Jacobi

har jag haft på hela dagen... En dag som börjde vid 04.00, följt av en kort slummer - i vanlig ordning störd av de babblande och röksugna grannarna på balkongen två meter ifrån vår säng. Vaknade igen 06.00 av mardrömmar angående inköpslistan till hemkunskapsundervisningen. Därefter en kort och översvettig halvslummer kantad av glaskrossljud, sopbilen och gatusops-dito. Till sist avbröts alla sömnförsök vid 08.00, då barnen och djuren drog igång Cirkus Jacobi/Muskos;o) Och då kanske ska tilläggas att vi somnade vid 03-tiden...

Ännu är dygnet inte över (läs 22.00) och en bra bit ifrån "läge-att-slänga-sig-i-säng". Efter en dag på "långt-bort-men-fin-strand-med-ännu-finare-sand" (ja, den fastnar precis överallt), två stopp på secondhandbutiker, tusen fynd för en spottstyver och en överfylld bil - tarvade hemkomsten till Lägenheten, seriöst utförd uppackning. In med alla barn i liten dusch, matlagning, diskning och sanering av kylskåp (där grönsakerna ensamma gjort en otrevlig soppa på bara två dagar). Tänk vad de kan hitta på de microsmå när man minst behöver det.

Barnen har spelat höga och skärande blockflöjtstoner, lekt kurragömma, haft "Keyboard-cat" på hösta volym i min studio och på oändlig repeat - samtidigt som jag och Fredrik gått igenom allt som vattenskadats, sorterat, slängt och tvättat till förbannelse. Maken har burit ner saker som eventuellt kan räddas till källaren igen, efter att ha tiggt till sig en lastpall från Invitos resturang. Så något gott har dom i alla fall gjort! Förutom att förpesta hela vår tillvaro med stinkande matos, fyllon som skriker, pinkar och spyr på vår bakgård...

Medan maken sprang upp och ner och kastade möbler, kläder och oanvändbara prylar (allt nu fotodokumenterat förstås) - hann jag dammtorka, dammsuga och skura hela hemmet. Jag packade även upp Fredriks barns tre resväskor - och sannerligen säger jag eder - man kunde tro att de skulle bo här i fem år, istället för fem veckor! Jesus! De kommer att använda en tiondel. Dessutom tvättar jag ju minst ett par tvättar varje dag.

Så tro mig nu - ingen "bokstavsdiet" i hela världen kan slå det jag måste ha bränt i kalorier idag. Så inget ont som inte har blod, svett och tårar och något gott med sig. Får jag hoppas... Kom även ihåg att ta B-12 sprutan i tid  - för en gångs skull. Fredrik tyckte jag verkade trött och håglös. Så om fyra dagar är jag nog på banan igen - något som ska bli underbart eftersom jag snart börjar jobba "på riktigt":o)

Misstänk inte att jag beklagar mig! Inte alls! Det finns hela tiden så många guldstunder i allt som händer, och jag skulle inte vilja vara utan något i mitt liv just nu - jo, möjligen min mage som helt pajat ihop igen... Men skit man får ta, antar jag;o)

Nu har maken läst saga för gullegrisarna och vi borde ramla in i en dusch. Sedan har vi planer på att smyga runt i stenstan för att lägga mina mögelskadade CD-skivor (den senaste - "Ömtåligt Gods") på alla parkbänkar vi ser. Lite ful marknadsföring sådär:o) Thyra frågade mig idag: "mamma, är du ledsen för att all din musik har möglat"?

Klart jag är:o) Jag hade ju hoppats att bäst-före-datumet inföll lite senare...

Foto & @ Elvira Jacobi

Vi kan ju bara be... Jag är outsägligt ledsen. För väldigt mycket som hänt och vad som fortarande händer. Men även så evinnerligt glad över mina barn och att de dom är här, men även de djur vi tog hem under en märklig helg - utan att veta om vi får bo vid havet... Nåväl - den fina Rottis-tiken får vi allt lov att lämna tillbaka till matte nästa onsdag, men kattungarna behåller vi - what so ever.

Jag har haft total stresskramp i magen i flera dagar nu, och det har runnit blod alla de 25 gånger jag sprungit på toa under det sista dygnet. Säkert mer än någon vill veta - men här kommer en varning! Igen! Läs inte om du tycker jag skriver skit;o)...

Först gick vi till banken (nära oss) i tidig bittida, för att ordna upp alla våra fondsparanden, liv- och olycksfallsförsäkrigar. Sedan var det full rulle med letande efter saknade bildelar för alla kommande passagerares komfort och säkerhet, lagande av hemgjorda biffar med sallad och timjanosande potatisgratäng...

Efter det gjorde jag, maken och Thyra ett besök på torget för bevittna "Sönsvalls sommarkryzz" - en tillställning där jag halvt om halvt lovat delta nästa måndag - check. Därefter upptäckte vi en mycket omfattande vattenskada i förrådet (alla mina scenkläder och sparade arvegods från de större döttrarna, till Thyra som växer, hur många skivor och CD:s som helst, en låda böcker, många av mina masterband från alla plattor och andra produktioner - check! Mina och Millans målningar totalförstörda och skeva och mögliga i ramarna - check! Det sprillans nya överdraget till hörnsoffan helt unket och oanvändbart - check. (Undrar vem det här blir dyrt för...)? Jag är bara ledsen - check!

Kattbajs någonstans nära mig - check & åtgärdat. Sanerat alla rum - check & åtgärdat. Dammsugit och tvättat/torktumlat två gånger och diskat tre idag - check & åtgärdat.

Maken springer som en tok upp och ner från förrådet till lägenheten med kartonger fyllda av demolerat gods - check! (Han som borde ta det lugnt)! Fan vad arg jag blir på allt just nu! Han åker ju ner i morgonbitti för att hämta sina sötungar på flyget för fem veckors Sverigevistelse - och nu se det ut som FAN själv har landat i hemmet. Och det är svårt att förklara för våra små vad som hänt... och varför vi är så stressade av annat som också händer i den omedelbara närheten... den så kallade verkligheten...

I övermorgon har vi fem barn och tre husdjur. Bilen fylld av barnstolar, uppblåsbara & stora flytdjur, handdukar, filtar och skräp. Vill ju göra en massa roliga saker med barnen! Borde planera jobbet - när då? Borde fila på två krönikor till - när då? har i alla fall avtackat mig sångjobbet på torget på måndag. Måste skriva en skadeanmälan och fota allt som möglat!

Men det finns de som har haft- och har det betydligt värre just nu... så vem är jag att klaga? Allt förgås dock - oavsett vi vill det eller inte. Och olycka och sorg slår aldrig till rättvist någonstans. Men jag sörjer. Ville inte sätta den norska flaggan på min FB-bild för det. Det känns ganska självklart att alla tänkande människor känner med offren och deras anhöriga och på något sätt vill stödja dem. Men det blir svårt på avstånd - även om vi nu förstått att dårar kan dra igång en liknande massaker även här. Och så var det det här med att sova - fnular på när...

LOVE från mig till alla läsare och er som har sorg.

Nu är det förvisso sommar och annars omöjligt (otrevligt heter det kanske) att sitta på en parkbänk alldeles invid hamnen och skriva bland annat detta. Men jag börjar förstå - efter att ha suttit fångad i ösregnet (läs inlägget här), - att jag skriver oerhört fritt och förhållandevis snabbt om jag befinner mig nära vatten.

Inom två veckor får vi veta om vi får hyra huset vid havet. Många spekulanter är det, och tydligen har de flesta det lite småsvårt med köpeskillingen...

Och jag fantiserar träget vidare. Där kan jag sitta i en tvårums gäststuga längst ute på udden och plita bäst jag vill:o) Förstå känslan av höstrusket, pinande vind, regn, vitvågor, lanternorna på verandan, ljuslyktorna tända inomhus, min skrivdator fungerar som den ska, jag har nattat yngsta dottern i "stora huset" (maken med, så han orkar upp på arbetet på morgonen), jag har en liten skål med Estrellas jordnötter framför mig, jag går ut på däcket och röker, känner vädergudarna ge mig budskap mot min kind. Jag stänger dörren bakom mig och fortsätter att skriva på romanen, eller planerar veckans lektioner på friskolan på ön - den jag kan skönja rakt över havet.

Får jag lust går jag in till boningshuset och forsätter mixa nya plattan. Eller om jag har mer lust, väcker jag min make och har fantastiskt sex - medan vågorna alltjämt brusar utanför vårt panoramafönster - det som vetter mot havet.

Nu har det förflutit en dag till, och i själva verket var vi till vår nya bank igår, som var så tillmötesgående och vänliga att de löste alla våra idiotkrediter, privata lån och andra skulder. Så nu kommer det bara att bli dyrare i flera år per månad:o) I fem år. Men eftersom jag nu övervunnit min "arbetskygghet" och skaffat mig ett "riktigt" jobb så ska det nog bli fason på vår budget! Att jag också fått ja till några krönikör-knäck på olika tidskrifter, gör inte situationen sämre. Gillar de det, så blir det en hyfsad inkomst per arbetad timme och A4:o) Samtidigt som jag bara älskar att bolla med orden!

M/S Medvind. Ja, mina vänner. Vi var ute och kryssade och skulle äta den fina skärgårdsbuffén - precis som för exakt ett år sedan. Något måste ha gått helt fel någonstans, och jag är alldeles säker på att det inte var jag, den här gången heller, som förorsakade det.

Fredrik ringde bokningen innan 16.00 - så som det påbjöds enligt hemsidan. Väl där, i kön, i hamnen - blev vi stoppade av "välkomstkillen/diskplockaren" - eftersom han inte hade våra namn på sin lista. Han log lismande och gick in för att se om "det gick att ordna". Kvinnan i bokningen hade dock tidigare upplyst maken om att "det var bara att komma eftersom det alltid finns plats".

Hav-ever;) Vi FICK ett bord för två! Utlovad artist "Idol-X" hade ersatts av en annan trubadur vi kan kalla B - som skötte sig oerhört bra med tanke på att han fick hoppa runt som en skållad apa mellan de två däcken hela tiden, hade en mick som skrapade betänkligt på undre däck, folk som åt som utsvultna straffångar och knappt orkade applådera. Det gjorde vi - för vi satt allra närmast scenen. B ska ha en stor eloge för att han stagade upp "underhållningen" - bara med någon timmes varsel innan ankaret lättades. (Ja, Fredrik pratade med honom när vi gått i hamn och vidarebefordrade att hans framträdanden blev bättre - i takt med att hans röst lossnade och kändes avslappnad och varmare:o) Att han också sa att "nu ska jag hem och ta en (måttade en halvmeter med händerna) sån här stor grogg för att lugna ner mig" hade både jag och maken full förståelse för:o)

Med en nota på 1200 sek - var det värt det? Ja, sa maken som åt för två - tack och lov! Själv lyckades jag med näppe få i mig en halv oskald räka (med svart rom) som smakade något som börjar på b..., fyra små ananas-slicar, två sillbitar, en äcklig pära samt två tuggor av en kall så kallad "västerbottenpaj". Ja, ni fattar grejen:o) Fast brödet var gott - nybakat med timjan och rosmarin med havssalt på:o)

Ja, i tanken sitter jag vid havet, men det vågar inte ens:o) Men det gör jag. Och det må väl vara nog så gott?

Det finns prylar jag inte kan vara utan. Istället för att ha dem drällande i en väska där jag inte hittar något när jag behöver det, (om jag ens hittar väskan) borde jag ha dem i en slags pung, hängandes runt halsen.

Så vad består nu dessa "livsuppehållande" saker av? Jo:
Cig eller... cig
Tändare eller brödrost
Penna eller kajal
Papper eller kvitton
Tamponger eller toapapper
Mobil - gärna laddad och med pengar på kontantkortet
Två par glasögon, helst i fodral (tittisar och läsisar - för utan de första hittar jag inte de andra...)
Nycklar hem och till bilen eller någon annans...?
Halsisar eller färsk mynta och citronmeliss
Treo citrus eller huvudvärk
Otrivin menthol eller nästäppa
Behepan, sprutor, hjärtmedicin samt blodtrycksmedicin eller kola (vippen alltså)
En god bok eller flera
Parkeringspengar och mutmynt till Thyra
Makens mastercard;o)

Ja, detta torde vara "mitt liv i en påse":o) Lär få nackspärr ganska omgående...

Sundsvall har idag drabbats av det värsta åskvädret i kvinnaminne. Helt ofrivilligt har jag tillbringat större delen av dagen i bilen, vilket i och för sig sägs vara den säkraste tillflyktsorten vid dylika "naturkatastrofer".

Jag ämnade bara ta en tur för att inhandla två nödvändigheter - cig och tamponger (gissa vilka av dem jag helst skulle vilja slippa köpa?). Jag letade efter mina "tittisar" - de glasögon jag behöver när jag vill se utanför min personliga sfär, njuta av naturliga utsikter, känna igen folk på håll på stan, glo på TV och köra bil - och hittade dem till sist i väskan jag hängt över axeln. (Den som innehåller precis allt).

När jag slutligen kom utanför hemmets port, passade jag på att slänga sex gatufest-indikerade soppåsar - som vi strategiskt placerat utanför vår dörr, och som må betraktas som både en sanitär olägenhet såväl som att epiteras med en "skämsfaktor" hög. För herregud, vi är väl civilicerade människor?

Väl utanför denna port, hade det blivit alldeles svart på himmelen, och vid övergångsstället till Hamnparkeringen började det dundra, blixtra och fullkomligt ösa ner.

Tack och lov, hade jag badskor, var osminkad - men paraplylös - så det sa bara "krull" i håret. Ändå, glad i hågen, och med makens Mastercard i pånboken styrde jag mot... njae, inte... de dyraste boutiqerna i fina Birsta City-gallerian - utan mot Erikshjälpen i Bosvedjan.

Jag satt en kvart och väntade ut de värsta åskknallarna i det sinnesjuka regnet, innan jag vågade mig över gatan och in i butiken. Strömmen gick då och då och det var olidligt hett och kvavt där inne.

Av alla de plagg jag hittade åt mig själv, återstod bara ett. Om det sedan berodde på att jag inte såg något i mörkret i provrummet, att jag blev för stressad av värmen och svetten som lackade, att kläderna var för små, att jag var för fet, eller andra parametrar - låter jag vara osagt. Jag kom i alla fall därifrån med en fin kasse till Thyra innehållande skor, byxor och tre toppar:o)

Nåväl, när jag efter en halvtimme senare vågade mig tillbaka till bilen, halkade jag i mina flip-flops då jag skulle parera den flod som bildats och brusade över gatan, och druttade på ändan... Jag satte mig i bilen och körde långsamt därifrån (vi inte har särskilt bra däck, och jag är hysteriskt rädd för både åska och vattenplaning). Och plötsligt fungerar vare sig luftinttaget, AC:n, fläkt, eller vad det nu kallas för i en vinröd Volvo årsmodell och modell???... På mindre än en minut immade alla rutor igen. Jag såg absolut ingenting, men lyckades göra en toksvänging till en speditionsfirma som låg utefter vägen.

Jag skrev i panik ett sms till maken, som låg hemma i sängen, och han messade tillbaka "ta det lungt, det är ingen brådska". Nej, verkligen inte.

I två timmar satt jag i bilen och skrev detta. Och tack gode Gud för att det fanns en slags "oxygenservetter" i handskfacket att torka innerrutorna med, vikta A-fyror på inköpslistor, en penna, och att jag hade inhandlat en Cola zero och torrostade jordnötter innan jag blev strandsatt.

Elaka långtradarchaufförer tutade på mig, och var allmänt ilskna över att jag stod "dumt till". Jag försökte vifta med händerna, för att förklara att jag inte såg bra ut - för det gjorde jag inte heller. Provade att backa i blindo för att de skulle komma förbi. (Oh, shit - vilka dubbeltydiga meningar det blev här nu då! Var det meningen)?

Jag hann närapå skriva en novell i bilen, men nu är jag i hamn! På Hamnparkeringen.

Jag ska strax grabba tag i handväskan och alla shoppingkassar, halka över E-4:an och hem till stenstadslägenheten, för att skriva ner detta. Om jag vågar starta datorn.

Simma lungt:o)

Kram/G

Jag ämnar göra ett kort och tafatt försök att beskriva hur mitt liv och min stad ser ut efter snart en hel veckas Gatufest: Spyor och kisspölar varannan meter (jag fick hoppa omkring med fula danssteg i flipflopsen för att ta mig till ICA - som var stängt), svarttaxi-bilar som ville röva bort mig (fast jag var ful, osminkad och trött), flaskletare från Öststaterna (inte han med dragspelet) vid varje överfull soptunna och en make som troligen inte kommer att vakna före fem (jo, ett!)... Strax tänker jag gå och sova någon timme innan barnen kommer hem.

Fyrahundra (uppskattningsvis) militärgröna "Bajjamajjor" står ännu kvar i gassande solsken, nerkleggade med allehanda mänskliga utsöndringar, och är därför av påkommen anledning hårt anfrätta av flugsvärmar. Riktiga arbetare (till skillnad från mig) monterar ner ställningarna från jättescenerna och partytälten, några hurtiga barnfamiljer försöker hitta en öppen glasskiosk - jag skulle för övrigt, och speciellt idag - inte rekommendera glass som tinat, frysts om, tinat och frysts om, ens till min värsta fiende (om jag nu har någon sådan)? Bara andra vet...

Vad jag egentligen skulle vilja skriva nu, lämpar sig inte i vare sig skrift eller samtal, så jag låter er, kära läsare sväva i ovisshet så länge. Ber ödmjukt om ursäkt för detta:o)

Pöss!

PS: Jag kommer inte att besöka en gatufest igen på minst ett år! DS.

Vi gick med lill-Thyra på Gatufest ikväll. Här ovan synes en ögonblicksbild från Dalton's dansbadsscen. (Klientelet motsvarade våra förväntningar upphöjt till tio). Jag och Fredrik höll på att skratta ihjäl oss, när vi upptäckte att den som "mixat" låtvalet, och dessutom hade den lilla egenheten att skruva upp både tempo och tonart typ varje halvminut, inte tycktes bry den "dansanta" publiken.

Jag har syndat ikväll! Ja, jag bekänner! Jag åt en mosbricka på Statoil efter att närapå ha svimmat vid tivolit vi lät Thyra gå på - Gatufest som det nu ändå är... Nu undrar jag förstås hur Elvira ska ta detta "svek", då hon går på samma ADHD-diet som jag gör sedan tre veckor tillbaka. Men seriöst - vi har nog tappat åtskilliga kilon båda två, men samtidigt känns det som att stora delar av hjärnan också har förbränts:o(

Ingenting fungerar tankemässigt längre, jag är tröttare än en uppstoppad säl. Och nätterna - i den mån de sovs igenom - kantas av mardrömmar fyllda av förbjuden mat. Jag vaknar och har panik för allt jag "ätit mig igenom". Exempelvis: Potatis i alla upptänkliga former, bröd, frukt, choklad och frukt, och juicer och frukt... Fatta hur jag verkligen hatar alla feta rättikagratänger med grädde och ost, samt alla- broccoli, kål och blomkålsröror med grädde och ost.

Okay - det funkar visserligen - men det tar tid att laga, kostar en massa mer pengar, och är dessutom en fruktansvärt tråkig diet för den som helst är vegetarian. Det lutar nog åt att jag återgår till den berömda viktväktarmetoden med fettsnåla varor, grönsaker och frukt, frukt, frukt... Det var ändå bara några år sedan jag gick ner femton kilo på ett halvt år med den balanserade kosten - för det kan man inte med största vilja i världen påstå att detta är.

Tänker också på att jag ska undervisa i hemkunskap om en dryg månad. Jag lär i så fall bli avskedad innan jag jobbat en vecka, om jag kommer dragandes med min nuvarande matsedel;o)

Jodå, det snurrar på i våra skallar, fastän allt annat verkar stå stilla... Väntar på "Havet vid Huset" och svar på om vi får hyra det, med tanke på vår bristande, eller numera, utökade lånekapacitet.

Nåväl - ännu mera grädde på det mos (jag gärna vill äta) - en av de tidningar jag skrev till i höstas angående krönikor - svarade igår och ville att jag skulle gästblogga:o) Förslag på tema var "PMS":o) Men det var länge sedan jag kände av den prylen, och eftersom jag numera kan tillskriva mig själv epitetet "tant", kommer nog mitt första alster att heta "Åldras med behag".

Troligen kommer det också att avhandla att dessa "behag" numera är små men långa... Jag och maken köpte för en tid sedan domänen "ålderdomsrådgivningen.se", vilket faktiskt borde vara lika relevant som ungdomsrådgivningnen! Vem berättade något om hur det är att åldras? Vad som händer (avtänder) med kroppen och huvudet? Det är precis lika omvälvande. För nu vet jag.

Utanför mitt fönster ikväll... Ja, herregud, ni läsare kan inte ana vad som sker och låter just nu! Sopbilarna, glaskrossarna, gatsoparbilarna, fulla drägg som bråkar, slåss, kissar och spyr på vår bakgård. Baskaggen som dundrar genom hela stenkåken vi bor i, och som inte kommer att tystna än på några timmar...

Än mer surrealistiskt blir det när jag hör låtar från mitt gamla projekt "Musik, tjejer & teknik" utanför, ni vet, det som "någon" påstod och anmälde att jag inte hade gjort... zzz.

Seriöst - här kan vi inte bo. Sen att läget och lägenheten är löjligt fin spelar ingen roll längre. Det bara snurrar. För vi är ju så flärdfulla, min make och jag.

Sofistikerad kyss på kinden/G