Jacobi

I dessa julklappstider... Det finns något jag aldrig köpt till mina döttrar och heller aldrig kommer att göra - nämligen sådana där förtryckta pappark med tillhörande färger i små plastkoppar kallade "Paint by numbers".

Nähä. Låt bli då tänker väl alltid någon! Och det får någon tänka. Jag minns i mellanstadiet att det fanns det något som hette "hobbyn" - en gratisverksamhet, troligen sponsrad av Verdandi - som man kunde gå på ett par kvällar i veckan i skolans lokaler. Det gjorde man bara om man var töntig och inte gick på "gården". Och jag var ju töntig.

Man fick röd, översockrad "hallon"saft, bulle och kakor. Och så fick man pyssla ihop pyssel med för ändamålet förutbestämda material. Jag hade svårt att välja vad jag ville pyssla med, särskilt som jag såg allt underbart material som fanns i förrådet. Men icke att man fick man använda det som man ville till sitt skapande och alla idéer därför föddes.

Redan då blev jag galen över begränsningar och likriktat tänkande. Jag kände mig kränkt, dum och konstig som såg helt andra saker.

Tillbaka till PBN. Visst vore det väldigt behändigt om hela "livsmålningen" var förutbestämd, designad av någon som visste hur allt borde se ut, för att bilda en sammanhängande, förståelig och perfekt helhet - så länge man håller sig inom markeringarna. Så att ingen behöver undra "vad menar hon"! Så att det blir rätt. Enligt vem? Tillverkaren av PBN? Gud? Eller mig själv?