Den osminkade sanningen!



Foto & © Janne Edlund

Vissa saker gör man säkert bäst att bara skita i. Men jag vill vara bra. Bete mig vuxet och överväga mina ord. Vill göra mig fin och attraktiv för min hane (inte bara hasa runt och laga mat med en uppdragen svart långkjol över de forna tussarna). Men ibland orkar jag inte och ibland går det bara inte! Och vissa kvällar går det riktigt snett och grodorna bara forsar ur truten på mig... Jag har själv skrivt låten "Kan du vara tyst", men tydligen inte fattat mitt eget budskap...

Min osminkade sanning är att jag har varit svartsjuk flera gånger på Fredrik! Absolut inte på andra damer, utan för att han väljer jobb, extrajobb och happenings före mig. Såklart han gör - på grund av bikten i stycket ovan! Jag kan verkligen inte klandra honom eftersom jag är inne på åttonde veckans riktigt illa sjukdom och därmed tillhörande mentalt, psykologiskt och kroppsligt förfall. Jag ÄR inte kul. Inte någonstans.

Och imorgon ska ha åka iväg igen. Sist han skulle till England och sina barn kom det berömda askmolnet och ställde till tio extra dagars oro. Nu är det snön. Eventuellt kan Ryan Air flyga på onsdag, men kommer han hem före nyår? Åh, hur jag önskar att hans fina ungar fanns i Sverige ändå.

Är detta klassisk avundsjuka? Men jag saknar att bli sedd. Få samma coach som hans kunder får. Samma uppmuntrande tillrop och stöd som jag själv en gång fick av honom vad gällde utgivning och omslag av plattan. Just nu känns det bara som att han vill att jag ska få det lärarjobb jag sökt. Så att han slipper oroa sig över ekonomin. Inte för att det är det bästa för mig kanske, med tanke på kommande platta som jag försöker skriva färdigt.

Så frågan är nog om jag någonsin kan kompensera för det han försakat för mig och mina barns skull. Frågan är troligen också om han skulle komma att dra ner på sina jobb-efter-jobbet - om det snart inte behövs rent ekonomiskt.

Hur som helst är detta tärande för oss båda. Att jag inte drar in lika mycket cash. Jag vill vara oberoende. Han säger att det är okay, men det känns inte så för mig.

Jag vill ses, umgås och tala med min man mer. Åh! Hur klassikt låter inte det? Jag fattar inte riktigt vad som hänt sedan vi flyttade in till stan i vår fina lägenhet. Vi bor bra och relativt billigt. Jag borde må bättre än någonsin! Jag har som nyårslöfte att försöka vända trenden åt ett bättre håll. Även om det innebär att vi helt måste möblera om barnens rum för att jag ska få arbetsro och kunna sova. För mycket hänger nog faktiskt på det.

Nu ska jag sova ett par timmar efter att plogbilen slutat pipa uatanför fönstret. Ja, tjena vardagsblogga, men precis så här trist det kan bli för vissa som bemödar sig med att läsa.

Puss!



Kommentarer
Postat av: deeped

Mm... kan känna igen det från båda håll på något sätt. Både från den som oroar sig för ekonomin, och därför tar de där extra jobben. Men också den som känner sig inte sedd och bortvald för andra saker.



Relationer är ett jävla meck.

2010-12-22 @ 00:50:08
URL: http://deepedition.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0