Zzzz & gäääh!
Somnade inte förrän vid fem-tiden i morse. Låg och läste en riktigt tråkig bok för att försöka framkalla leda och trötthet. Det fungerade inte.
Det som annars framkallar stor trötthet, är att min dator är ungefär 100 gånger segare än jag på att skriva. Så jag får med återhållet vansinne snällt vänta på att den hackat klart, och om den blir färdig (så jag slipper starta om i 15 minuter - jo, det är en mac) så har jag redan hunnit glömma vad jag tyckte verkade väsentligt att fortsätta med.
Fixade ett par riktigt smarriga smörgåstårtor till dotra Elviras 19-års-kalas. Det blev 12 gäster ikväll och endast 9 i morgonkväll. Är särskilt glad över att hon grejade teorin i morse!
I övrigt råder det i det närmaste någon slags krigsstämning här! Varken jag eller Fredrik har lyckats få upp den yngsta tonårsdottern till skolan alls denna vecka, och nu har hennes mentor skrivit mail och varnat ännu en gång. Men hon säger att hon vill gå kvar i skolan. Inte ta ett sabbatsår. Men dessa oändliga diskussioner - utan resultat eller tillstymmelse till eget ansvar eller koll på konsekvens, tyder på att hon lär få skippa pluggandet i år. Till hennes nackdel. Kära, kära barn... Mamman blir alldeles förtvivlad!
Jag fullkomligen hatar att jag inte lyckas sluta röka! Jag hatar ännu mer att dotter no:3 stjäl mina cig. Fredrik håller på att gå upp i limningen fullständigt över hennes lögner - och då har han ändå bara varit med i drygt ett år i den här familjen. Han överväger att slänga ut henne härifrån. Och när Fredrik överväger något sådant - då är han riktigt pissed. Det här funkar inte någonstans, och pappan - vette f-n hur han har tänkt sig alls. Han vägrar ju att svara på sms, ses och prata.
Jag är också lika arg, förtvivlad och besviken som F. Vet alltför väl att det är han som betalar här. Jag har kanske inte modet att gå emot min dotter på samma sätt som han kommer att göra. Men skärper hon sig inte nu, ser han inget annat val. Jag har bett honom skriva till henne innan ett ultimatum. Bett om att de ska ta en diskussion. En sista. För jag vet att han inte orkar mer heller nu.
Någonstans vet hon - att vi båda - ja, alla närstående - vill hennes bästa. Men när hon själv inte lägger två fingrar i kors för att förtjäna vår omtanke, så faller det såklart platt. Jag älskar min fina dotter. Men jag hatar det hon gör! Det utgör en otroligt skillnad! Och alla lögnerna som hon tror att hon kan ro i land. Herregud! Gå till skolan! Hon är ju inte dum! Hon GÖR sig dum! Vad är själva vitsen med detta trots? Denna vägran att göra det som vore bäst för henne själv?
Soc kan inte hjälpa oss längre. Jag kan inte hjälpa henne. Syskonen har fått nog. VAD GÖR MAN DÅ? Hallå?
Zzzzz & gäääh!
Låter jobbigt att prata för döva öron. Tyvärr väldigt vanligt att tonåringar inte behagar lyssna på sina föräldrar( men det vet du ju redan).Undrar om det finns någon annan som kan prata med henne.Någon hon gillar och har förtroende för.Det brukar oftast lyckas bättre med någon utanför den inre kretsen.Någon som kan få henne att se saken ur ett annat perspektiv.Förstå hur ni tänker och hur oroliga ni är. Har inte skolan någon bra kurator ?Eller ni kanske har någon i vänkretsen som kan ta ett snack med henne.Jag vet att det kan vara en lösning även om det kan ta lite tid. Säger bara lycka till hur det än blir.Tänker på er. Kramar !
Hej fina du! Oliva har haft kontakter med många bra personer som bryr sig. men när hn bokat möte med dem har hon oftast inte kommit dit. Och sedan har de mailat mig... Nej du... jag går bet här...
Stor kram iaf!
Hej. Jag har nog varit i samma situation som F men Ni tycks ha det rörigare än vad vi hade. Ingen kan förstå honom i hans roll som icke biologisk förälder. I en familj som er blir det en konflikt, ofta när barnet är i tonåren, mellan barn och den icke biologiske föräldern. Denna konflikt skapar friktioner i den vuxna relationen, mellan den biologiske föräldern och den icke biologiske föräldern. Oftast slutar det med en separation i vuxenrelationen. Att lösa detta internt inom familjen är svår då det finns dessa skillnader mellan de vuxna (blodet är tjockare än vatten). Därför kan externt stöd vara bäst. Jag fick i min roll som icke biologisk förälder stort stöd hos Föräldramottagningen i Sundsvall (inom kommunen) Liknande funktioner finns oftast i de större kommunerna. Lycka till!
Och.., så var det tonåringen. STor, bry er, ställ krav och ge konsekvenser som ni också ser till att bli. Mobilförbud. Dataförbud. Mindre pengar. Utegångsförbud. Att samtidigt förklara varför, och att fokus ligger vid att bry sig är viktigt. Förakt och sarkasm skadar och stärker barnens motvilja.
Känner liksom igen tendenserna... jag var en trotsig tonåring men hade en väldans stor respekt för far och mor... så har jag ju haft tonårsflickor själv och kunde då dra den slutsatsen att "tonårsdöttrar fick man för sina synder skull"... Det blev folk av dem när de fått testa klart o blivit avnavlade..
