Sömnlös i Sundsvall...



Det hör ju inte direkt till ovanligheterna att vara sömnlös... Lade mig för fem timmar sedan men vaknade igen. Försöker smälta helgens alla händelser och beslut. Var på mitt livs andra begravning i fredags tillsammans med maken och fina vännerna som spelade och sjöng. I stort sett två tredjedelar av min bekanskapskrets var där, samt hundra personer till. Det var mycket vackert, outhärdligt sorgligt och det är fortfarande alldeles omöjligt att föreställa sig min väninnas och hennes två kvarvarande barns förlust och vånda. Jag hoppas hon vet att jag finns här närhelst hon vill...

Min lilla affärsidé är nu utarbetad, utskickad och klar. Återstår bara att se hur många som nappar på den:o) Det skulle vara fantastiskt kul om den visar sig fungera. Inte minst för att Fredrik slipper jobba dubbelt i samma utsträckning som nu och vi således borde kunna få mer vaken tid med varandra på helgerna.

Lördagskvällen var bitvis så rolig att jag skrattade så jag grät. Jag har fortfarande träningsvärk i diafragman - vilket säger en del om både hur lite jag skrattar och hur otränad jag är:o) Okay, jag kan erkänna att jag tillagade fiskgryta med saffran, och för er som inte känner till det vanligaste självmordssättet i Iran, kan jag berätta att stora mängder saffran kan göra så att man skrattar ihjäl sig. Det är helt sant. Men jag använde bara en ynka påse ju!

Det kan annars ha berott på de dårar till vänner som kom och åt samt försökte se "Körslaget" tillsammans med oss. Vi borde ha filmat kvällens kommentarer och skeenden:o) Det enda "vettiga" som hände var att jag av en slump lyckades komponera introt till Kims och Tomas bröllopslåt. Och att jag troligen fick Fredrik att spela in det på sin mobil. Och det är icke att underskatta!

Ja ha - "Körslaget" då? Jag håller på det gula laget:o) Vilken karisma och energi hon hade, den unga tjejen! Framför allt hoppas jag på att någon gång bli tillfrågad av TV 4 om att leda en ny handplockad Sundsvallskör. Hur kul vore inte det? Hoppas er helg bjudit på något roligt och gott också!

"Men livet är livet,
tar inget för givet -
Ibland blir det mycket mer...
och jag har fått (nog)
Nog har jag känt kraften,
nog har jag sett ljuset -
men Gud, kan jag hoppas
på total absolution"?

Från "Ömtåligt Gods" 2009





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0