Jacobi

Det har minst sagt hänt mycket de två senaste dagarna. Vi har varit nära att köpa tidigare nämnda ställe ca 3 mil söder om Sundsvall. Vi åkte ut tre gånger, varav sista gången med mäklaren. Vi var övertygade om att vi hittat paradiset på jorden. Vårt smultronställe.

Men igår - bara för att försäkra oss om att så faktiskt var fallet, åkte vi runt till några fler "intressanta" ställen. Vi hann till exempel köpa en hel stugby (i våra skallar), med tio hembyggda väderkvarnar och lika många fejkbrunnar utplacerade runt om på ägorna. Vi ratade en sekelskifteskåk på Ön och sedan satt jag ett par timmar på natten och kollade igenom om jag möjligen missat något på Hemnet. Jag gick även in på en annan sajt och hittade som sista objekt ett lagom stort ställe vid havet och skickade ett mail om att vi var intresserade av att veta mer och få komma på en visning.

Oväntat nog ringde säljaren av det "nya" huset i morse och tyckte att vi absolut skulle komma ut och kika i eftermiddag. Han ville inte uppge något pris utan ansåg att det var bäst att uppleva och se allt först. Vi slog därför två flugor i en smäll, med tanke på det vackra vädret, och tillbringade ett par timmar innan visningen vid den granngårdsliggande och långgrunda sandstranden.

Tidigare i morse var vi på ett första möte med vår tillkommande bank, och fick ett mycket personligt och trevligt mottagande av den relativt unge bankmannen. Vi fick "i princip" ja till att låna till vårt förstahandsobjekt, men vi hade även tagit med utskriften från nätet på stället vid havet. Tyvärr fanns ju inte priset utsatt, men allt skulle dock, enligt banken, se betydligt bättre ut i deras budgetkalkyl, om jag fick ett av de arbeten jag sökt de senaste månaderna. Då skulle vi säkert komma upp till ett par hundratusen till i lånelöfte.

Igår förmiddags, medan vi bogserade "Krabaten" (R.I.P) ringde rektorn för en av de skolor jag sökt jobb på i går och ville ses vid 17 idag, så jag ämnade åka direkt efter visningen av huset till anställningsintervjun.

Och hörrni - den visningen...! Jag har inga ord för hur perfekt och i det närmaste himmelriket fantastisk vackert, välorganiserat, och bara så löjligt bäst stället var! Och är. Och blir. Efter att ha varit där och bevittnat den storslagna miljön; såväl inne som ute - vyerna, vinden, havet, solen, skogen - känns det komplett omöjligt att tänka sig något annat ställe att bo och leva på någonstans i världen. Nej, jag/vi överdriver inte! Jag lovar! Fredrik lovar!

Det ligger givetvis inte ens i närheten av den prisklass vi har ekonomi till, utan just det precis motsatta - det skulle inte fungera någonstans och banken kommer definitivt att "dra sig över skägget" - heter det så? De kommer alldeles säkert och ledigt att skratta sig harmynta över vår förfrågan - ja, vi har faktiskt bokat ny tid till imorgon eftermiddag.;o)

Galenskap, storhetsvansinne, hybris, intuition, öde, kalla det vad man vill, men... vi har båda en stark känsla av att det kommer att ordna sig ändå... på något magiskt vis... Det måste bara bli så att det är vi som ska bo där. Trots att säljaren som bor granne fick in över 450 mail på sin annons för en månad sedan... Stay tuned;o)

Anställningsintervjun gick bra. Miljön på skolan är helt fantstisk - både inne och ute - och jag fattade genast tycke för paret som driver skolan:o) Jag är alldeles övertygad om att vi skulle fungera tillsammans, vi har liknande tankegångar omkring lärande och de verkar öpnna och positiva - ingenting är hugget i sten, utan allt är möjligt, nya kreativa sätt att nå läroplanens mål välkomnas!

Skolan har endast 140 elever och 13 lärare. Man jobbar i projekt och olika uppdrag där ett ämne i taget får fokus i varje årskurs under åttaveckorsperioder - detta med en stark förankring till samhälle och näringsliv, för att utmana och uppmuntra eleverna till problemlösning. Det låter hur stimulerande och kul som helst - och har jag inte alldeles fel i min magkänsla, så tror jag att de ringer mig imorgon och vill ha mig dit som musik- och hemkunskapslärare på halvtid från augusti. De skräddrsyr dessutom schemat så att jag skulle komma att arbeta två dagar i veckan. Passar mig som hand i handsken med tanke på mina andra älskade projekt:o)

Så gissa om jag/vi är allmänt glada just nu? Håll alla tummar för att allt flyter på i den goda strömmen! Ja, ni som önskar det alltså. Andra göre sig icke besvär att kommentera och förpesta glädjen med dynga.

Pöss på övriga, och smörj in er i värmen! En viss make "glömde" det;o) Gissa färgen... rödhårig som han är;o)

PS: Vad f-n är det med sjukvården som vi inte förstår? Från att ha legat på hjärtkliniken måste Fredrik nu gå via VC för att få hjälp...:o(