När allt går sönder...

Nej. Just nu känns det inte som jag orkar något mer i hela mitt liv - hur långt det nu månne bli... Är alldeles förkrossad och sönderstressad...

Det har hänt alltför mycket den senaste veckan, med min fina styvfar, barnens morfar, min mammas make sedan 34 år. Försöker på väldigt jordnära sätt lindra hennes outsägliga sorg och saknad... Vet inte om jag kan det... Hon mår sämre än sämst, dessutom är min make allstädes frånvarande och trasig på alla de sätt, bilen gick sönder igen. Försöker låna och rodda (tack söta syster och Tomas), planera för skolan, tröstar en arg, trött och lesdsen Thyra... Säger "smarta" saker för varför vi inte kan bo hemma - hon saknar havet och katterna och sin nya kompis. Jag saknar min vanliga Fredrik, vårt nya liv vid huset som jag knappt hann bo in mig i - mer än att städa -  och önskar att han söker och får den hjälp han behöver. Olivia verkar ha styrt upp en del viktiga saker vilket glädjer en moders hjärta.

I övrigt lever jag och borde väl enligt jantelagen inte klaga... men jag tar gärna själv emot hjälp just nu. Kram och puss! Gina

Min Mamma...



Foto & © Elvira Jacobi

Min mamma är bara 18 år äldre än jag. Så det kunde lika gärna varit jag som befunnit mig i samma situation. Med tanke på makens sviktande hälsa. Hon har det inte lätt just nu. Hon förlorade nyligen sin mamma och jag min mormor. Igår eftermiddags fick hennes man, mina barns enda kända morfar och tillika min styvfar en hjärnblödning. Han kördes till Umeå och har under dagen genomgått tre operationer. För någon timme sedan ringde en läkare min mamma och sa att det inte fanns mycket hopp, men att man gjorde allt man kunde för att rädda honom.



Foto & © Elvira Jacobi

Jag orkar inte orda mer om alla turer omkring detta förrän jag vet mer (om ens då). Mer än att jag är mer än outsägligt ledsen för mammas och hans skull (han borde fått se huset vid havet). Hon ringde för en stund sedan och grät och undrade vad hon skulle göra med hunden och hela det stora huset... Jag kommer nog inte att vara så tillgänglig på nätet ett tag - det finns alltför mycket annat att lägga den lilla livsenergin jag kan uppbåda på.

Kära mamma - jag och min lillasyster finns. Vi kommer att hjälpa dig vad som än händer. Jag ber och hoppas att allt blir bra, men om inte, så ber jag och hoppas att allt kan bli bra så småningom.

Kärlek och kramar/Gina

RSS 2.0