Jacobi

Jag vaknade för halvannan timme sedan av att min make gnisslade tänder och snarkade. Det hjälpte inte att knuffa på honom för att vända sig till sidosovning. Jag började därför killa och peta lite snällt och småskojigt på honom, men jag fick bara onda grymtanden till svar. Då frågade jag om han pulat in bettskenan - den som brukar förhindra gnisslandet och knakandet. "Näe" blev svaret.

Jag försökte sedan febrilt få honom att leta reda på den för att bädda in sina små tänder. Han förstod inte vad jag sa och blev småilsk. Jag blev detsamma, och efter fem minuters "tjatande" och upprepade av mitt ärende utbrast han: "JAG HITTTAR INTE SÖKVÄGEN TILL TANTKÖTT"!

Jag tog detta mycket personligt och blev än mer irriterad. Bad honom igen att stoppa in "silikonhelvetet"! Dock fortsatte han yrsla om sökvägar och tyckte jag var en fullkomligt idiot. Han gick upp och kissade. Damp strax därpå ner i sängen igen.

Drog mig nyss till minnes att min bästa väninna var här under dagen med sina två små terrier-dogs. Den ena har en fablesse att antingen äta upp Thyras gossedjur, länsa toalettens papperskorg på använda tamponger och tydligen även Fredriks tredje bettskena!

Nej, jag får sova i ett annat rum i natt. Dessutom borde min man inte jobba fullt så mycket med html-kodning... Jag borde kanske kontakta hans chef? Och berätta hur det är "for real" - även om de är supernöjda med honom på dagtid...