Prästen liggande på röda mattan - i vårt kök



Foto & © Henrik Muskos

Jag borde givetvis ha tagit bilder, men det gick inte. För jag låg bredvid. Och försökte hela honom. Hittade nån liten gammal fraktur på höger revben, men hann inte så mycket längre för det blev lite yrsligt runt omkring i angränsande rum. Det var länge sedan jag praktiserade detta och jag hoppas han har förståelse:o) Jag såg något om "det delade hjärtat också"...

Jo, vi hade således vår fantastiska vigselpräst här i helgen tillsammans med mina fina Gussie och Fredde. Jermunn kom med en alldeles jättelik höstbukett från sin egen trädgård. En kvast som enligt både honom och mig borde ha kostat en sisådär 4000 spänn i butik:o) Ja, den såg faktiskt ut så och den står fortfarande jättevacker kvar och lyser upp vårt vardagsrum!

Det blev en rätt speciell afton. Vi åt en ansenlig mängd mat, som gästerna tyckte var god. Gode gud, vilken tur!
Sedan kikade vi alla på bröllopsbilderna som vår nitiske fotograf David tagit. Bilder som jag bara hade sett en bråkdel av (jag gillade alla på Fredrik, men bara några få på mig).

I takt med att rödvinet gjorde sitt, tyckte jag att det var på sin plats att fråga hur Jermunn visste att han blivit frälst - om han nu ens var det. Varför han hade valt sitt yrke? Vad som drivit honom? Att alltid stå till tjänst som själavårdare. (Man lägger tydligen inte direkt på luren om någon ringer "olämpligt" när man är präst). Det gör man sällan som f.d. artist heller;o)

Han berättade en massa intressanta, roliga anekdoter, tillbakablickar och tänkvärda händelser som format honom till den han är idag. Och då fick jag ju ved under kitteln - i vanlig ordning - och berättade också en hel del saker saker som jag varit med om och tänkt på och gjort. Jag blev senare lite orolig att jag skrämt honom med allt förtroende jag visat, men han sa också att han kunde känna om folk har gränser och känna in någon annans gränser. Så... jag hoppas och tror vi ses igen för inspirerande samtal:o) Och god mat!

Passade på att spela upp lite låtar från gamla album, bland annat "Jag ser inte gud - för alla präster". Vi samtalade om andlighet och religion. Eller var det kanske mest jag? Troligen... I alla fall så kändes det oerhört befriande att få tala med en man i kristendomens tjänst, som varken är inskränkt eller dömande. Jag har nämligen haft ett antal vänner som hänfallit åt enfaldigt dyrkande och nitiskt följande av olika läror. Vissa av dem har jag totalt tappat kontakten med på grund av att de fått något smått robotaktigt i blicken (de kallar det frälsning), och de gånger vi försökt umgås alltid citerat bibeltexter.

Jag har gjort fullständigt korkade saker under mitt liv. Hädat (som det kanske kallas). Sådant som jag djupt har ångrat, saker jag bett om förlåtelse för. Saker som jag innerligt önskat att andra bett om förlåtelse för gentemot mig.

Och visst har även jag sökt febrilt. Efter något mer. Något större. En högre mening med allt. Och det är väl inte så konstigt, för alla söker vi nog efter ett sammanhang och en sanning. Samtidigt köper jag inte detta "skenheliga" liv som några av ovan nämnda vänner valt att anamma. Och jag har sett många själar gå vilse, men ber till "kraften" (som jag kallar den) att de hittar hem i sinom tid.

Jag vill ha roligt, lära mig nya saker, förstå människors olika sätt att tänka. Jag vill lära mig respektera även mina "fiender". Jag behöver nödvändigtvis inte ha med dem att göra, för nu för tiden väljer jag själv vad och vilka jag vill ge något av den utmätta tid jag har.

Hur som helst. Jag var rätt orolig över att vår nye vän Jermunn tyckte att kvällen som helhet blev lite "för mycket" och för påträngande. Men jag kanske kan andas ut, eftersom han inte körde hem förrän vid halv två på natten. Jag vill i alla fall bara säga STORT TACK till honom! Till Fredrik, barna, vännerna och alla andra som finns i mitt liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0