Sinnesförvirring, matkoma eller ett icke så välkomponerat blogginlägg...



Jag har ju fnulat lite på att eventuellt delge mina trogna läsare lite av min kokkonst och de smått kulinariska rätterna som då och då, som till synes av en händelse, uppstår. Ofta vaknar jag mitt i natten av att jag har drömt om nya smakkombinationer blandat med gamla sensationer som jag fått med mig under mina resor runt om i världen. Och framför allt från den tid då jag jobbade som svenskalärare för flyktingar.

Det finns dock ett litet aber. När någon tycker om det jag lagat och frågar "men åh, vad har du haft i", så blir det alldeles blankt i skallen. Jag minns inte ens hälften av vad jag använt. Men jag är rätt säker på att det aldrig rört sig om under tjugo ingredienser, kryddor och örter. (Fredrik försökte vid något tillfälle att skriva ner vad jag gjorde i köket, men han hann inte med)... Så redan här inser jag det okloka i att försöka skriva en kokbok eftersom jag skulle få återkalla upplaga på upplaga eftersom jag förmodligen glömt att notera det viktigaste i varje rätt. Dessutom skulle jag omöjligt kunna uppge några måttangivelser. Det sker liksom lite på känn från gång till gång. Och när jag tänker efter - (jo, det händer ibland) vilket förlag skulle ens drömma om att återkalla en upplaga? Det gjorde ju inte ens skivbolagen på den tiden jag blev stämd för att ha tagit mitt efternamn från en mycket fin ätt... Kurt var det visst.

Hur som helst så påminner mig mina köksbestyr väldigt mycket om hur jag fungerar när jag skriver låtar. Vad är jag sugen på idag? Hur känner jag mig? Vad behöver jag för att uppnå min vision? Det kan börja med en vag idé, men oftast slutar det i något helt annat. Och, som jag tror att jag tidigare skrivit, jag kan omöjligt förstå hur en specifik låt kommit till när den slutligen är mixad och klar. Jag minns alltså inte själva processen. Vilken eq, vilka effekter och ibland inte ens vem som spelat vad. Men jag vet att det roat mig oerhört under tiden. Precis som det är med matlagningen.

Jag är väldigt känslig för ljud, toner, ackord och har tyvärr begåvats med absolut gehör - något som jag och min man ofta råkar i meningsskiljaktigheter omkring när det kommer till stämning av bas eller gura för inspelning en sen natt. På samma sätt är jag lika finsmakad vad gäller dofter och smak, eller färg och form för den delen. Men när det kommer till mitt halvt förlorade minne, så är det nog ändå dofter som ger mig de starkaste ihågkomsterna. Inte alltid så angenämnt...

Maken är en fena både på att lira bas och att hacka saker fint, samt städa undan i köket - allt efter mina önskemål. Kan man ha det bättre? Dessutom ger han nästan alla av mina maträtter tio points! Thyra brukar endast ge det vid pannkaka...;o) Eller burkmajs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0