Spökbloggen 2
Jag, Thyra och Fredrik åker dit nu! För att kolla igen. Bara för att de vill... More to come...
Väl hemkommen igen och fem timmar senare, efter ett mycket seriöst försök att natta Thyra - och sova själv, hittade jag efter en timme Fredrik sovandes i soffan med ett ont öra. Men nu sover både han och Thyra. Tror jag. Men jag inte. Såklart! Det blir väl i vanlig ordning snarare vid morgonkvisten igen...
Jodå, vi åkte till skolan. Larmet gick inte igång. Fredrik hade läst spökbloggen 1 innan, så han visste vad som hänt. Gissa om han kände av något alls? Nej. Thyra däremot sprang runt med sin lasersnurra och satte igång den på tre ställen i lokalen. Sedan började hon spela trummor - på riktigt (hon har aldrig ens testat förut) - med baskagge, virvel, hi-hat, pukor och cymbaler. Jag blev helt tagen av hennes rytmkänsla!
Vi hängde upp min skräckinjagande Balimask på öppna spisen och placerade min bästa Ganeshafigur på spiselkransen. Sedan dukade vi upp timbales, bongos och congas mitt på golvet och så körde vi tre en jamsession där jag sjöng lite tänk, känn och besvärjelser. Bland annat att jag inte vill ont - gärna hjälpa dem, men också att jag inte vill bli störd i arbetet. Det är min lokal nu. De får faktsikt acceptera det. Jag är inte där av en slump antar jag... Så mycket aversioner som jag haft och har inför denna tjänst.
Thyra, ikväll efter den icke somningsbara sagan: "mamma - det är ingen fara - de är snälla och nästan borta nu", och du kan jobba där. Okay, sa jag. Jag hoppas verkligen det.
Puss alla troende och ateister:o)
Goda råd emottages tacksamt ändå, för jag befarar att det bara är när jag vistas där ensam som något märkligt händer.
Väl hemkommen igen och fem timmar senare, efter ett mycket seriöst försök att natta Thyra - och sova själv, hittade jag efter en timme Fredrik sovandes i soffan med ett ont öra. Men nu sover både han och Thyra. Tror jag. Men jag inte. Såklart! Det blir väl i vanlig ordning snarare vid morgonkvisten igen...
Jodå, vi åkte till skolan. Larmet gick inte igång. Fredrik hade läst spökbloggen 1 innan, så han visste vad som hänt. Gissa om han kände av något alls? Nej. Thyra däremot sprang runt med sin lasersnurra och satte igång den på tre ställen i lokalen. Sedan började hon spela trummor - på riktigt (hon har aldrig ens testat förut) - med baskagge, virvel, hi-hat, pukor och cymbaler. Jag blev helt tagen av hennes rytmkänsla!
Vi hängde upp min skräckinjagande Balimask på öppna spisen och placerade min bästa Ganeshafigur på spiselkransen. Sedan dukade vi upp timbales, bongos och congas mitt på golvet och så körde vi tre en jamsession där jag sjöng lite tänk, känn och besvärjelser. Bland annat att jag inte vill ont - gärna hjälpa dem, men också att jag inte vill bli störd i arbetet. Det är min lokal nu. De får faktsikt acceptera det. Jag är inte där av en slump antar jag... Så mycket aversioner som jag haft och har inför denna tjänst.
Thyra, ikväll efter den icke somningsbara sagan: "mamma - det är ingen fara - de är snälla och nästan borta nu", och du kan jobba där. Okay, sa jag. Jag hoppas verkligen det.
Puss alla troende och ateister:o)
Goda råd emottages tacksamt ändå, för jag befarar att det bara är när jag vistas där ensam som något märkligt händer.
Kommentarer
Postat av: Babs
Att det "spökar" när det endast är DU som vistas där tror jag beror på att DU är den enda i gruppen som andarna kan nå. Låt inte orosandarna skrämma bort dig. Det är ditt revir nu!!
Ibland kan det kännas betungande att vara känslig och känna det andra inte ens begriper. Men jag tror att det finns en dimension till, som bara vissa utvalda kan känna och "se". (tror = vet) / Babs
Trackback
