Jacobi

Jag ser tydligt bilden framför mig. Min man bakom lås och bom, skakandes galler i upp till två år! I bästa fall beviljas jag besöksrätt en gång i månaden. Varje gång kommer jag att kroppsvisiteras innan jag släpps in i det lilla, sunkiga besöksrummet där möbelemaget endast består av en galonklädd brits, två plaststolar och ett igengrott handfat.

Eftersom min man (hittills) till största delen stått för familjens försörjning har jag fått lov att flytta från vår stadsvåning och tvingats utackordera mina barn till sina fäder på heltid. Själv bor jag i en lånad gammal husvagn från 60-talet på campingen i Fläsian. Armodet vet inga gränser och jag räknar timmar, dagar och månader tills dess att min man släpps fri. Då kommer han omöjligt att få arbete någonstans eftersom han är straffad för grovt ekobrott. Vi lever sedan våra dagar tillsammans i husvagnen tills dess vi trillar av pinn.

Men herregud, tänker nog vissa. Vad har egentligen hänt? Jo, det ska jag berätta. Posten dråsade i sedvanlig tid ner med en duns mellan våra ytterdörrar idag. Och vanligen öppnar jag all post (inte barnens) - inte på grund av nån svartsjukegen, utan helt enkelt för att jag har bäst koll på räkningar, logistik och planering omkring skeppet Jacobi/Muskos. Ett av kuverten kommer från Göteborgs Tingsrätt och jag ställer matkassarna på diskbänken och sprättar upp brevet. Och läser. Och läser att min man ska inställa sig till huvudförhandling i Göteborgs Tingsrätt i mitten av september angående grovt skattebrott och höras om transaktioner i Handelsbolaget.

Och jag fattar först inte, men ändå gör jag ju det... Magen vänder sig ut och in. Snabbt in på toaletten. Händerna skakar och jag läser igen och igen...Det börjar snurra och jag får järnsmak i munnen. Det kan fan inte vara sant! Inte han! Inte han också! Inget mer tok nu. Snälla gode gud! Och bilderna avlöser varandra i en strid ström - den ena värre än den andra. Hur ska det gå nu? Och vi som just gift oss...fanns det en baktanke från hans sida. Jag klarar inte ens av att slå numret till hans mobil utan raglar istället fram till min dator och googlar på "påföljd för grovt skattebrott". I över 90% av fällande domar får man fängelse i mellan två till sex år.

Min reaktion låter kanske aningen hysterisk, men eftersom så mycket galenskap hänt tidigare i mitt liv så är mina tankegångar helt logiska - för mig alltså.
Jag påstår absolut inte att alla mina relationer varit fyllda av kaos och misär - tvärtom. Bara under denna sommar har tre ex hört av sig och velat träffas. Tre helt underbara människor som bjudit mig och familjen till olika smultronställen runtom i Sverige. Människor som betytt någonting för mig och den jag är idag. Människor jag inte träffat på mellan tjugo och trettio år.

Nej, det jag syftar på är några få (3) relationer där jag fått lite smått udda överraskningar och egenheter serverade efter en tid...Lite smågrejer bara...så som misshandel, psykisk terror, drogmissbruk, sexmissbruk, dataintrång, hot, förföljelse, våldtäkt, stöld, förskingring, egenmäktigt förfarande, självmordshot, mordhot, psykopati, otrohet, falska anmälningar till Försäkringskassan, Soc och Skattemyndigheten. Och en massa prylar jag förträngt. Och glömt.

Så som den luttrade baglady (bärandes tunga väskor med gammal skit) jag blivit lyckas jag efter en halvtimme slå numret till min man och ungefär så här följer samtalet:
"Jag vill prata med dig ostört. Nu".
"Okay, jag är i konferensrummet".
(Tystnad. Funderar på om han menar att han sitter i konferens och det är fullt med folk där, men tydligen är där tomt).
"Är det något du glömt att berätta för mig?"
"Va? Näe...Vad menar du?"
"Till exempel att du ska in på huvudförhandling angående grovt skattebrott om två veckor! Och att du ska sitta inne minst två år!!!"
(Tystnad. Han tänker. Jag Undrar).
"Jag fattar inte vad du pratar om".

Jag läser upp första bladet. Diarienummer och allt. Exakt allt vad som står. Just det. Om jag hade läst exakt allt vad som stod hade jag även läst att han kallats som vittne angående grovt skattebrott. Som någon annan begått. Som min make blivit tillfrågad, i egenskap av expert inom webbdesign, att vittna omkring. För två år sedan. När han inte hade en aning om att han skulle flytta till Sundsvall och gifta sig med en spattig och överkänslig Jacobian.

Men - plötsligt ser framtiden mycket ljusare ut!