Leda och ledsnad



Vi hade en jättefin julafton hos Kim och Tomas igår. Lugnt, trevligt och avspänt och en massa god mat. Ett hjärtans varmt tack från mig och tjejerna! Ni skulle bara sett "granen";o)) Men man tager vad man haver som Kim skrev!

Men sedan. Hem till mörker och tystnad i ett nästan nersläckt city (förutom grannarna som började vråla, slåss och kasta möbler i vanlig ordning vid fyratiden...). Innan dess hade vi i och för sig det ganska mysigt och Thyra pysslade med sina klappar till efter tolv-slaget. Själv kunde jag omöjligt sova utan hamnade tillsist i soffan framför en outsägligt tråkig film med Jeff Bridges som handlade om en man och hans hund. Jag menar, hur intressant är det se en i övrigt bra skådis försöka få sin knäppa sheepdog att valla får? Jag borde ha räknat får istället. Somnade nog inte förrän efter 06.00...

Juldagen. Allt var stängt, vi har ätit rester - alltså köttbullar, omelett med svampstuvning, korv - inte sopor:o) Thyra och jag har spelat spel, jag har smetat in mina fötter i olivolja, trätt på ett par plastpåsar samt sockor på dem. Har fått centimeterdjupa sprickor på hälarna eftersom jag alltid springer barfota på kalla golv. Får se hur mycket det finns kvar av dem imorgon. Fötterna alltså.

Jag vet att jag skrivit att jag inte är mycket för traditioner - och det är förvisso alldeles sant. Att jag och flera av tjejerna inte diggar julmat heller. Men det är ledsamt att inte ha sin man, alla barn och barnbarnet här. Hur trist fattade jag nog inte förrän jag för några timmar sedan läste på FB att min syster och hennes familj varit till vår mamma och ätit julmat idag. Ingen i Jacobiklanen hade en aning om det. Tjejerna blev ganska ledsna. För hade jag vetat att mor med man skulle till syster på julafton hade jag givetvis tagit de barn som var hemma och åkt dit, som syrran föreslog - även fast vi inte hade råd med klappar. Bara för att träffa dem alla. Inte för traditionen. Därmed förringar jag absolut inte vår kväll med K & T.

Nåväl - det kommer fler jular, med fler barn och en alldeles äkta make hemma. Men helst seriöst vill jag då helst ha öppet hus här. Bjuda alla som vill komma. De som annars kanske sitter helt ensamma eller inte har någonstans alls att vara. Jag skulle tycka det vore fantastiskt trevligt och jag vet att Fredrik stödjer den idén.

Det är klart att jag spekulerat i varför det i min ursprungsfamilj bara är vissa individer - eller ibland inga alls - på "min" sida räknas in, då och då. Mig gör det inget. Men mina barn tar illa upp och självklart tar jag på mig skulden för det.

Jag är medveten om att jag väl väldigt länge setts som den "konstiga", den deprimerade med tvivlaktiga förhållanden men som ändå med "berått mod" (läs obetänksamhet) "skaffat" fler barn, den som inte alltid varit en god mor, den som mestadels haft obskyra (musik) arbeten, den som inte haft råd till allt som "man borde" ha råd med som förälder.

Och visst - fine. Jag kan hålla med om att jag själv till viss del valt mycket - och inte alltid till allas bästa, och ibland käpprätt fel - men långt i från allt som hänt och förorsakat barnen, vännerna och familjen smärta. Jag hyser ändå en stark tro på förlåtelsens helande. Om jag kan förlåta så kan såklart andra - om de vill och behöver. Som min fina Fredrik brukar säga "jag ska ingenstans - jag finns här". Och så känns det faktiskt. För de som vill - finns jag. Alltid. Om inte fysiskt, så igenom min musik.

Men snipp snapp snut! Nu tog bloggen slut! God fortsättning till alla som orkar läsa:o) Ni har även en stående inbjudan till oss på Tullgatan på knytkalastill nyår. Skriv bara ett litet meddelande först:o)

Hostiga kramar/Gina

Ps: Och i slutänden får vi väl alla vila i julefrid:o)
Ps 2: Tack AO för samtalet häromkvällen. Fick lite perspektiv! Hoppas du haft en bra helg!






Kommentarer
Postat av: ingela

Jag sa ju att mamma och Ramon också skulle komma och att ni var varmt välkommna, utan julklappar! Vi saknade er och det gjorde alla som var här. Många kramar din syster ingela.

2010-12-26 @ 19:25:01
Postat av: Gina

Ja, vet att du nämnde de skulle komma över dagen och fika. Men ingen skada skedd syrran;o) Kram och god fortsättning!

2010-12-27 @ 00:56:37
Postat av: ingela

Nä, jag sa faktiskt att dom skulle komma på kvällen. Vi mailade ju mycket före jul och vi ville ju verkligen att ni skulle komma, men du svarde ju att av säskilda orsaker mm valde ni att åka till Kim och Tomas. Kanske vi missuppfattade varann! Skit samma gjort är gjort nu, vi glömmer det! Lycka till i morgon, så hörs vi framöver. Kram

2010-12-27 @ 21:56:29
Postat av: Babs

Hej där, jag tror det finns två sorters människor.. De som vågar tappa fotfästet och gå vidare och vidare på sin väg, de som söker och vågar vara "äventyrliga", och de som finner sin trygghet i EN relation som ska vara livet ut. Själv tillhör jag grupp ett.. det finns dock några "biverkningar" med att fortsätta gå.. det här med traditioner t.ex., hur ska man kunna skapa traditioner när man inte har någon fast grund att stå på? När man vandrat sin egen väg, genom flera relationer, har barn med olika män. Barn som alltid velat vara både hos mamma och pappa på julafton - halva dagen var. Med barn o barnbarn utspridda i Norden? Ny familj, där jag förstått att våra s.k. traditioner krockar ibland. Jag avskyr julen, tycker inte om maten (varit på för många julbord), vill inte ha julgran osv. Jag har också en inneboende önskan om en jul med ALLA de mina, öppet hus som du skrev. DET vore en jul med frid, glädje och samvaro. En jul att minnas i hjärtat.

Kram

2010-12-28 @ 12:43:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0