Jacobi

Nu är det så här... hon sitter och klipper sång och jag sitter här och skriver. Inget fel i det alls, tvärtom bra för vi båda skapar nåt. Men, jag får inte ta i henne! Vad är det med kvinnan! Kanske är det månen, kanske PMS, eller så är hon sur över något. Senast igår sa hon "det funkar inte för mig när du gör så där". Och jag lade bara en vänlig varm hand på hennes rygg. Men ok, jag kan köpa att kvinnor har sina stadier och nivåer i mycket högre grad än män, men varför skulle jag inte få massera hennes rygg för en stund? Obegripligt för mig. Är det inte just då man vill bli ompysslad? You tell me!

 

Kvinnan är ett härligt mysterium! Förstår man dem inte så är man körd och låtsas man förstå dem är man också körd. Ljuger man för dem så är man helkörd, men om man verkligen förstår dem så tror de inte alltid på en när man säger det...

 

Hmm.... Är vi från olika planeter? Jag skulle vilja säga att trots olikheterna är det svårt att vara utan dem. Säger  detta från mitt perspektiv, helt införstådd med att alla män inte vill ha kvinnor heller. Kan det vara så att vi behöver varandra för att vi bekräftar varandra? Eller är vi här för att reta upp varann för att få oss att tänka till lite?! Ibland fattar man ju inte, medan man ibland är helt med på noterna. Berätta gärna för mig vad du tror detta beror på!

 

/ F