Jacobi

Cirkus Jacobi. Foto & © Elvira Jacobi

För ett år sedan såg mitt liv dramatiskt annorlunda ut än det gör idag. Fast på ett plan är det likadant. Jag känner mig helt slutkörd och totaldränerad på all kraft. Efter en mycket rolig och livgivande sommar:o) Håller på att svimma och spy hela tiden. Allt snurrar. Jag handlar groddar, kött, sockerärtor, dricker mängder av apelsinjuice - eller pressar tio frukter själv och klunkar i mig - fastän jag inte borde på grund av diabetesen - den jag fick i samband med att jag väntade Thyra. Då - för ett år sedan fick jag två plastpåsar järn - intravenöst i dropp. Skulle tro att det är dags igen. För jag har ingenting att må dåligt över idag. Väl? Va va va? Snälla - säg att det är så! Att det bara är en brist. Förutom B-12, insulin, hjärtsvikt och högt blodtryck som jag pillar i mig mediciner för sedan 10 år tillbaka. Vad är vad? Och hur blir man både sömnlös och fet... Kontraindektionerna står inte i bipacksedlarna... Visst ville jag bli läkare. Visst - jag tycker hypokondriker är skitjobbiga. Men något är fel. I huvudet eller kroppen! Spelar det någon roll?

Ett år är en lång tid ju yngre man är. Men för oss medelålders? Ett år, till och med decennier, kan falla i total glömska. Men vad gjorde jag egentligen för anmärkningsvärt då, vad hände, som satte några spår? Förmodligen saker som gjorde avtryck som än idag finns kvar hos mina barn. Men som alldeles har utplånats för mig. För kanske är det så att man inte kan gå omkring med bautaryggsäcken hela tiden! Man sovrar. Skriver. Överlever. Egentligen mycket enkelt.

Behjärtansvärt ändamål? Eh? Nä, nu får Fredrik ta över:o)

*****
MAKENS REFLEKTIONER

För ett år sen upplevde jag dig som jättetrött, gråblek, slutkörd, ledsen & bedragen. Jag vill minnas att det fanns några saker som, förutom järnbristen, hade ett finger med i spelet.

- Du hade tillbringat så gott som hela sommaren "på flykt" från ditt eget hem, bott i kappsäck med Thyra hos goda vänner, både här och där. Anledningen var ju en sambo som inte kunde bestämma sig för om ni skulle vara tillsammans eller inte. Det gjorde sitt till att göra livet ännu lite svårare för dig. Du ville inte bo kvar, sa du till mig, och jag minns att du frågade om vi skulle starta en gemensam studio i huset i Stöde.

- Du var sjukskriven efter dagisjobbet; ett jobb som verkligen fick dig att krascha ordentligt. Jag vet ärligt talat inte om du har kommit över det ännu. För den som inte varit där har nog svårt att förstå att det skapar press, stress och stundtals orimliga krav på hur man skall uppträda och behandla/ta tag i diverse saker och ärenden. Jag beundrar de som har ett sånt yrke och säger att de trivs med det. Samtidigt skulle jag själv aldrig heller mäkta med.

- Ett av barnen. Jag vet inte hur många gånger jag pratade med dig i telefon från Göteborg om att "nu är det nåt med henne igen". Snatteri, Soc, rymningar, Bup osv. Sånt tär naturligtvis. Minns den gången jag och Peter kom upp och hon hade precis burit hand på dig. Stämningen var både ledsen och upprörd. Jag minns inte vad saken gällde, men det hade gått för långt. Det resulterade sedan i ett antal jobbiga möten vill jag minnas. Nu är situationen helt annorlunda, tack och lov! Det finns alltså hopp.

Det finns ljus!

Mitt i allt detta gjorde vi även det sista till "Ömtåligt gods", raggade ihop ett bra band, blev ihop och skrev ny musik. Att vara mitt uppe i allt detta, med både jobbiga och goda saker, var inte helt igenom så krävande som man kan tro. För så här i efterhand kan blandningen av allt kännas helt bisarr och alldeles för mycket. Men jag är idag glad att vi är här, där vi är. Sen vet man ju aldrig vad det var som ledde oss hit, men det är en annan fundering. På ett år hinner det tydligen hända väldigt mycket. Jag skulle nog kunna skriva en bok själv om allt som hänt kring mig det senaste året. Rekord i "omvälvande händelser under ett år" - i alla fall i mitt liv!

***

Fredrik och ungarna mina! Jag älskar er! Men är så löjligt trött just nu att jag inte ens kan göra ett inlägg utan att be om hjälp. Får väl skriva om det med mitt synsätt senare. Lägg märke till hur jag "lovar" senare inlägg hela tiden. Det vet jag så klart inte hur det blir med det. Ha en god helg alla fina som läser. Själv ska jag läsa ett par böcker till, äta "äppelstrudel" och mest bara oroa mig över Elvrias och Bodils Londonresa.