Jacobi

Kära läsare.

Det känns oerhört konstigt att bara andra gången jag skriver till er bli så personlig, men why not, tänkte jag. Det ligger nämligen till så här. Jag är en lycklig människa! Och det vill jag förmedla.

Min tanke och känsla hela dagen idag har varit att "så här vill jag ha det, så här vill jag leva". Jag är oerhört lycklig med min situation på alla plan. Jag har en underbar fru som har jättefina döttrar, jag har världens roligaste jobb, vi bor bra och äter förstklassig mat varje dag. Vad mer kan man begära?!

Det är inte långt att ta sig för att göra dagliga inköp i form av mat och andra förnödenheter, vi rör oss mest inom Stenstan, typ. Ibland blir det storhandling ute i Birsta (stort köpcentra strax norr om stan, för er som inte vet). Praktiskt tycker jag som kört minst 45 min enkel väg till jobbet varje dag i nio år. Lyckopoäng!

Sen trivs jag oerhört bra med min relativt nya familj. De är roliga, smarta och vi är på ungefär samma nivå i allt.  OK, tonåringarna kunde bli bättre på att plocka undan disk och göra andra hushållssysslor, men i det stora hela funkar det jättebra. Pluspoäng!

Jag har förstått att pengar inte skapar glädje. Så är det helt enkelt, eftersom vi kan leva bra på en liten ekonomi. Vi klarar oss. Och vi begär inte mer än det heller. Vi har mat för dagen, bor bra och gör det vi vill, ska och måste. Inte så svårt egentligen.

Häromdagen träffade jag "min" präst på stan. Han var ute med sina barn, varav en hade varit hos frisören, lite motvilligt. Han kallade det barnmisshandel och jag är benägen att hålla med :)
Vi har alltid mycket att tala om och han inger alltid ett sånt lugn, men samtidigt en känsla av att man börjar fundera på sig själv. Det är stort. Och välkommet, såklart. Allt man kan lära sig är bra.

Detta leder mig helt naturligt till nästa stycke.

I natt såg jag Gud!
Ja, det är alldeles sant. Jag fick se min Gud i natt. Han (ja, det var en han) talade till mig och gav mig en styrka jag inte känt förut. Han såg ut som jag gör (och även mina syskon, när han vred på sig); han talade som jag gör fast han införlivade saker i mig som gjorde mig starkare, säkrare och mer "mig själv". Att se någon som ser ut som dig själv, tala till dig på ett sätt du aldrig hört förut och som dessutom säger saker du helt och fullt håller med om, kan inte annat än ge styrka.

Nu tror ni att jag är helt snurrig, men faktum är att jag inte är med i Svenska Kyrkan sedan många år och inte något annat samfund heller. Och jag tror inte på kyrkans gud fullt ut eller andra "traditionella" gudar heller. Jag har min alldeles egen för mig själv! Det får vara så. Sen får ni tycka och tro vad ni vill, jag har hittat "min" Gud och är säker i detta.

Så ni förstår att livet är bra just nu. Egentligen vill jag inte frysa det heller, utan det ska rulla vidare, som sig bör. Känslan idag är dock att jag skulle lätt kunna frysa livet här och stanna här, om det nu inte vore för att mina barn är i England - skulle gärna vilja ha dem med här.

"Men ska han inte klaga på nått, då?!", kanske ni tänker. Nej, varför det, säger jag. Livet är gott. Livet är underbart. Och som min käre kollega Göran Ljungblom sa: "Det handlar om att bestämma sig". Det ligger mycket i det. Läs gärna hans blogg på http://ljungblomide.blogg.se

För det Göran säger tror jag ligger mycket sanning i. Att man själv sätter sin riktning och sitt mål och inte låter det slumpa sig eller låter andra bestämma. Man är faktiskt själv chef över sitt liv.

Jag har bestämt mig för att göra bra, så är det. Sen om jag fryser fast på livets väg, det får vi se, men det tror jag knappast.

Puss på er alla!
/F