När det otänkbara händer...
Det går omöjligt att förstå det ofattbara i vissa händelser. Det övergår nog de flesta människors förmåga att kunna sätta sig in i situationen om man inte själv varit där. Och om jag ändå hade det, skulle troligen våra erfarenheter och reaktioner med största sannolikhet visa sig vara helt olika.
Jag talar om min väninna som miste sin vuxne son igår. Han dog i sömnen och ingen vet ännu med klarhet hur det gått till. Det enda jag vet att det är så oerhört tragiskt att det egentligen är förmätet av mig att ens försöka sätta ord på en sådan oerhörd förlust, en sådan sorg som det måste innebära. Hur skoningslöst och fullständigt det måste vrida om en moders hjärta...
Jag talar om min väninna som miste sin vuxne son igår. Han dog i sömnen och ingen vet ännu med klarhet hur det gått till. Det enda jag vet att det är så oerhört tragiskt att det egentligen är förmätet av mig att ens försöka sätta ord på en sådan oerhörd förlust, en sådan sorg som det måste innebära. Hur skoningslöst och fullständigt det måste vrida om en moders hjärta...
Nej, jag sov inte många minuter i natt och säkert gjorde inte fina L det heller. Mina tankar fanns och finns hos henne och hennes närmaste, och hon har mitt allra djupaste deltagande. Hennes sorg måste vara bottenlös och avgrundsdjup och trots att jag hoppas L vet att många finns där för henne - för att dela smärtan, lyssna, och hålla om - så tror jag i mångt och mycket - att riktigt tung sorg och saknad tvingas vi tyvärr bära mestadels ensamma.
De som står en mor närmast är ju hennes barn, och när det otänkbara händer i ens närhet är det omöjligt att låta bli att närma sig känslan av hur det skulle vara att förlora något av sina egna barn... Nej! Det går inte föreställa sig - eftersom det är just otänkbart...
**********************************************************************************************
**********************************************************************************************
L - jag är så förtvivlad för din skull och jag hoppas att jag på något sätt kan vara ett stöd om du vill det. Du skrev en fin kommentar på ett av mina blogginlägg i går förmiddag och att vi borde ses snart då det var alltför länge sedan. Jag hade tänkt svara på kvällen, men så fick jag genom en annan gemensam vän veta vad som hänt och blev faktiskt handlingsförlamad.
Jag är glad och tacksam att vår gemensamma och tillika bästa väninna G och hennes pojkvän fanns hos dig igår. Men kära du, tveka inte att höra av dig när som helst på dygnet om du tror jag kan vara till någon hjälp. Stor som liten.
Jag är glad och tacksam att vår gemensamma och tillika bästa väninna G och hennes pojkvän fanns hos dig igår. Men kära du, tveka inte att höra av dig när som helst på dygnet om du tror jag kan vara till någon hjälp. Stor som liten.
Jag bad i natt och fortsätter att be för dig, familjen - och din son, som jag tyvärr inte träffade många gånger, men som jag ändå är säker på nu har gått vidare till Ljuset.
"Tänk inte på att solen en dag ska dö -
kom, vi kastar mörker på natten!
Och om dagarna silar vi ljus
mellan tårarna..."
Varmaste kramen/G
Kommentarer
Trackback
