Jacobi

Denna dag är på det stora hela egentligen obeskrivbar, så varför jag ens orkar bemöda mig med ord på ord, får förbli en gåta... Foten är uppsvullen och blågrön efter 10 000 steg enligt stegmätaren som vi fick på Norrportens kick-off i helgen. Jag har ändå lyckats genomleva tre söta åttor/grupper med lax i ugn med chilli, lime, kokt potatis, fräsch sallad och kall vit sås med rödlök och dill. Det här låter säkert som en baggis, men jag förutsåg inte berget av mat jag hade beställt och skulle dela upp och lägga ut i varje kök innan lektionerna i morse, de tunga soppåsarna efter varje dito, all disk och städning som blivit kvar efteråt, då ungdomarna måste hasta vidare till andra lektioner, mentortider eller skolbussar hem.

Men jo, det är kul. Jätteroligt, känner att det är ett menigsfullt arbete - och jag går definitivt ner i vikt. Desvärre hade jag inte förutsett alla de slöa knivarna och skär-olyckor som drabbade fyra av eleverna i den första gruppen:o( En blödde så rejält att det blev tre turer till omplåstringscentralen, men han förblev vid gott mod och hjälpte till i den mån han kunde i sitt kök, med en hand.

Jag upptäckte också att alla formar, vitlökspressar, rivjärn, glas, gafflar, tallrikar - ja typ allt - får "fötter" under en dag! Har ingen aning om hur många gånger elverna frågat mig var olika saker finns, och jag svarat att jag faktiskt inte vet - "leta please"!... Trist att behöva säga det när jag så snyggt hade beställt och placerat ut allt i varje kök. Ett av dem saknar nämligen diskbänk och måste dela med det närmaste, sedan finns det bara en kyl och frys som jag delar med 4-5:ornas lunch och cafégruppen. Lite smått jiddrich...

Dessutom ramlar de två diskmaskinerna ut på golvet och eventuellt över någon, om någon inte tar emot dem... En kille fick en skåplucka i handen, och fortfarande saknas det handtag till över hälften av köksluckorna, samt lådhurtsar och hyllor överallt. Cobi har beställt saker även idag. Hoppas att rektorerna inte kommer att lessna på mig. Ty jag torde bli riktigt dyr i drift! Men å andra sidan får de fyra bra utrustade kök och en fungerande hemkunskap:o) Det är väl värt en del det med:o) Satte även alla äckliga handdukar på tvätt i eftermiddags, men insåg att ingen tumlare fanns. Så jag får åka extra tidigt i morgon också för att hänga dem... på nåt... Hoppas det inte regnar.

Nej - jag borde kanske inte klaga - det kunde absolut ha varit värre. Men jag vill att mina lektioner ska fungera på ett bra sätt för eleverna och mig. 80 minuter är alldeles för kort tid för HK om alla ska kunna hinna njuta av det de lagat. Å andra sidan är 80 minuter för lång tid för musiklektionerna. Jag får dra även det för ledningen... Men det är - som tidigare skrivet - en alldeles underbar skola! Och jag är supernöjd med tänket och upplägget i sig.

Ja, men sen då. Körde bil till och från Thyras skola och ut till Ön i två timmar. Anlände till hemmet där "någon" borde laga mat, fast jag sa att ”någon” inte orkade, (gissa vem som gjorde potatis & gräddig purjulökssoppa och våfflor med vaniljgrädde och hallonsylt?)

Mitt i alltihop kom Fredriks syster, hennes två barn och Fredriks två barn, samt en kvinnlig präst som ville kolla på lägenheten. Jag tror inte hon vill ha den - för det är omöjligt att bilda sig en uppfattning om hur en bostad ser ut med 12 personer yrslandes samtidigt omkring.

Lilian kan inte ta vår bostad på grund av för många MC:s, Robban har vi inte hört av - så nu - kära läsare! Vill någon flytta in här i nästa månadsskifte blir det smått brådis:o) Kolla in här!

https://picasaweb.google.com/112525778603211853620/Hemmet?authkey=Gv1sRgCO-Z6Jn6-7_NmwE

Pöss så länge!

Efter ännu en dag, med tre alarmande småbarn vakna från 6.30 till fortfarande,"Keyboard-cat" från Youtube på oändlig replay från min musikdator med högtalaruppkoppling (även spelad tusen gånger på det analoga pianot), blir man lite trött och slut, och till sist smått galen. Sedan följde middagslagning (en riktigt avancerad kycklinggryta med nudlar som barnen gillade - HK varning alltå:o)

Nu har jag hunnit arbeta drygt en vecka på det nya jobbet - och det känns bra! Riktigt bra till och med:o) Och lönen för augusti fick jag idag!  Hurra! Och den är också riktigt bra! Jag talar alltså om den fantastiska friskolan "Kunskapsakademin" på Alnön, där jag ska undervisa (till att börja med) i hemkunskap, musik och "akademi" (elevens val), vilket denna termin innebär körsång. Förhoppningsvis får jag hålla i även bild, drama och svenska/skrivande i framtiden. Skulle sannerligen vilja det i alla fall.

Jag anlände såklart alldeles för tidigt den första planeringsdagen (who could guess?), med mina pärmar och mina minituösa och långvariga (hela sommartänket) planeringar - självklart upplagda för möjligt elevinflytande. Jag fick hälsa på, och träffa alla andra lärare, varav några, precis som jag, är helt nya och smått förvirrade av miljön och skolans sätt att arbeta på. Dvs - i "uppdrag" med riktiga och existerande uppdragsgivare utifrån, och dessutom i långa sammanhängande sjok (8-10 veckor).

Det här arbetssättet kunde inte passa mig bättre! Men säkerligen finns det skoltrötta elever, och så klart vissa med särskilda behov. Och ännu andra som inte förstår, vill eller kan ta in skolans tänk. Jag menar - om man som elev har  gått där i några år, så kan man inte jämföra eller reflektera över hur uselt skolväsendet i övrigt fungerar, och hur dåligt det faktiskt är för de allra flesta barn.

Miljön och lokalerna är outstanding på många sätt. Det är bra genomtänkt med en snygg formgivning och färgsättning. Dessutom är det möblerat så, att alla (numera 140 elever) har sina egna, fina små arbetsrum med förvaringsmöjligheter, runt om i hela byggnaden på två plan. Utöver det, finns flera större trivselytor - som i stil påminner om vårt vardagsrum, en vacker matsal, ett underbart annex där bild, musik, slöjd och kemi är inhyst.

Men... det finns alltid ett "men" tydligen. Okay - det spökar visserligen inte någonstans, och jag är säker på att jag kommer att känna arbetro överallt där jag ska husera, känna mig välkommen och avspänd med kollegorna och de brinnande eldsjälarna till rektorer - och eleverna. Jag har träffat mina första fem grupper nu - de är jätegulliga, vissa stökigare än andra, men på det stora hela är jag övertygad om att det blir bra:o)

Det som ändå blev en liten chock var bristen på utrustning och varor i de fyra köken. Herregud! Allt fattades typ överallt. Jag har svår träningsvärk, efter att ha stått på knä (det saknades även handtag till nästan alla köksluckor) och dragit ut allt - ställt upp och räknat, försökt bilda mig en uppfattning av vad som måste införskaffas, strukit och lagt till prylar och varor på alla mina listor, och i det närmaste våldgästat den tillmötesgående och snälla kocken Kent sex gånger - med nya listor och beställningar under den första dagen. Tack och lov att han är en riktig ängel! Han åker själv ut för att handla allt från Axfood på måndagar - så att jag ska få färska råvaror och grönsaker till tisdagens sessioner:o)

Thyra har börjat ettan nu. Hon är väl sådär inspirerad, vill helst inte gå dit, fastän hon känner alla barnen ifrån förskoleklassen. Dessutom blev hon förkyld i går kväll så hon har bara gått tre dagar:o( Jag hoppas kunna peppa henne att tycka att skolan är rolig...:o) Hade såklart helst önskat att hon också fick gå ute på Alnön, men de kommer inte att börja med yngre klasser förrän nästa år. Tänkelitänk... jag har behörighet från F-1 så kanske kunde jag jobba fem dagar per vecka och hon åka med mig till sin skola varje dag:o)

Nu får mina närmaste, kära och nära försöka ha tålamod med att jag inte är tillgänglig på en stund. Vare sig som bloggare eller på FB. Jag och Fredrik har haft det otroligt jobbigt en tid och det nådde sin kulmen för snart en vecka sedan. Vi har skrivit och talat med varandra, och vi har kommit fram till att vi vill försöka lösa våra problem. Flytten till huset vid havet stundar snart, och vi åker på Fredriks jobb kick-off till Hamburg tidigt i morgon bitti. Och jo... det känns faktiskt som om det kan bli roligt... 28 grader, packar ner även bikinin - för hotellet verkar ha pool enligt Google Earth/maps:o)

Usch vad det är svårt att leva ibland - men kärlek till er alla:o)

Ja men så där ja! Av alla planer jag hade för mitt "lediga" dygn kan jag rapportera att jag i stor sett endast lyckades genomföra en. Nämligen att sova. Pratade först med min bloggkamrat Mikael som ringde från Spanien, vilket var riktigt intressant. Jag jobbade därefter i en timme för att sedan bara ta "en liten lur" innan middagen. Luren varade i fyra timmar. Sedan kom min goda vännina på besök (hon som med berått mod flyttat från Sundsvall till Malmö!) och vi rapporterade, uppdaterade och skvallrade av oss, drack några glas vin, för att därefter "göra ett par huvuden" och gå på lokal sylta. Där fick vi glädjen att bevittna ett karaoke-slag med pinsamhetsfaktor och surhetsgrad extremt hög;o) Vi skrattade så vi grät - i alla fall jag:o)

Sedan traskade vi hem. A var hungrig och länsade kylen. Gissa vad jag gjorde? Somnade med kläderna på och sov till halv tolv! I dag har jag legat i soffan med katterna i famnen, slöglott på TV, haft dåligt samvete för allt jag inte orkat göra, och just nu känns det som om jag mycket väl skulle kunna ta en liten tupplur innan jag börjar med maten och hela ligan trillar in;o)

Någon har lösbajsat precis utanför vår port - nerkletat toapapper ligger runt omkring högarna. Någon har kastat fimpar i hela trapphuset. Soprummen är överfyllda. Staden är äcklig. Men jag tänker inte städa. Jag orkar inte.

Nu ska jag borsta tänderna och kolla in "Livet på BB":o)

Frustrationsnivå = extremt hög just nu. Jag borde inte klaga - men det är min blogg - remember;o)

I över två veckor har jag inte fått mer än ett par, tre timmars sömn per natt - och då inte ens sammanhängande. Jag har inte startat musikdatorn på en evighet - för det är inte ens någon idé. Jag vet att jag upprepar mig för er som läser kontinuerligt, men min käre bloggläsarvän, Mikael B, ställde nyligen frågan hur jag stod ut med sömnlösheten. Svaret är helt enkelt; det gör jag inte. Min toleranströskel sjunker kraftigt för varje timme och dygn som passerar.

Jag har dock lyckats förhandla till mig en "ledig" dag idag, då maken och alla barnen åker till hans syster och hennes man för att äta, sova i stuga, basta och komma hem vid middagstid på söndag. Jag hade egentligen gärna åkt med, men under den tidsfristen har jag intentionen att hinna sova en hel natt, skriva ihop två krönikor, och göra en arbetsplanering för mina båda ämnen i de olika årskurserna inför skolstarten nästkommande vecka. Om det är hållbart eller inte, spelar kanske inte så stor roll. Det viktiga är nog att jag får tänka klart ett par tankar ostört och att vakna av mig själv - utsövd.

Tro nu inte att jag inte älskar var och en högt av de som finns i hemmet:o) Alla de som låter, tjafsar, skriker, pratar fort, otydbart, och framför allt högt - på både svenska och engelska. Dessutom mycket och länge - ja, i princip oavbrutet från 06.30 till 22.00. Jag närmar mig psykosens gräns. Insomnia kan tydligen göra vem som helst galen, och med tanke på att jag alltid febrilt måste hålla min medfödda "galenskap" stången (ironi) - är det inte helt enkelt...

Jag torde kunna tävla om Sveriges bästa (tyvärr) hörsel, om det nu skulle kännas oerhört intressant - men så är icke fallet. Maken traskade i går kväll iväg till Apoteket (numera Droghandeln?!) för att inhandla öronproppar. Han kom hem med ett åttapack gula skumgummiproppar som direkt (till katternas stora glädje) hoppade ur mina hörselgångar, trots att jag skruvade in dem enligt manualen (inte alla åtta samtidigt då). Jag hörde precis allting som vanligt igenom dem. Fredrik erbjöd sig då - efter att jag berättat nedanstånde lilla historia - att köpa bättre och dyrare "dövnings-medel".

"När jag var ung, så mycket yngre än nu, blev jag tillfrågad om att åka upp till Umeå för att köra (sjunga) på Jörgen Sundqvist platta. Jag tackade ja, och han har även återhörts som körsångare på mina plattor "På jakt efter solen" och "Det här är bara början". Planet som skulle ta mig från Midlanda var ett tvåmotorigt- (siffror och bokstäver) plan. Det var snöstorm och ishalka, dessutom fredag den trettonde (min och makens bröllopsdag 2010). Ja, jag var hysteriskt rädd och planet svajade betänkligt och lät som om tio förlupna motorsågar försökte skära sönder trumhinnorna.

Men i vanlig "Jacobiansk anda" råkade jag hamna bredvid en äldre distignerad, gråsprängd herre med portföljen i knäet. Han uppmärksammade min oro och undrade hur det var fatt. Jag berättade att jag var skräckslagen, och att jag skulle upp till Umeå för att sjunga i en studio, men att jag även trodde att jag skulle tappa hörseln efter denna flygtur. Så "tingeling", eller vad man nu ska kalla det - visade det sig att min stolsgranne var en resande säljare av öronproppar! Han öppnade därpå sin portfölj och sa; "Prova de här", och gav mig ett par formbara "pluppar" i silikon med tunn plast runt om. Åh, Gud så bra det gick. Vi fattade varandras händer, och jag tackade honom från hela mitt hjärta när planet slutligen landade och gled in på halkbanan... Och det gick lysande med sångpåläggen!"

Maken ilade till apoteket (eh...droghandeln) för andra gången, och kom hem med två par formbara "silikonblobbar" för vattenbruk...? Jag försökte forma in dem i mina Dumboliknande storöron, men även de gled ut... Hallå!!! Allt med mig är för stort och för mycket just nu! Hör ni vad jag säger? Jag hör vad alla säger, skriker, TV:n, datorn, fläkten, diskmaskinen, torktumlaren, tvättmaskinen, balkonggrannarna, kroggästerna, fyllona på gatorna runt omkring, motorcyklarna, glaskrossarna och sophämtarna...

Så där satt jag - på kvällen vid datorn för att jobba - med de gula skumgummipropparna längst in i öronen, "silikontuttarna" fastkleggade över dem och tättslutande industrikåpor överst. De sistnämnda fick jag migrän av eftersom de tryckte så hårt mot tinnngarna...

Borde vi flytta eller? Borde jag? Ännu inget svar från "Mannen med huset vid havet"...

Jag önskar att det jag och Fredrik (trodde jag) gemensamt hade bestämt - också faktiskt gällde. Jag skulle må så mycket bättre då. Vara mycket piggare och gladare och se fram emot jobben jag fått. Han lovade nämligen att kliva upp på morgnarna för att ta hand om barnen - nu när de äntligen är här - och inte överlåta allt till mig, för att själv oftast kunna fortsätta sova till allt mellan 12 och 17 på dagarna... Denna evigt pågående och återkommande diskussion är ett stort problem i vår relation, och har ännu inte sett sin lösning... Så trist och onödigt, för han har ju så många bra sidor när han väl är närvarande...

Men... när jag nattade barnen i går, kokade vi ihop en "morgonöverraskning" till "Daddy & Fredrik":o) Den gick ut på att de skulle välja olika musikinstrument och hoppa på honom och samtidigt spela/skrika/sjunga "vi ska till Ninni - NUUUUU"! Det måste ha lyckats! De åkte faktiskt iväg för tjugo minuter sedan och klockan är bara halv elva!!!

Hur jag sov? Hyfsat, med tanke på att jag vaknade vid fyrasnåret med "silikontuttarna" fastkletade i håret och fick slita bort dem - med visst håravfall som följd...

De "roliga" aktiviterna på listan då? Jo, de är till hälften avklarade... Och gissa om jag har en dugligt snygg solbränna?;o)

Vad sägs om följande:

Bad på Oxsand - utomlands i Sverige
Bad på bästa stranden vid "huset vid havet" x 4
Bad på näst bästa stranden nära "huset vid havet" x 3
Bad på stranden på Ön
Bad i tråkig sjö
Trampbåt i stadens å
Lek i Metallparken x 3
Lek i Hamnparken x 3
Teknichus i Härnösand
Grillning på Norra berget
Hälsa på makens syster (pågår just nu)

Kvar har vi:

Spela minigolf
Hälsa på kamrater med sommarhus x 3
Drakfesten och skumdiscot som pågår i stan kommande vecka och helg
Bada vid Indalsälvens delta
Bada vid Ljungans utlopp
Bada vid naturreservatet på Ön
Bada på Himlabadet (när jag börjat jobba)
Fika våfflor och underbara fiskmackor på Spikarna på Ön
Bada vid kyrkan i Marmensjön
Gå på bio med hela familjen - vi fick åtta biljetter av vår nya bank:o)
Weekend i Göteborg - "betald semester" då Fredrik ska spela - bo på Lisebergs hotell, gå på Nöjesparken & Universeum
Weekend i Hamburg - "betald semester" via Fredriks jobb (bara vi, barnen är hos hans underbara syster - tack!)

OAAAAAAAAAAAAAJ!!!!! Fick just tio blodiga revor på min bara rygg. Bra cats! På mig bara! Då är det ingen risk att jag slumrar till vid datorn. Har mycket att skriva;o)

Jag har åtminstone mina "tröste-nötter". Tack OLW - ni har räddat mitt liv i svåra stunder:o)