Jacobi

Härmed behagar jag starta spökbloggen! Och det inte för inte. Det kommer mera.

Men först! Efter fyra totalt sömnlösa nätter, då jag förvisso läst en massa böcker, grubblat, läst ännu mera, gått på toa, grubblat lite till, så har jag äntligen lyckats somna. Oftast runt 6-tiden. Då har jag legat i någon slags vakendvala - fylld med makabra drömmar om allehanda katastrofer, blandat med fullständigt vardagliga saker. Ibland så jag tror att jag redan duschat, ringt, fixat, bokat eller skrivit och spelat in det jag ska - för att sedan vakna och inse att jag måste göra om alltihop...

Dvaldrömmarna/vakengrubblerierna innefattar dels lektionsplanering och upplägg för de tretton klasserna jag ska undervisa i om inte ens en vecka. Dels kokar hjärnan över av riktlinjer för boken jag behöver skriva - boken som tydligen innehar tio olika huvudpersoner med vitt skilda yrken, öden, miljöer och familjesituationer. Sedan ska alla växla emellan sina personligheter och övriga liv. Utöver detta yrsel på nätterna tar nya låtar och texter sig utrymme i min stackars hjärna. Grannarna tjafsar på från 4-tiden, Thyra och Fredrik snarkar vidare. I otakt. Jag svettas klimakteriesvett, det kliar, jag vänder och vrider mig och jag KAN bara inte somna, eller sova vidare.

Snurrigt värre är det. Att hålla reda på allt under förutsättningarna. Och vad som är vad.

Men man blir sällan bipolär eller schizofren efter 48 års ålder, har jag förstått. Så det kanske bara är lite mycket för mig nu åt alla håll att planera och styra upp - förutom det rent praktiska i familjen och ekonomin.

Jag åkte till skolan idag igen - för att träffa rektorn och vaktmästaren. Det var en massa papper, klasslistor, utrymningsplaner, nycklar, information jag behöver ha och ganska snart gick det runt i den trötta skallen igen. Och lokalerna är faktiskt groteskt labyrintartade.

Okay - jag tar det från början med tanke på bloggens nya namn.

De åtta (av 30) nya medarbetarna jag träffat idag verkade jättepositiva och trevliga på alla sätt! De såg mig rakt i ögonen och hade fasta handslag. Fick höra flera gånger att all personal "är kanon och att alla hjälps åt".

Skönt för mig, och det känns väldigt bra på det sättet. Sedan följde vaktmästaren (har jobbat där i 25 år samt gått i skola själv där) med till gamla byggnaden. Vi gick runt och kollade nycklar, larm, kopiator, datorer osv. Han visade även aulan, PA-anläggning, mickar och skåp för strömförsörjning till vita duken, ridå, med mera med mera...

Sedan gick vi upp till min fjärde våning i den gamla byggnaden, där man först låser upp till en hall i gräsligt orangemålade väggar. Jag frågade vad dörren mitt emot gick till och han svarade att det är till vinden. Men att där är det låst och där går ingen in. Jag frågade om de påstådda spökerierna och ha sa bara att "det är en gammal legend", men det har skrivits en del om skolan.

Well, Mr Vaktmästare var kvar i ungefär tio minuter. Han visste att jag ville stanna kvar och kika lite på material och teknisk utrustning och lämnade mig med ett "lycka till". Sedan ropade han i trapphuset att han låste efter mig så att jag fick låsa utifrån när jag lämnade byggnaden. Okay, skrek jag tillbaka och hörde entredörren slå igen.

Jag lämnade dörren till hallen öppen och fortsatte min upptäcktsfärd. Plötsligt hör jag ett litet ljud. Det är en inplastad stor planch som suttit på insidan av salsdörren som ramlar ner på golvet. Jag hade inte tittglasögonen på mig men det var något slags gammaldags schema över den antika musiken och dess släktskap. Ignorera Jacobi!

Jag försökte sedan hitta strömmen till mixerbordet och högtalarna. Efter bara någon minut hörde och såg jag hur dörren (den med låset från hallen mot trappan) smällde igen med ett högt "pang"!

Ignorera igen! Jag ville ju hitta material som jag kunde ta med mig hem så jag gick till den svarta tavlan där ett skåp med popmusik-böcker fanns. Hela tiden var det som att någon iakttog mig från den öppna spisens håll. Det var otroligt påtagligt och jag kände att jag inte ville vända ryggen till åt det hållet. Jag fann en ask vita kritor som jag lade under den svarta tavlan och då kommer plösligt tre knackningar från väggen bakom. Tre till. Och tre till mycket tydligt. Jag hade innan fått veta att där var lärarnas arbetsrum och där kopiatorn finns. Inga fanns där idag. Bara fritids två trappor ner.

Jag fick syn på en bokylla i andra änden av rummet och gick dit för att se om det fanns något användbart. En meter innan jag når fram så börjar hyllan skaka och låta i en udda men upprepande melodi. Jag grabbar tag i en bok, och strax hörs ljudet igen. Backar några meter. Men samma sak händer med samma melodi. Jag går fram igen och särar på två grå blomkrukor som jag tror står för tätt och därmed utlöser ljudet/melodin. Backar igen, men det fortsätter skaka och låta.

Här börjar jag bli riktigt illa till mods och tänker att jag måste rafsa ihop lite böcker och dra. Jag stänger av strömmen till synt och PA men den vill inte bli avstängd. Jag släcker lyset, samlar ihop mina ytterkläder och väskan fylld av oövertänkta böcker, klasslistor, scheman och kontrakt och skyndar mig att låsa.

Precis utanför musiksalsdörren, utanför den oranga hallen, ståendes mitt emot den låsta vindsdörren i trapphuset, hör jag högt och tydligt en flicka ropa från vinden "Amiiiina!!!" Det efterföljdes av andra flickors prat och rop. Jag sprang som en tok ner de fyra våningarna och låste ytterdörren.

Snälla läsare! Vad har jag gett mig in på? Jag vill helst inte vara där en sekund själv. Det första som kom upp i promenaden till bilen var att jag måste sätta upp min balinesiska skräckgudinnamask på den öppna spisen. Hon har skyddat mig förr. Jag vill äga den här salen om jag ska kunna göra ett bra arbete. Så - förlåt mig - alla andar! Jag kan vara där för er - men låt mig vara ifred, jag känner er inte. Men ta gärna del av mina kanaler för att hitta ro. Hjälper ni mig så hjälper jag er. Ok? Ska man skriva två kontrakt på denna skola? Om inte alla skriver på snarast så säger jag upp mig omgående! Hör ni det?!! Mohahahah...nä, det är inget att skoja om. Men det är så tydligt.

Jag ska ta dit hela min familj på torsdag - dels för att Fredrik har lovat mig att hjälpa till med allt elektroniskt - som inte funkade idag - och för att mina barn är jätteintresserade av "spökerier".

Själv vill jag lära känna eleverna och göra något roligt, nu när jag ändå är kallad dit.

/Gina