Jacobi

Idag ringde äntligen läraren som arbetat ett halvår på skolan före mig. Jag kontaktade honom samma dag, efter första intervjun, för att få veta lite mera om vad arbetet som musiklärare på Vivsta egentligen innebär. Ville checka vad han gjort och vad jag förväntas ta över. Med mera. Med mera.

Först var det extremt dålig täckning mellan våra mobiler, så han fick ringa om flera gånger. Han hade inte hunnit kolla sin mail och var nu på väg med sin familj till okänd ort och hade därför inte tid att ses då de skulle komma hem först på söndag.

Han berättade lite om skolan, om smått "cementerade" förväntningar och krav från andra lärare på musiklärarrollen, om lärarna och klasserna. Både ris och ros så klart. På det stora hela fick jag den uppfattningen att det var han som tillsammans med rektorn bestämt att jag skulle ha jobbet som hans efterträdare. Gott så, och förvisso smickrande. Men nu har jag ju redan tackat ja. Det innan jag hunnit få lite mer koll. Och det var kanske det som var meningen...
Bara Gudarna vet...(gör de)?

Jag frågade givetvis om spökerierna och hur illa till mods jag blivit av de saker som hände igår när jag var ensam i lokalen. Han sa att han alltid gått ner till lärarlokalerna för planeringsjobb eftersom han inte heller ville vistas i lokalen mer än nödvändigt. Jag berättade om rösterna jag hört från vinden och då sa han att han varit däruppe och att det var väldigt otrevligt.

Sen kom jag att tänka på att min huvudnyckel, som passar överallt, inte fungerade där. Fredrik testade tre gånger i går kväll. Han har dessutom bestämt att han ska upp på vinden på torsdag. Det får han sannerligen göra ensam. Det enda Fredrik säger sig uppleva är att det är "en jobbig kraft" från den öppna spisen. Inte särskilt konstigt enligt mig, då den leder uppåt och igenom vinden. Och att det är åt det hållet man inte vill vända ryggen till. (Undrar om min Balimask och Ganesha-figur står kvar på torsdag)?

Varför, varför, varför ska jag ens dit? Är det just JAG som ska dit? Jag nojjade för själva jobbet. Det gör jag inte längre. DET fixar jag. Behöver sova. Ännu en galen natt har passerat. Solförmörkelse i all ära, men... tror inte det handlar om det för min del.

Det känns som en stor utmaning. Samtidigt som en "set-up".

Jag ska ikväll kontakta några medium och fråga om de vill följa med mig dit innan måndag. Inte för att "utdriva" onda krafter, utan för att hjälpa dessa stackars själar över till andra sidan och finna ro. Så att jag och barnen kan få ro. Jag behöver hjälp!

Jag säger upp mig innan jag ens börjat annars. Hoppas rektorn betalar en faktura från en Ghostbuster;o)
Det här är enda sättet för mig just nu. Ni som inte varit med om agerande andar må skratta sig harmynta, men jag lovar - ni skulle inte vilja byta om ni vore jag.