Jacobi

Foto & © Gina Jacobi

Idag har jag varit riktigt driftig! Trots att Thyra varit hemma och småsjuk i flera dagar, och nu också fått hög feber, men tack och lov nyss fått i sig medicin. Kan nog bli doktorn i morgon...

Jag har sökt ett arbetsstipendium från Konstnärsnämnden, snackat med, och fått korrekt ekonomiska uppgifter av min gulliga revisor Mr Hellman, som för övrigt vill gå ut och äta och dricka vin någon gång med mig - efter 20 års "samarbete" - och för att "jag är så jävla snygg"... Tror han ja, efter att ha träffat mig live en endaste gång på firman för femton år sedan;o) Han skulle förmodligen svimma om han såg mig idag. Å andra sidan är han 66 själv;o)

Jag bävar för den dag han tänker gå i pension och inte kan hjälpa mig med deklarationer och avdrag...

Jag har också äntligen ansökt om nedsättning av CSN-avgiften för i år, eftersom jag i stort sett inte tjänat en spänn på över två år utan levt på den stackars maken.

Men bäst av allt, är nog att jag skickat iväg ansökan till jobbet i Indien och faktiskt känner mig riktigt nöjd med den. Och skulle det mot förmodan misslyckas, finns det fler svenska skolor i Asien som behöver lärare. Men finge jag önska, så må det bli Kerala! Om man aldrig varit där är det säkert omöjligt att förstå min längtan tillbaka dit.

Jag är i alla fall ofantligt glad och tacksam över att Fredrik vill följa med och ser möjligheter till jobb där. Förutom att han fortfarande kan göra AD, och webb-jobb, så har jag hittat en del studios som söker producenter, tekniker och musiker - så där borde vi väl båda två kunna platsa:o)

Snackade lite löst idag med Thyra om att hon kanske ska få gå i en annan skola i ett annat land ett tag. Visserligen gillade hon att det skulle vara varmt jämt och att få bada i havet, men hon emotsatte sig å det starkaste att behöva sitta på golvet och äta konstig mat med höger hand:o))

Men jag är av egen erfarenhet - med Millan och de resor vi gjorde när hon var liten - alldeles övertygad om att det blir jättenyttigt för henne att möta nya kulturer och vanor. Hon, om någon, behöver få bryta lite mönster med tanke på att hon i princip går på en "skyddad-verkstad"-skola på fina Södermalm, och det utan större reflektioner över världen vi lever i. Dessutom kan hon behöva få sig en kulinarisk "kick" eftersom hon bara äter fjantmat än så länge. Pannkaka, fiskpinnar, nudlar och köttbullar utan lök. Men är man hungrig, så äter man:o)

På bilden ovan kramar de varandra - de riktigt tighta systrarna - Millan och Elvira, tillika mina två första nosar! Elvira (http://vivalavita.blogg.se) sticker till Barcelona om tre veckor då hon fått jobb där! Hon fick veta det i dag och jag är nog lika glad och upprymd som hon själv är över det:o) Klart hon ska testa allt! Utom droger:o)

Millan (http://jacobiart.blogg.se) bor sedan många år tillbaka i Stockholm. Visst saknar jag henne och mitt barnbarn otroligt mycket. Vi ses inte så ofta. Men samtidigt är det inte många som är småbarnsförälder i trettio år - som jag både varit- och faktiskt kommer att vara (om man räknar att barnen är små fram till tio-års-åldern). Min lust att resa har aldrig försvunnit i och med föräldraskapet. Snarare har det både ekonomiskt, praktiskt och med hänsyn till andra föräldrar, varit omöjligt för mig att lämna landet för någon längre tid.

Olivia, - åh, kära unge! Hur jag önskar att hon själv förstod hur mycket hon betyder för mig och den övriga familjen - men framför allt för sig själv. Att hon inser att hon måste lägga på lite krut nu - för att kunna göra det hon vill sedan! Hon är minst lika duktig och begåvad som någon av de andra tjejerna. Jag tror hon vet det. Men att hon för tillfället bara vill visa att hon struntar i det. Så synd. För jag vet att hon är skärpt, har humor, är estiskt driven, skulle kunna bli modell, skådespelare eller konstnär.

Hur som helst så tror jag att det är tid för mig, Thyra (och Fredrik om han vill) att göra något helt annat nu. Det som jag alltid längtat efter. Verka utanför denna ankdamm. Jag borde kunna lämna tonåringarna i fädernas ansvar nu, när de lämnat det till mig i så många år. Och aldrig, aldrig, att de frågat om det varit okay när de själva jobbat utomlands. De har alltid tagit det för givet. Jag lät min musikkarriär stå tillbaka eftersom de inte "kunde ha barnen" om då jag hade något engagemang.

Det här är naturligtvis inte en personlig vendetta eller någon slags hämnd, utan en önskan, en dröm, som vuxit sig fram, starkare och starkare under en herrans massa år.

Och vad beträffar Thyra så jag har ensam vårdnad. Och har därmed begåvats rätten att bestämma över hennes och mitt väl och ve.

Seriösa intressenter av att hyra lägenheten i andra hand - kolla in här: http://www.dropbox.com/gallery/365245/1/Tullgatan3?h=8782a5