Är det bara jag -
som tycker att lite bristningar, celluliter och överskottsfett är långt mycket mer tilltalande och snyggare än alla dessa ärr folk får efter "tummytucks", bröstlyft med förflyttade vårtgårdar och implantat. Dessutom har de flesta inte någon känsel kvar på de "sargade" ställena... och hur fränt är det på en skala?
Okay - jag vet att jag har kollat på alldeles för många operationsprogram - det kan jag villigt erkänna. Jag ville ju bli kirurg innan jag valde att bli ingenting. Eller förlåt, typ musiker då. Men det finns ändå i mig en slags fascination över vad folk verkar vilja stå ut med att göra med sina kroppar - för att "trivas" med sig själva. Och jag tänker varje gång - hur är det ens möjligt? Ja, att de på allvar sedan tycker de ser bättre ut? Och hur kan de må bättre? Jag fattar faktiskt inte. De ser ju ärren hela tiden. Blir påminda. Om att det är på låtsas. För att de skurit bort en bit av sig själva. Eller stoppat in knäskålfettet och magfettet i ögonlock och kinder! Eller är silikon och koksaltlösningar deras enda lösning?
Nej, allvarligt talat, jag skulle inte göra någon operation alls om jag inte av hysteriskt kosmetiska skäl kände mig nödgad. Typ om jag hade råkat kliva på en mina eller fått halva skallen bortskjuten och därmed skulle få barn att gråta av rädsla och vuxna att stirra för att sedan snabbt titta bort.
Då kanske. Men aldrig att jag skulle lägga en spänn på att "förbättra" det som trasigt blivit av livet självt. Jag är stolt över mina gråt- och skrattrynkor. Kanske inte riktigt van ännu - för det går hujedmig snabbt mellan 30-40, men ändå. Kan inte heller med emfas påsta att jag är jättepolare med fyrabarns-magen. Men den är åtminstone slät som en säl:o))
Anknäbb - nej tack! Elvira lärde mig ett trick - sug på en flaska i cirka tio minuter så ser du lika dum ut ändå:o)
Händer då man sitter med "tanterna" som pratar om än det ena än det andra ingreppet de vill göra, att även jag funderar på saken. Kommer tveklöst fram till samma varje gång - det ska mycket till.. Känner väl som du med att det är falsk varudeklaration - och vem fan lurar man? Sig själv? Ne, skulle inte tro det... Den graden av självbedrägeri har jag aldrig lyckats uppnå, och kommer knappast att ske så länge jag inte opererar bort hela huvudet.
Men en kniv för att förbättra blicken och lite botox, kanske ändå... Fast då pratar jag om laser för synen och botox mot värken i nacken. Vackrare lär jag inte bli... ;)
slät som en säl, där har du det! för det var inte jag, jag var rynkig som ett russin och jag var bara 20. 24 år och två barn senare gjorde jag en stor bukplastik. Från att varje dag gråtit och mått dåligt till att må SÅ mycket bättre, det var lätt värt pengarna och ärren.
