Sällan ensam...

kommer väl en olycka! Jag vet inte hur många gånger jag idag bett Thyra att ta bort sina bil- och kulbanor byggda av papp, kartonger, spelkulor, träklotsar och en liten skateboard. De stod först bakom min "göra-mat-triangel" i köket hela dagen. Efter att jag varnat henne "att detta kan man faktiskt slå ihjäl sig på" flyttade hon motvilligt bygget in i vårt vardagsrum/studio. Gott så. Yttermera fick hon bassning och satte upp detsamma vårt gemensamma och kombinerade barnrum/vuxensovrum.

Ja, det är ju bara att gissa vad som hände. Suttit med pincett en kvart nu för att få bort allt glas ur knäet. Fredrik skrev att han skulle ringa ikväll (har han dock inte gjort)l. Min mobil låg i studion. Men jag vaknar ju snabbare än en sork när det väl pep till i luren! Och då var det inte ens han!

En god-jul-häsning kan förorsaka mycken smärta, för såhär blev det: vakna orolig, fort trassla upp sig ur lakanen, inse att luren ligger i nästa rum, snubbla på "bilbanan" samt tillhörande rött vattenglas, ramla ihop på detta, skära upp höger knä. Sedan rensa både golv och kropp från glas, blodet sprutar, tvätta rent, skriva detta.

Men god jul för all del!
Hoppas ni alla har det bättre, trots kylan! Puss!

Kommentarer
Postat av: Fredrik

Men, jag ringde ju visst! Blir orolig för skadan! Hoppas du är OK! Låter inget vidare alls... Love To You!!

2010-12-24 @ 01:42:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0