Jacobi

För det enda som känns verkligt - är känslan av overklighet...
Och jag skriver för jag måste... det är ingenting att göra åt det...
Är det ingen som vet?
Gömtåligt gods:o)

Att ha något/någon att skylla på...

 

 

 

Foto & copright: Elvira Jacobi

 

Vilka av nedanstående personer, allmänmänskliga grupperingar och myndigheter tror du har orsakat mest skada och privat sorg för flest människor?

 

Ovanstående avbildat barn - av ett äldre barn - har fått mig att inse att alla fyra är orsaken till att jag finns - och jag, en direkt orsak till att de är här. Och så ska det vara. Bara för att så är det. Och jag vill vara med dem så länge jag orkar och får vara frisk. Och jag kommer att uppskatta varje minut.

 

Ja, vad har vi att skylla på? För att det "inte blev" som vi önskade? Som barn, tonåring, "vuxen", förälder?

 

Facebook?

Försäkringskassan?

Arbetsförmedlingen?

Regeringen?

Vecko- skvaller- och kvällspressen?

Fördummande TV?

CSN?

Låneinstituten?

Den taskiga barndomen=

Räntemarknaden?

Sockerbagarna som bor i staden?

Mäklarna?

Monopolet?

Internet?

Utbudet?

Efterfrågan?

Begravningsbyråerna?

Familjeterapeuterna?

Psykologerna?

Lärarna?

Läkarna?

SMS?

AA?

Stim?

Kulturrådet? 

Christer i P3?

Keruberba och änglarna på takmålningarna i kyrkan?

Kyrkor och samfund?

Kronofodemyndigheten?

Svampbrist i år igen?

Ex partners?

Partnern?

Arbetskamraterna?

En massa icke namngivna stollar som härjat runt?

Husdjur?

Solen?

Kylan och snön?

Äldrevården?

Cheferna?

Grannarna?

Föräldrarna?

Barnen?

Vännerna? 

Vi själva?

 

De flesra fattar ju grejen! Listan kan bli hur lång som helst. Alla kan fylla på efterhand. Och jag kan orera vidare - bara för att det är "kul". Men, det kan jag erkänna, att för mig är det alldeles nödvändigt att plita ner mina tankar och ord för att överleva och förstå min omvärld. Nej, jag har ingen vetenskaplig undersökning att vifta i luften med bakom mina funderingar. Jag bara undrar vad ni tycker. Hur mycket bör man rannsaka sig själv för att komma underfund med vad man faktiskt kan påverka nu och vad man dessvärre inte kunde ändra på? Ni vet det där som redan har hänt... Det som man säkert kunde ha ändrat på, men ändå förhöll sig till på ett annat (moget eller infantilt sätt). Då - när vi alla säkert gjorde vårt allra bästa - men tydligen ändå inte räckte till... 

 

Själv är jag nu inne i ett stim av att enbart fylla i en massa papper till höger och vänster, samt invänta papper från sådana som inte behagar fylla i papper som jag måste ha för att ens kuna skicka iväg ännu en bibba papper till de som vill ha papperen ifyllda. Och om papper nu vore den minsta issuen, vilket de är, så borde jag har slutat klaga här för länge sedan. Ni som inte pallar får helt sonika klicka bort sidan.

 

Snälla söta mänsklighet - och de jag lärt känna - VAD ÄR DET HÄR? Jag hade alla kriterier redan innan för att bli knäpp på riktigt - men detta liknar ingenting! Trodde jag någorlunda hade tillskansat mig en del av mitt gamla förstånd sedan en viss person jobbade hårt för att radera det, men när två ex efter honom också verkar ha fått FY-spray på sig efter mitt uttågande ur deras liv, så vette tusan om Kattmynta kommer att funka på dem. Nu räknar vi tolv år! Fixa ett liv för guds skull! Och lev det! Väl. Låt mig vara! Så kanske vi alla kan få någon enda dag av sanningsenlig lycka. En dag som vi med glädje kan minnas när vi passerar ljustunneln.

 

Mitt 30-åriga arbete är likställt med ingenting. Och så är det absolut för många fler än jag. Läs Nike Markelius insändare i DN häromdagen! Så på pricken bra beskrivet! Och det är inte ett spår lättare att gå från den arbetsuppgift man brinner för, är kallad till och som man verkligen behärskar - till att BLI en lärare i dagens skola. Jag har lellat runt och jobbat mig snurrig i 7 år nu. Ett inlägg jag tog bort, men det lär väl återkomma i den så kallade boken. Funderar på om jag kan anmäla mig för "vård av sjukt huvud" imorgon.

 

Nä - jag ska ju inte bli alltför privat här - precis som Nike skrev. Varför man blir sjukskriven beror givetvis på många saker - nu är inte jag det, men har gått in i väggen två gånger tidigare och vill för allt i världen inte göra det igen. Vilket är mycket nära med tanke på hur min lekamen beter sig. Så min innersta önskan är just nu att ha uppfyllt "villkoren för ett liv" - dvs A-kassans villkor - så att jag får en liten andhämtning innan de två datorerna är lagade och jag kan återgå till det jag höll på med innan något kom och... ehum störde lite grann...

 

Pöss!

.

 

 

 

Jo, det är väl så det står till. Det är alltid VI som är orsaken till precis allt, eller rättare skrivet, det är vår uppfattning av händelseförloppet. Allt ligger i just det, om vi tror och tänker -pga vår låga självkänsla och/eller icke existerande självförtroende- att vi hade kunnat undvika något genom våra handlingar så har vi nästan rätt, men bara nästan, det finns dock en oändlig mängd saker och ting som vi inte alls kan påverka nu eller någonsin hade kunnat påverka tidigare.
Att fylla i diverse papper är ibland nödvändigt men känns nästan alltid som ett tidslöseri och är därtill urbota tråkigt. Hoppas och tror att med tiden säkerligen alla papper kommer att bli ifyllda av alla de inblandade. När det gäller den ekonomiska biten kan det nog tyvärr bli lite svårare, men tummarna kommer att hållas.
Knäpp lär du aldrig bli, det är inte din stil. Någon FY-spray lär du eller inte ha spridit bland exen, vissa lär sig dock aldrig att varken glömma och/eller förlåta, det bara är så, tyvärr inget att göra åt, fler än en borde dock lära sig folkvett och att veta hut! Å andra sidan så vet du att min personliga åsikt är att någon total lycka inte existerar, ljustunneln är också mycket tveksam.
Och yes, systemet är ruttet, insändaren lästes och gillades, även om jag inte längre är så insatt i hur saker och ting fungerar däruppe i norr, smolk i systemet är det härnere också för den delen. Hoppas verkligen att de två inlägg som blev borttagna kommer att finnas i boken, de var kritiska men med all säkerhet mycket sanna.
Du gör rätt i att inte bli alltför privat, det finns faktiskt saker och ting som till och med vi bör mörka i allt vårt öppna och utlämnande bloggande. Kroppen blir nog bättre ska du se, men se dig ändå för så att inte väggen råkar komma i vägen ytterligare en gång! Ladda om, lev väl, laga datorerna och återuppta dina sysslor. Pöss tebaks förresten!