Jacobi

Nej. Alla har inte en egen liten Muskos med html-handskar på. Så sant som han vräkte ur sig häromdan. Och det på tal om fula bloggar - och min okunnighet...

Det bubblar. Under ytan har det visserligen bubblat länge. Allt det som jag vill och behöver skriva, få ur mig - och kanske även blir till eller för någon annan. Bokstäver, ord, meningar och tankar som inte ryms i en sångtext - vers, brygga, refräng och stick.

Så i förrgår bestämde jag mig för att starta en blogg. Verkade hur enkelt som helst. Men såg hur fult ut som helst i default-mallarna på blogg.se. Hela min kalender var fullklottrad med små asterisker och teman jag ville avhandla. Jag brann av lust att sätta mig vid datorn och bara låta det knattra och flöda. Tvärstopp! Funkar inte. Kan väl inte göra inlägg i grodgrönt! "Freeeedrik! Kan du komma en stund? Hur ändrar man det här? Och det där? Och det där då? Så här vill jag inte att det ska se ut!"
"Tur för dig (säger han med ett snett leende) att du har mig med HTML-handskarna på!"

Och så fixar han med blixtens hastighet allt jag klagat på. Sedan tar han med sig tangentbordet ut i köket för att rengöra det. Så att det blir roligare och mer hygieniskt att skriva på:o) Han vet tydligen inte att jag tänker skriva vilket skit som helst här:o) Men han har faktiskt undertecknat en fullmakt som i korta ordalag lyder: "Härmed låter jag, Fredrik Jacobi Muskos, min fru, Gina Jacobi Muskos, skriva precis vad hon vill. Detta utan att begära skilsmässa, utan istället låta henne få all support för att ens kunna upprätthålla denna blogg, med den font, färg och de funktioner hon behöver.
/Fredrik Jacobi Muskos"