Blixtar & dunder - magen är (fortfarande) runder...



Sundsvall har idag drabbats av det värsta åskvädret i kvinnaminne. Helt ofrivilligt har jag tillbringat större delen av dagen i bilen, vilket i och för sig sägs vara den säkraste tillflyktsorten vid dylika "naturkatastrofer".

Jag ämnade bara ta en tur för att inhandla två nödvändigheter - cig och tamponger (gissa vilka av dem jag helst skulle vilja slippa köpa?). Jag letade efter mina "tittisar" - de glasögon jag behöver när jag vill se utanför min personliga sfär, njuta av naturliga utsikter, känna igen folk på håll på stan, glo på TV och köra bil - och hittade dem till sist i väskan jag hängt över axeln. (Den som innehåller precis allt).

När jag slutligen kom utanför hemmets port, passade jag på att slänga sex gatufest-indikerade soppåsar - som vi strategiskt placerat utanför vår dörr, och som må betraktas som både en sanitär olägenhet såväl som att epiteras med en "skämsfaktor" hög. För herregud, vi är väl civilicerade människor?

Väl utanför denna port, hade det blivit alldeles svart på himmelen, och vid övergångsstället till Hamnparkeringen började det dundra, blixtra och fullkomligt ösa ner.

Tack och lov, hade jag badskor, var osminkad - men paraplylös - så det sa bara "krull" i håret. Ändå, glad i hågen, och med makens Mastercard i pånboken styrde jag mot... njae, inte... de dyraste boutiqerna i fina Birsta City-gallerian - utan mot Erikshjälpen i Bosvedjan.

Jag satt en kvart och väntade ut de värsta åskknallarna i det sinnesjuka regnet, innan jag vågade mig över gatan och in i butiken. Strömmen gick då och då och det var olidligt hett och kvavt där inne.

Av alla de plagg jag hittade åt mig själv, återstod bara ett. Om det sedan berodde på att jag inte såg något i mörkret i provrummet, att jag blev för stressad av värmen och svetten som lackade, att kläderna var för små, att jag var för fet, eller andra parametrar - låter jag vara osagt. Jag kom i alla fall därifrån med en fin kasse till Thyra innehållande skor, byxor och tre toppar:o)

Nåväl, när jag efter en halvtimme senare vågade mig tillbaka till bilen, halkade jag i mina flip-flops då jag skulle parera den flod som bildats och brusade över gatan, och druttade på ändan... Jag satte mig i bilen och körde långsamt därifrån (vi inte har särskilt bra däck, och jag är hysteriskt rädd för både åska och vattenplaning). Och plötsligt fungerar vare sig luftinttaget, AC:n, fläkt, eller vad det nu kallas för i en vinröd Volvo årsmodell och modell???... På mindre än en minut immade alla rutor igen. Jag såg absolut ingenting, men lyckades göra en toksvänging till en speditionsfirma som låg utefter vägen.

Jag skrev i panik ett sms till maken, som låg hemma i sängen, och han messade tillbaka "ta det lungt, det är ingen brådska". Nej, verkligen inte.

I två timmar satt jag i bilen och skrev detta. Och tack gode Gud för att det fanns en slags "oxygenservetter" i handskfacket att torka innerrutorna med, vikta A-fyror på inköpslistor, en penna, och att jag hade inhandlat en Cola zero och torrostade jordnötter innan jag blev strandsatt.

Elaka långtradarchaufförer tutade på mig, och var allmänt ilskna över att jag stod "dumt till". Jag försökte vifta med händerna, för att förklara att jag inte såg bra ut - för det gjorde jag inte heller. Provade att backa i blindo för att de skulle komma förbi. (Oh, shit - vilka dubbeltydiga meningar det blev här nu då! Var det meningen)?

Jag hann närapå skriva en novell i bilen, men nu är jag i hamn! På Hamnparkeringen.

Jag ska strax grabba tag i handväskan och alla shoppingkassar, halka över E-4:an och hem till stenstadslägenheten, för att skriva ner detta. Om jag vågar starta datorn.

Simma lungt:o)

Kram/G








Kommentarer
Postat av: Blommen

Oväder är inget vidare, speciellt när man blir träffad ute på vift. Jag minns min mor som också hade åskfobi, hon gick och satte sig i bilen hon med, till och med i garaget, hon tog med sig stickningen och/eller virkningen och kunde sitta där i flera timmar. Nu har säkert ovädret mojnat iaf, eller hur? Men det kommer nog fler... kram på dig!

2011-07-13 @ 17:51:29
URL: http://somiblo.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0