väl uppe på kardiologen igen träffade vi en betydligt mer sansad läkare som berättade vilka alternativ som nu fanns att tillgå med tanke på Fredriks säkerhet. (Jag har i efterhand förstått att om tokskallen till läkare fått ner kameran i hjärtat och Fredrik ens skulle ha rört sig det minsta, så kunde han ha avlidit).

Doktorn på avdelningen, berättade att man ville sätta in medicinering - dels mot den höga och ojämna puslen - men också en blodförtunnande medicin mot eventuell propp. Om tre veckor med denna medicin och noggranna kontroller - om värderna stabiliserats - vill man sedan försöka göra elbehandlingen. Och den blir Fredrik åtminstone sövd under. Något jag kunde berättat på förhand att de borde ha gjort redan idag, inför den första undersökningen. Maken kan vara lite "pipig" i bland - hur jag nu ens kan understå mig att skämta... Förlåt.

Hur som helst - om det inte fungerar med elbehandlingen så kan det bli fråga om operation i Umeå i sommar.

Just nu - förutom att oroa mig sönder och samman - försöker jag avstyra alla "onödiga" saker Fredrik tagit på sig/oss. Gigga live med mig, Lilian och Fredde på Radio Västernorrland imorgon bitti (who cares ändå), glömma att gå på konserter imorgon och lördag, boka av inplanerat gig i Göteborg när alla barn är här - även om det blir en välbetald minisemester för familjen, och få honom att inse att han måste be läkaren skriva ett sjukintyg för sjukskrivning under minst en månad! Om inte längre. Jag har själv vandrat in i väggen - och det är ingen lek. Och det tar tid. Lång. Innan man är på banan igen.

Men som många vet, Fredrik är en obotlig optimist, jag älskar honom för det såklart, men just nu gagnar det inte honom själv - och DET är allt som betyder något.

Jag lovar och svär - att jag aldrig någonsin mer ska ondgöra mig över att han sover bort alla helger och har svårt att ta sig upp i tid på morgonen. Det fanns och finns orsaker till detta. Gud - förlåt mig. Jag har inte förstått. Och eftersom jag själv har samma åkomma och medicinerar sedan 15 år tillbaka, har jag kanske inte tagit hans ständiga och mystiska åkommor på allvar.

Jag har fruktansvärt dåligt samvete - eftersom det här i slutänden beror på att jag inte drar in tillräckligt med pengar och därför gjort att han jobbar så mycket som han gör... Visst - han har en historia med hjärtbroblem - men det är ändå 20 år tillbaka...

Som Ninni - hans syster skrev på FB - "VÅGA INTE LÄMNA OSS"! Och som jag själv sa innan jag lämnade hans rum på sjukhuset - "jag slår f-n ihjäl dig om du dör ifrån mig och oss. Understå dig icke"!

Åh, nej! Jag upptäckte att det inte går att ringa till patienttelefonen efter 21.00. Och Fredriks mobil är avstängd på grund av all elektronisk utrustning... men de har mitt nummer... jag kanske åker upp ändå igen...
/G

Ibland blir jag så trött på mig själv och alla mina idéer att jag blir... ja, faktiskt alldeles trött... Först blir det kommipå! Sedan tänkelitänkelitänk! Efter det funderingfunderingfundering typ "Balt - Balthazar..." (äldre inlägg). Hur gör jag och går till väga? Har någon gjort det förut? Om inte, varför inte? Och om ja, vad gör väl det i så fall?

Kanske kan jag söka ett nytt innovationsstöd för detta (precis som för Baby Star Music) i själva utvecklingsskedet... Ett skede där jag även kontaktar diverse präster, bröllopsmässor och magasin för att föra fram min "produkt"? Här är ju Fredrik mycket driftig - den lilla "duracellen" till make jag har, men som har så mycket annat omkring sig, så det vete tusan om han skulle hinna med det. Eller orka. Och jag vill seriöst inte belasta honom med mer än det jag redan nu gör. Singel, platta och allt annat som rör sig.

Dessutom reser ju hans söta barn hit i sommar, samt Millan och barnbarnet. Tillkommer också E & P med sina fyra från Skåne under samma tid, så kan vi lika gärna öppna dagis i sommar:o) Men det kan samtidigt bli hur kul som helst med 11 avkommor, så inte mig emot!

Så här tänkte jag - folk som gifter sig vill ofta ha "sin egen" - kallad "vår låt" - spelad på sitt bröllop. Så hur fränt vore det inte att verkligen få sin egen och unika låt komponerad på riktigt? En som inte spelats någon annanstans innan. Antingen kan jag och musiker resa iväg och framföra den, skicka den att spelas upp från en CD, eller så kunde närstående/vänner sjunga den tilsammans med någon som läser noter och kan lira.

Frågan är  om andra bröllopspar än Kim och Tomas, skulle vara intresserade av att få en specialskriven sång för just sin vigsel? Vilka skulle kunna tänkas beställa en sådan? Paret själva, föräldrar eller vänner? Vilka skulle ge mig den information jag behöver för att skriva en passande text, musik och arrangemang?

Vad får det kosta? Vad kostar för övrigt "normala" bröllop? Vill de ha låten som en fysisk skiva (gåva eller till försäljning) och i hur många ex? Vill de ha omslag med speciella bilder och texten utskriven? Vill de ha en snygg hemsida? En udda och fantastisk fotograf? Det skulle kunna bli hur stort som helst, för vi Jacobis har möjligheter att fixa det mesta:o) Tusen frågor - än så länge inga svar... Får någon läsare idéer - tveka inte att komma med input!

Nä - jag har inte hybris - tror tvärtom tidvis att jag är värdelösare än en kackerlacka - men jag får ändå en massa  infall som både jag och andra troligen kan göra mycket bra och fint av.

Sen tycker jag inte om att man skriver "man" för att det blir för allmängiltigt. Hade nyss en liten dispyt med min man om det. Förlåt - make och husse (ler). Han sa att han tyckte att det "funkade" i vissa sammanhang - jag sa "inte i min blogg". Så om någon hittar ordet "man" i syftet att beskriva "mig" - upplys mig om var i bloggen - och ni skall få en fin gåva! Får fundera ut något bra pris...

Nej - Livet var inte så lätt;o) Men har blivit rätt bra ändå:o)

Pöss!

Så nu är de alltså äkta makar - kära Kim och Tomas! Det var helt klart den mest underbara och fantastiska tillställning jag fått äran att vara med på (betänk då hur gammal jag är) och det känns svårt att beskriva hur varm, (24 grader i skuggan) kärleksfull, avspänd och rolig både vigseln och bröllopsfesten efteråt var. Därför tar mig friheten att göra detta inlägg till ett fotogalleri. Min dotter Elvira var hovfotograf och har plåtat alla bilder utom den sista, som min andra dotter Olivia tog dagen efter:o)





Kim med dottern Noréa och maken Tomas. Och är inte Rexener ett häftigt efternamn?:o)



Klockan 16.00 ringde kyrkklockorna högtidligt som brukligt är. Ingen visste vad som skulle komma att ske. Det kunde faktiskt ha varit i stort vad som helst egentligen, det vet man om man känner de båda:o) Allt ifrån bomber & granater till hoj-ekipage, elefanter, cirkus, och allt tok däremellan. Men plötsligt strömmade Eurytmics låt "Sweet dreams" ur högtalarna och in kom Kim och Tomas med vita, lediga linnekläder, smått dansandes och yrslandes runt för att hälsa på folk och vänner utefter altargången:o) Alla reste sig upp och andades skrattande (och lättade) ut - och förmodligen tänkte många "ja - naturligtvis".



Delar av duktiga Sundsvalls Popkör inledde vigseln med att framföra en specialskriven polska av Anna Matsanders med afrikanska rytmer.







Rörande vackert och spröda toner i sången, som begåvade dottern Noréa framförde - "Utan dina andetag" av Kent - ackompanjerad av min fina make på gitarr. Jag lovar att i stort sett alla av de drygt 600 besökarna grät hejdlöst... Vi i Piratorkestern med... Min puls var säkert uppe i 180 BPM. Skoj var att hon även framförde den sent på natten på festterassen med ännu större självsäkerhet! Go for it Noréa! Du brås på någon som också sjunger kanonbra!









Vigselceremonin var stämningsfull, vacker, full av glädje och... ja, alldeles makalös - nej inte nu längre:o)



På främsta raden satt vi i Piratorkestern - Fredric Edlund, min make Fredrik, Lilian Bokestig och jag - men även Anna Gullmark, Thyra och Olivia.



Det började riktigt illa med att min mikrofon var stendöd och Fredrik försökte påkalla vaktmästarens uppmärksamhet. Inget hände utan istället sattes CD:n med bakgrundsmusiken igång. Jag fick smått panik i några sekunder och missade första raden innan jag gjorde en fuling och sonika snodde Lilians mick. Hon fick dela med Fredrik under resten av låten, men jag tror det fungerade rätt bra ändå. Kul var det att Kim och Tomas ställde sig framför oss med ryggarna mot gästerna. Det kändes mycket lättare att sjunga texten direkt till de älskande tu:o)





Överraskande nog greppade även makarna mikrofonerna och sjöng galet vackert och innerligt låten "Angel" (men så har de ju sannerligen kör- och kyrkosångserfarenhet så det heter duga)!





Snyggaste bröllopstårtan jag sett och i övrigt en sanslöst god buffé som måste ha passat alla smaker. Tack! Rap!



Bröllopsfesten hölls på fina "Våningen" och arrangerades av Susanne Fellbrink, tillika en mycket duktig sångerska och låtskriverska som jag samarbetat en del med. Tyvärr ska hon lägga ner verksamheten efter Sundsvalls Gatufest, men jag vill ändå passa på att tacka för alla fina evenmang som hon under årens lopp anordnat. Särskilt för releasefesten vi hade för min platta "Ömtåligt gods" för snart två år sedan. Jag önskar henne all lycka till med vadhelst hon företar sig i framtiden. För framåtanda råder det ingen brist på:o)



Gästerna var väldigt blandade både vad gällde, stil, ålder, och koppling till brudgumsparet - något som gjorde festen mycket speciell och minnesvärd:o)



Vi var ett tappert gäng kvar på uteterassen till "the bitter end" då personalen slutligen tyckte att de nog måste stänga, släcka ner och gå hem... Den "glada" och smått överförfriskade samlingen på runt 30 personer hade suttit och sjungit kända (och okända) slagdängor som Fredrik kompade till - vid det här laget - på en minst sagt ostämd gitarr:o)

Väl ute på Storgatan, vid fyrasnåret på morgonen, blev det smått psykedeliskt. Lite som "Sound of music a la Sundsvall". Folk kom dansades efter oss och stämde upp i improviserad sång. Sedan hände det sig som så, att vi ordnade en efterfest - hemma hos oss - som inte avtog förrän vid sju... Och då ska man veta att jag bokat tid för tatuering vid 10.00...



Bästa sötfotografen Elvira! Jag är stolt mor:o)



Söta Oliva! Jag är stolt mor:o)



Gull- och argungen Thyra! Jag är stolt mor:o) Synd att inte Millan kunde vara med... men stolt mor ändå:o)



Foto © Olivia Jacobi

Min feta arm efter tatuering gjord "dagen efter". Det kändes ingenting - gissa varför!
Tack M & T för ert besök och för att du; M bättrade på min förra, samt gjorde den nya som jag alltid velat ha. Vi ses snart igen! Glad över att ni verkar må bättre!

Men framför allt - från mitt snabbslående hjärta - tack kära Kim och Tomas! Ni är bäst! Och allt var så fint ordnat - alla som var med har fått ett bestånde och ljust minne för livet. Jag önskar er all lycka och välgång!

Om du vill lyssna på Kims och Tomas bröllopslåt "Allt det ljus", som jag och Fredrik skrivit, så hittar du den här:
http://www.ginajacobi.se/wp-content/uploads/GinaJacobi-Alltdetljus.mp3

Singeln går även att köpa via http://ginajacobi.se/2011/06/ny-singel-allt-det-ljus/

Eventuella intäkter går till makarnas bröllopsresa:o)

Oh, varde ljus!

Nu fortsättningen på ADHD/LCHF-historien... Tre dagar nu... mer om detta senare

och med samma nyans nymålade finger- och tånaglar (tack Anna), försöker jag knappa in dessa rader - på det löjligt skitiga skrivbordet. Thyras kladd-glass-fingrar har gjort sitt till under den gångna veckan:o)

Sanningen är att jag är alldeles sjukt nervös inför Kim & Tomas bröllop imorgon. Långt mycket mer än inför vårt eget, förra sommaren...

För låten är ju skriven direkt till dem. Och jag skulle vilja förmedla det på ett bra sångmässigt sätt. Men min röst är ju sannerligen inte tiptop sedan långt tillbaka... Fast repet i kväll gick fantastiskt bra och vi fyra hinner nog köra några rundor i kyrkan imorgon runt 12-snåret också. Jag känner mig i alla fall tokglad inför hela faderuttan och jag tror det blir århundadets roligaste fest och känner mig högst hedrad över att eventuellt göra bort mig:o) Ni andra i bandet får hålla ere huvuden högt och ha lika skoj som jag tänker ha! Det är ju för bövelen mina "BÄSTA MÄN" som gifter sig!

Fakta förutom: Jag har även fått en drink uppkallad efter mig - ”Gin(a) ton i citron med lime” (sur som jag är;o) Och bröllopslåts-singeln "Allt det ljus"ska säljas på festen för att sponsra deras bröllopsresa! Köp köp köp:o)

Gud vare med oss alla!

Där bakom händer nog det mesta - mest hela tiden. I hemmets lugna vrå. Innanför fasaden vi troligen alla försöker (med mer eller mindre framgång) upprätthålla utåt. En lyckad och lycklig familj som gör trevliga, normala och helt vanliga saker (och kanske även sportar ihop). En mamma och en pappa som båda förvärvsarbetar och sparar pengar för den årliga utlandssemestern. Barnen som älskar att gå i skolan för att lära - då de inser vikten av att skapa sig en trygg och gedigen plattform för sina framtida yrkeskarriärer. För självklart vet de allihopa, redan nu, inom vilket område de vill verka som vuxna. (Givetvis har de ärvt dessa egenskaper från mig - modern med den spikrakt utstakade kulturkarriären och med superkoll på det mesta)...

Jag hyser dock en viss förståelse för att det ibland kan "sticka till lite" i ögonen på "vissa läsare" (som ändå krampartat väljer att följa mina ord vidare;o) Då tänker jag framför allt på en del saker jag avhandlat som inte är "passande", "alltför utlämnande" eller annat "man" inte borde skriva om i en offentlig blogg. (Som om nu någon levande skulle hinna skriva om allt som sker i realtid - samtidigt som de lever ett liv - knappast troligt)! Alla är glada över att allt inte finns i bokstäver!

Men halvseriöst - hur tomtebo-fränt är det till exempel att:

* vi i vår familj aldrig - inte ens på helgerna - äter frukost tillsammans? (Alla tar sitt när de behagar vakna, vilket betyder att de andra får skylla sig själva om det inte finns något bröd kvar;o)
* vi ganska sällan äter middag alla fem ihop? (Även om jag alltid ser till att ha minst åtta portioner klara vid 18-snåret eftersom tjejernas kompisar kan komma att droppa in, om de ens själva gör det).
* vi aldrig åker iväg på någon aktivitet utan att någon i familjen saknas?
* någon i familjen, minst en gång om dagen får ett vansinnesutbrott och skriker fulheter och smäller i dörrar?
* någon snor något av någon annan och vägrar erkänna det? (I vårt hem kan man glömma att köpa följande och tro att man ska få behålla det: Hårspray, mascara, kajalpenvässare, cigaretter och diverse köksredskap).
* vi aldrig firar morsdag, farsdag eller namnsdagar?
* vi vuxna helst vill strunta i alla traditioner och högtidsdagar? (Men vi försöker göra så gott vi kan med de som för tillfället finns på plats).
* vi sällan har råd att betala alla räkningar samtidigt i slutet av månaden och därför tvingas låna pengar av bland andra våra barn?
* vi vuxna inte känner oss bekväma, eller tycker det är så där värst roligt och upphetsande med barnkalas, föräldramöten, utvecklingssamtal, skolutflykter, avslutningar, lucia och julfiranden, och andra med familjelivet förknippade aktiviteter? I mitt fall handlar det om fyra barn, med i snitt...hmm...Tänkelitänk...

Okay - Såhär: Fyra barn har gått i förskolan och bytt dagis i snitt tre gånger på grund av flytt. Det har varit i runda slängar 20 barn per avdelning med tre personal i varje barngrupp. Tre av döttrarna ha gått ut grundskolan och bytt klass i snitt tre gånger. I varje klass finns i snitt 25 elever som har cirka 25 lärare under nio år. Lägg dessutom till alla föräldrar för både förskola och skola.

Sedan tillkommer alla de skolor, förskolor och avdelningar jag själv arbetat på med lika många barn, personal och föräldrar... Så snälla älskade människor - om jag inte känner igen er på stan så beror det endast på att jag ser dåligt och minns dåligt:o)

Kontenta:
Barn: 850
Lärare/personal: 380
Föräldrar: 1700

Men hur trött blir jag inte av att läsa ovanstående? Och det är ju inte klart än! Thyra börjar ettan till hösten:o) Ska faktiskt bli riktigt skoj!

Men för att återknyta till rubriken - det är sannerligen tidvis ganska struligt här - bakom våra olyckta dörrar. Men alla ni andra - som har ett mer fungerande liv - glädj er över det! Puss på er:o)

Nej, det blev inget lärarjobb för mig i Asien/Afrika (de flesta av skolorna hade i snitt 250 sökande per tjänst). Jag fick det sista svaret från Kerala i förrgår. Så nu får jag fortsätta att uppskatta det jag/vi redan har här - för vi lär inte ta oss utanför Västernorrland under en överskådlig tid.

Vi kommer att ha många barn hos oss i sommar, vilket ska bli väldigt roligt:o) Fredriks söta ungar kommer från England för att stanna i hela fem veckor, och Pixie, nyss fyllda sju år, skrev helt själv ett alldeles fantastiskt brev till mig härom dagen. Jag blev så otroligt glad och rörd och tar mig därför friheten att ordagrant återge det här:

"Dear Gina,

I am looking forward to coming over and I might be a'bit nervous or get upset so please can you look after me.
These are the things I like doing: - Going to circle park, eating Piggleens, Bubble Baths, having my hair plaited, playing on the computer, having my toes done with nail varnish, putting make up on, baking cakes and cookies, sticking and doing arts and crafts, painting and colouring in, having saturday sweets and please can you teach me how to make kanelbullar.

Lots of love from Pixie.
PS: Dominic might have a tantrum so give him a cuddle to calm him down and these are the things he like doing as well and he allso likes playing with toy cars. Love and kisses <3 Pixie"

Tyvärr har vi ju inte ekonomi för att åka till samma "populära" ställen som några av min döttrars kompisar verkar göra - till exempelvis Bamseklubbens trevliga semsterorter, Legoland, Liseberg eller Gröna Lund. Att vi inte kan (läs: inte vill heller) beror så klart på att jag är "arbetsskygg" och "för fin för städjobb" och att vi bara lever på Fredriks lön och att jag utnyttjar honom och att han snart kommer att förstå... Vaddå? Jo - att han vill lämna mig:o)

Nåja - ni som följt med i bloggen förstår nog att jag ämnar skoja till det lite här;o) Inte helt utan anledning med tanke på en massa fulkommentarer - som i och för sig har sitt eget lilla humorvärde. Det är därför jag ens publicerar dem:o)

Jag och maken har i alla fall gjort upp en liten lista över de smultronställen vi vill ta oss själva och barnen till i sommar. Saker som inte kostar en hel förmögenhet men som är guld värt ändå.

Personliga utflyktsmål:

Galtström. Där finns finaste Gussie och Fredde, två galna, men söta terriers, och deras underbara sommarhus mitt ute i skogen. Med tillhörande knott, gormande vattenpump på nätterna, hård golvmadrass och en 60-tals husvagn - om man skulle vara hågad. Vi besöker gärna även Cafét med de absolut i särklass godaste räk-, lax- och rökta sikmackorna på denna jord! Man tar också, mer än gärna, en dagstur till Oxsand som är den vackraste strand jag någonsin sett i Sverige - att jämföras med de allra bästa i Karibien, Indien, Indonesinen och Thailand! (Det är mycket svårt att hitta dit, så försök nu inte;o)

Gullgård. Här har finaste Anna sitt föräldrahem, bestående av två hus, varav ett hennes, i Gullgård; Torpshammar. Tillika har det fungerat som mitt rekreationscenter sedan över 12 år. Där har jag gråtit, ylat, ältat och orerarat över ett par otrogna och elaka ex, plockat blommor, lagat mat med allehanda delikatesser, som bara hon kan ha i sina skafferier :o) Där kommer man ifrån vardagssnurret. Föräldrarna granngårds dömer inte, för de har levt, rest och förstått de också :o) Betänk bara Annas pappas eget privata hembygdsmuseum på logen, plus den enorma elefantsamlingen från hela världen i ett av häbrena! Helt fantastiskt att skåda!

Skatan. Där bor och lever finaste Kerstin, min gamla studiekamrat (som förstår mig till fullo), med sin fine man Bengt. De har det osannolikt bästa läget i hela Skatan! I höstas, när jag och Fredrik hade plockat kantareller - på Bengts hemliga ställe - och satte oss att rensa på deras veranda, så kände vi att "nä, vi vill inte åka hem". Mysfaktor total, med andra ord. Att sedan Skatan bjuder på så mycket annat får anses vara en bonus. Caféet, som drivs av Kerstins dotter och hennes man, rökeriet och "lysnatta", måste bara upplevas och besökas.

Juniskär. I backen, några hundra meter upp från stranden, har finaste Ulrika ett hus. Där är jag och familjen välkomna som gäster när vi vill. Dessutom tillagar hon gourmetmat så man med fördel svimmar på valfri veranda. En veranda som man kan flytta sig runt på i solstolarna i takt med solen dessutom. Hennes värme och sagolika handtag och handlag vid vårt bröllop går till historien!

Andra utflyktsmål - som rekommenderas!

* Spikarna - pittoresk miljö, strutta omkring på ön, köpa rökt fisk, ligga på klipporna, besöka Cafét - näst bäst på räk/sikmackor för övrigt!
* Norra och Södra berget - äventyrsstigar, bra grillar, roliga lekplatser, utsikt åt många håll :o)
* M/S Medvind - De har tokgod buffé, tag gärna med gitarr, papper, penna - för låtskriveri samt en kikare för att se vår kust på ett havsnära sätt :o)
* Ljungans delta - drick vattnet medan du simmar motströms, bränner kalorier och har kul - bäst i augusti då temperaturen uppgår tlll ca 20 grader.
* Indalsälvens delta - ett riktigt äventyr för barnen med alla hängbroar över vattnet:o) Det tar visserligen en stund, men är värt det när man väl kommer fram till den långgrunda stranden. Blunda för fabrikerna i Timrå och tänk dig in i en annan världsdel. Annars kan du alltid stoppa och landa på en av sandbankerna innan broarna. Se upp för fåglar med ägg, de är jättearga!
* Hamnparken - om man inte orkar gå så långt och man bor i Stenstan, så är detta ungarnas favorit av någon anledning. Här finns ju inte mycket annat än en liten hamn, utsikt över Alnö och fabrikerna. Men man kan åka skateboard, inlines, cykla och kasta frisbee.

Aktiviteter:

* Udda bröllop - i sommar Kim och Tomas (remember vårt förra sommaren).
* Pride-festivalen i stan - vi går med barnen såklart!
* Drakfesten - gratis och kul - hejja Danne!
* Tecnicus, Härnösand - här kan alla i familjen få sig en aha-upplevelse!
* Minigolf - alla får utbrott, någon vinner, någon kommer sist - men vi lär oss :o)
* Himlabadet - där har vi inte varit än, vi får se vad som händer en regning dag...
* Gatufesten (mån-ons) - den lugnare delen och eftersom det är gratis. Alla gillar ju inte alla artister, men barnen   älskar att dansa - precis som vi;o)

Vi skippar:

Birsta City
Campa utanför IKEA
Gatufesten
Selånger marknad
Tivoli & cirkus

Ovanstående godkänt av en nu vaken Fredrik:o)

Önskar er alla en fantastisk sommar!
/Gina & Fredrik

Allt som är mig kärt - är mig det fortfarande. Och det är mycket och många. Det jag inte står ut med - står jag fortfarande inte ut med. Och det är ändå försvinnande lite och få. Så varför beklaga sig:o)

Ändå har jag så svårt att sova eftersom jag febrilt ältar och funderar på när jag ska bli bra, och för vem/vilka? Men vem kan någonsin vara god nog åt alla? Jag vet åtminstone att jag alltid gjort mitt bästa utifrån de förutsättningar som varit. Precis som jag antar att (de flesta... nåja) människor i allmänhet gör.

När ska "andra" sluta hoppa på mig för något jag inte varit/gjort eller är/gör? Svaret är tydligen - aldrig! Men å andra sidan är det inte heller mitt problem. Utan enbart deras.

Att gå i svaromål gentemot de otal kränkande och förljugna kommentarerna i bloggen ligger inte för mig och kommer således inte heller att få uppta mitt återstående livs tid. Den läxan har jag alltför väl lärt mig vid det här laget. Det var också en av de många anledningar till att jag lämnade "dåren". Jag fick inte finnas i min egen skepnad. Och oavsett vilken form jag försökte stöpa om mig till - så dög det aldrig. Och för det bestraffades/bestraffas jag tydligen fortfarande... zzz... Men beskriver inte det mer ingående här och inte nu - utan i boken, den boken:o)

Och ska jag vara krass, så är ju den/de enda som gör bort sig i det här sammanhanget - den/de som själva förpestar bloggen med sitt ordbajsande. Ni andra får ha överseende med att jag än så länge väljer att publicera allt och inte censurera något. Mitt bästa råd är att scrolla förbi toket om ni inte orkar läsa eländet:o) Men blir det alltför mycket dynga - kommer jag att rensa sådant som inte är relevant för mina inlägg.

Jag vill skriva - och kommer att fortsätta med det - kanske inte frekvent, men när andan faller på och tiden räcker till. Jag tänker åtminstone inte låta någon sinnessjuk pellejöns hindra mig från att blogga!

Vi repade i kyrkan igår, och min gud, vad det kändes tungt och jobbigt att sjunga! Visst, jag var visserligen hostig och hade ont i halsen, men det kändes som om allt flöt runt i en jättelik eko-kammare och det var svårt att få någon som helst definerad feedback på våra röster. Så nu är jag ännu mer nojjig över hela "påfundet"...

Nej, det här med kyrkokonserter kommer definitivt inte att blir min framtida grej;o) Så jag får väl bara "avundas" de som "klarar" den uppgiften - med bravur dessutom! Sedan om min musik och text kommer med i "psalmboka" är inte upp till mig utan till... tja, någon annan att avgöra;o)

Håll i hatten nu! Jag har inte mycket till övers för "Beach Boys" och "Simon & Garfunkel". Kanske finns det någon som har lust att dra igång en personlig vendetta mot mig för att jag är av den åsikten:o) Kanske blir jag stämd för förtal nu - jag har ju faktiskt för första gången nämnt artister vid deras rätta namn:o)

Trevlig helg önskar jag alla fina läsare! Och allt gott! Surfa på:o)