Här är den första opublicerade kommentaren - kommentera det, ni! :o)

Detta var den första (opublicerade) kommentar jag fick strax efter att jag gjort mitt allra färskaste inlägg i min nystartade blogg. Det hände bara några minuter senare.

***

1X  ([email protected]) om Nu även giftig!: Ja livet blir svårare för somliga när dom lever med människor som ifrågasätter deras lögner. Verkar som det varit samma fel på några i rad nu. Märkligt.

***

Så han (förmodad upphovsman till kommentaren) - mestadels kallad "idioten" i mina kretsar - härjar fortfarande på... Tung suck. Han skröt om alla sina skattebrott, skrattade åt att han hackat sig in på en av de största tidningsportalerna, och därmed lyckats kollapsa hela deras server. Snodde min hårddisk, förvanskade mina mail och bilder och lade ut på nätet - och på gatan där jag bodde. Snöbollar på fönstren och skrik och förföljelse både hemma och på stan.

Tror han fortfarande seriöst att han kan skrämma mig? Genom att göra fler falska anmälningar hit och dit? Starta fler vårdnadstvister? Om en vårdnad han ändå inte ville ha! Kvällen innan huvudförhandlingen hoppade han nämligen av hela tåget. VAD I HELVETE KAN JAG BLI MER RÄDD FÖR IDAG DÅ??? Inget! Absolut nada! Jag går snällt till myndigheter när "anonyma" anmälningar gjorts - numer mest som en vardagsrutin. För alla vet ju redan hela historien. Om allt. Mitt barn kommer också att bli läs- och skrivkunnigt! Och ha möjlighet att bilda sig en alldeles egen uppfattning om sakernas tillstånd.

Jag känner bara leda och uppgivenhet inför det faktum att han ens existerar längre. Men karma tar ju sin tid. Jag har dock kvar det lila fotoalbumet med hjärtan på. Det han stampade sönder på gatan, strax efter det att jag köpt det på Indiska. Satte in lite bilder, för att min dotter, som sagt, ska få känna att hon bestämmer helt själv när det beger sig. Vad hon vill göra med sina minnen och rötter. Och det enda ont jag har sagt om hennes biologiske far är att "han var inte så snäll, så vi kunde inte vara tillsammans längre".

Har ett antal inspelningar på mp3 och CD som styrker det starkt irrationella beteendet hos "idioten" och som dessutom är busenkla att lägga ut. Det gäller inte bara honom, utan folk i hans närhet, med "riktiga" jobb - som de eventuellt vill ha kvar.

Puss!



Foto & © Elvira Jacobi


Kommentarer
Postat av: kerstin

De blodsugande lössen är alla parasiter.Värdelösa varelser som klamrar sig fast vid värddjuret. Om den avlägsnas får den svårt att överleva på egen hand.För att bli av med den är det viktigt att noga sanera och avlägsna allt den kommit i kontakt med. Så fortsätt din sanering Gina ! Puss !

2010-09-12 @ 07:21:22
Postat av: Barbro Öjerhed

Det finns, tyvärr, individer som inte kan se skillnad på kärlek och egoism. De självförverkligar sig genom att kränka, hota, slå den de säger sig älska. Det de älskar är inte partnern utan makten de kan utöva genom hot och skrämseltaktik. Jag anser att dessa individer inte har kontakt med sina egna känslor, att de är självdestruktiva, skadar både sig själv och andra i sitt oförstånd.

Vem vill skada sitt eget barn? Jo, den som inte har förmågan att älska barnet såsom sin egen avkomma. Den som ju faktiskt står en närmast, bär ens egna gener, den som ska föra en vidare i livet. Den som bara har förmåga se sig själv och inget annat. den som inte förstår att den förintar sig själv och förlorar sina medmänniskors respekt.

Hur kan någon, som i mitt fall, säga: Jag älskar dig du värdelösa människa. Visar sin s.k. kärlek genom att skapa en skräcksenario, slag, nedvärdering, hot. Hur kan någon som säger sig älska en annan mordhota dennes barn med familj, en god vän.. de som vågade stå kvar vid min sida och aldrig gav upp hoppet om min räddning. De som räddade mig då jag dog, efter att så som så många andra, tro att ingen skulle förstå, ingen kunde hjälpa, sista utvägen ut ur helvetet var döden, min egen död. Räddad av min dotter, hon som fick vara mamma till sin mamma under en alltför lång tid.

Och barnet som fanns med i bilden, sonen, som också fick leva i sin fars destruktiva otrygga värld. Där det inte fanns trygghet, stabilitet. Jag kämpade för barnets väl och ve och jag förlorade. Vilka sår bär han på. Jag väljer att inte veta.

Ja, det finns individer som inte förtjänar få kalla sig människa och absolut inte medmänniska. Må de må lika dåligt i sin själ så som alla de själar de skadat tillsammans, för all framtid.

Du, liksom jag, har förunnats den ovärderliga gåva att få möta underbara älskade män som ser oss, respekterar oss för dem vi är, som vi kan känna gemenska och tillit med. Så summa summarum VI VANN!

Kramar till dig från mig!

2010-09-12 @ 19:28:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0