Jacobi

Foto & © Elvira Jacobi

Min mamma är bara 18 år äldre än jag. Så det kunde lika gärna varit jag som befunnit mig i samma situation. Med tanke på makens sviktande hälsa. Hon har det inte lätt just nu. Hon förlorade nyligen sin mamma och jag min mormor. Igår eftermiddags fick hennes man, mina barns enda kända morfar och tillika min styvfar en hjärnblödning. Han kördes till Umeå och har under dagen genomgått tre operationer. För någon timme sedan ringde en läkare min mamma och sa att det inte fanns mycket hopp, men att man gjorde allt man kunde för att rädda honom.



Foto & © Elvira Jacobi

Jag orkar inte orda mer om alla turer omkring detta förrän jag vet mer (om ens då). Mer än att jag är mer än outsägligt ledsen för mammas och hans skull (han borde fått se huset vid havet). Hon ringde för en stund sedan och grät och undrade vad hon skulle göra med hunden och hela det stora huset... Jag kommer nog inte att vara så tillgänglig på nätet ett tag - det finns alltför mycket annat att lägga den lilla livsenergin jag kan uppbåda på.

Kära mamma - jag och min lillasyster finns. Vi kommer att hjälpa dig vad som än händer. Jag ber och hoppas att allt blir bra, men om inte, så ber jag och hoppas att allt kan bli bra så småningom.

Kärlek och kramar/Gina

Jag har räknat ut, att sedan jag flyttade hemifrån vid 19 års ålder, har jag bott på 20 olika ställen. Jag fyller 49 år i december. Nä, det låter så klart inte särskilt sunt någonstans, men ödet, familjeförändringar och tillfällen till bra boenden, har gjort att jag ändå valt att packa ihop hemmet, "rycka upp" döttrarna och dra vidare. Men jag kan redan i denna rad lika gärna erkänna - det må icke ske igen! Ty därtill orkar jag inte en gång till. Det sliter upp så mycket från det förflutna, att gång på gång tvingas kasta, rensa, packa, packa upp, köpa nytt, dekorera och placera ut, och sedan i ännu ett fåfängt och desperat försök, skapa ett fungerande hem i någon slags visuell harmoni. Det tär så fruktansvärt på krafterna, och återigen känner jag mig alldeles dränerad. Slut. Ledsen. När jag i själva verket borde vara lättad och glad.

Så är det - trots att jag vid skrivande tangentbord bara behöver lyfta blicken mot panoramafönstren för att se havet och dess oupphörligen skiftande vyer. Tvåmetersvågorna och de piskande regnen vid höststormarna, de rosa och gyllengula soluppgångarna då vattnet är kavlungt klockan fyra på morgnarna, månen, i sina olika skepnader, som vandrar sina sälla färd på den svarta natthimlen för att sakta dra sig till ro bakom tallarna.

Nä, jag är ingen riktig naturromantiker som ni märker. Jag fjantar mig lite bara:o) För faktum är att jag har svårt att på riktigt ta till mig hur vackert det faktiskt är här. Jag har väldigt svårt att förstå att jag faktiskt bor här, och att jag eventuellt har någon slags "rätt" till det. För alltså! Av 580 spekulanter för att köpa detta fantastiska ställe - fick VI HYRA det! För att vi inte hade råd att köpa det. Finns Gud? Isåfall är Gud både vår närmaste granne och hyresvärd!

Nu har vi "småflyttat" i över tre veckor, samt tokflyttat föregående helg. Allt är relativt på sin plats, förutom min och Fredriks studio (han tar gästhuset för det ändamålet). Jag har varit sjuk och hes och idiotförhandlingarna med vår förra hyresvärd pågår fortfarande. Lång story och så dum, att jag inte ens orkar skriva mer än att vi ska betala en massa pengar (återställa det vi köpt från föregående hyresgäst) för att komma ut därifrån, fastän vi hade de perfekta hyresgästerna som vill- och kunde lösa ut oss - vid rätt datum. Vi står med dubbla hyror nu...

Men shit happens. I övrigt - och som känns riktigt trist och tungt, är att Elvira flyttade idag till sin storasyster Millan i Stockholm. Hoppas och ber att hon får det bra där, och önskar hon kommer hem och bor här när hon ska plugga på distans:o) Men jag vet ju att Millis kommer att ta hand om henne:o)

Kul var att Olli, kom hit idag med sin nya "sambo"? Hon som bara "stuckit hemifrån" och skulle "bo på gatan", ämnade ta kontakt och lämpa över/hämta saker till/från vårt förråd. Sådant värmer en moders hjärta. Faktiskt. Så lite. Önskar bara att hon gör det bästa för sig själv.

Och så hela den smått patetiska harangen, men icke desto mindre sann - ja - jag älskar alla mina döttrar - och vill alltid försöka ha en fungerande kontakt med var och en av dem, (det skiljer trots allt 20 år emellan dem) så det blir på lite olika nivåer.

Nu minsann, ska jag lägga mig i den soffa och kolla på Idol som en vanlig Svensson (skillnaden är väl att jag vill sitta i juryn), och troligen vore väl lämpad för det. Puss allihopa!

PS: Om eleverna tycker att det är komplicerat många ingedienser? Jo vars:o) Kolla in det senaste receptet de ska få göra på tisdag. Tog fyra dagar att skriva ihop och jag använde Fredrik som testpilot-lagare nyss. Och efter vissa smärre ändringar och förvirrelser ser nu receptet ut som följer:

Recept kyckling & grönsaker i ugn med jasminris och sötsur sås

Ta fram:

1 vit pajform
1 mellanstor plastbunke
1 mellanstor kastrull
1 liten kastrull
1 skärbräda

Ingredienser:

Kycklingbröstfilé (1 hel, eller 1/2 per person)
Jasminris (högst 1dl per person)
Röd paprika
Purjolök
Gul lök
Blomkål
Broccoli
Passerade tomater
Grekisk/turkisk matlagningsyoughurt
Konserverad ananas
Grönsaksbuljong
Thai sweet chilli-sauce
Sesamolja
Olivolja
Socker
Dragon
Salt
Svartpeppar
Vitlökspulver
Koriander
Ingefära
Kinesisk soya
Citronsaft
Limesaft
Ketchup
Smör

Kycklingen

1. Sätt ugnen på strax under 200 °.

2. Häll i och rör om följande i en mellanstor plastbunke (om ni är få, eller inte så hungriga - beräkna allt på halva receptet):

* 1/2 dl Thai sweet chilli-sauce
* 1/2 dl youghurt
* 2 msk olivolja
* 2 msk sesamolja
* 2 msk kinesisk soya
* 2 kryddmått svartpeppar
* 1/2 tsk vitlökspulver
* 1/2 tsk salt
* tsk limesaft

3. Skär i lagom stora bitar/skivor:
* 1/2 paprika,  
* 1/2 gul lök
* 1/2 blomkål (eller så mycket ni vill ha)
* 1/2 broccoli (eller så mycket ni vill ha)

4. Lägg kycklingbröstfiléerna och de skurna grönsakerna (punkt 3) i pajformen.
Häll på blandningen från plastbunken och rör om så att allt gojsar ihop sig.
Skjuts in i ugnen ca 40 min! Ställ klockan på 20 min - ta ut formen och vänd på allt - grilla i ca 20 min till!

Sötsur sås

1. Ta fram den lilla kastrullen. Lägg i 2 msk smör. Sätt inte på plattan ännu!

2. Hacka 1/4 dels purjolök, 1/4 del av paprikan samt två ananasringar jättefint och häll i kastrullen.

3. Häll också följande i den lilla kastrullen:
* 1 tsk vitlökspulver
* 2 msk citronsaft
* 2 tsk socker
* 1 tsk dragon
* 1 tsk grönsaksbuljong
* 1/2 tsk svartpeppar
* 1 kryddmått koriander
* 1 kryddmått ingefära
* 1 msk kinesisk soya
* 2 msk ketchup

4. Sätt på plattan och rör runt tills det kokat ihop - ca 5 min.

5. Häll sedan i 1 dl passerade tomater och 1/2 dl Thai sweet chilli-sauce och låt puttra på mellanvärme tills allt annat är klart för servering. Häll eventuellt i en skvätt vatten om såsen verkar för tjock.

Jasminris

1. Ta fram den mellanstora kastrullen och häll i högst 1 dl ris per person - beroende på hunger.

2. Fyll upp med dubbelt så mycket kallt vatten som ris.

3. Häll i 1 msk olivolja.

4. Sätt plattan på högsta värmen och koka riset i ca 10 - 15 min. Rör inte om!  Obs!  Sänk värmen när det börjat bubbla till mellanvärme. När riset inte har något vatten kvar och verkar klibbigt - dra av kastrullen till en kall platta och låt stå med lock fram tills servering. Evt kan man hälla på en skvätt vatten om det blivit för torrt.

5. Diska under tiden och duka. Smaklig måltid!

Nu hörrni, är jag riktigt, riktigt trött. Ja, gammal. Har ont överallt, är sjuk och ledbruten. För fet - nej, inte nu längre... Har hållit på med flytten i nära på två veckor, målat om och tapetserat på nya stället, kört kartonger nästan varje kväll och satt upp och skruviluvat allt dekorationstrams jag tydligen behöver dra med mig i den 20:e flytten, haft krismöte med en av döttrarnas lärare, packat, burit till förbannelse, planerat och haft diverse lektioner på nya skolan, saknat mina vänner och försökt hinna med att äta, sova, kissa, bajsa och kontemplera... Det sistnämnda får vänta tills dess att allt är klart vid det lilla huset vid havet. Jag vill ju bara skriva! Och stå på scenen igen. Och det är väl inte så illa, mitt i all turbulens, att ha kommit fram till det:o)

I övrigt är jag sjukt stressad av att vår, än så länge, nuvarande hyresvärd har joxat till det så pass illa, att vi måste lägga ut 20 papp för att komma härifrån. Mer om denna lilla händelse kommer framöver, och advokat lär behöva anlitas.

Eftersom Bredbandsbolaget aldrig kan lova när de kan ge oss lina igen, kan det dröja innan jag skriver något mer. Detta är givetvis inte intressant för andra än de som följer min knäppa blogg med intresse:o) Puss!

/G - möjligen för evigt utloggad;o)

Denna dag är på det stora hela egentligen obeskrivbar, så varför jag ens orkar bemöda mig med ord på ord, får förbli en gåta... Foten är uppsvullen och blågrön efter 10 000 steg enligt stegmätaren som vi fick på Norrportens kick-off i helgen. Jag har ändå lyckats genomleva tre söta åttor/grupper med lax i ugn med chilli, lime, kokt potatis, fräsch sallad och kall vit sås med rödlök och dill. Det här låter säkert som en baggis, men jag förutsåg inte berget av mat jag hade beställt och skulle dela upp och lägga ut i varje kök innan lektionerna i morse, de tunga soppåsarna efter varje dito, all disk och städning som blivit kvar efteråt, då ungdomarna måste hasta vidare till andra lektioner, mentortider eller skolbussar hem.

Men jo, det är kul. Jätteroligt, känner att det är ett menigsfullt arbete - och jag går definitivt ner i vikt. Desvärre hade jag inte förutsett alla de slöa knivarna och skär-olyckor som drabbade fyra av eleverna i den första gruppen:o( En blödde så rejält att det blev tre turer till omplåstringscentralen, men han förblev vid gott mod och hjälpte till i den mån han kunde i sitt kök, med en hand.

Jag upptäckte också att alla formar, vitlökspressar, rivjärn, glas, gafflar, tallrikar - ja typ allt - får "fötter" under en dag! Har ingen aning om hur många gånger elverna frågat mig var olika saker finns, och jag svarat att jag faktiskt inte vet - "leta please"!... Trist att behöva säga det när jag så snyggt hade beställt och placerat ut allt i varje kök. Ett av dem saknar nämligen diskbänk och måste dela med det närmaste, sedan finns det bara en kyl och frys som jag delar med 4-5:ornas lunch och cafégruppen. Lite smått jiddrich...

Dessutom ramlar de två diskmaskinerna ut på golvet och eventuellt över någon, om någon inte tar emot dem... En kille fick en skåplucka i handen, och fortfarande saknas det handtag till över hälften av köksluckorna, samt lådhurtsar och hyllor överallt. Cobi har beställt saker även idag. Hoppas att rektorerna inte kommer att lessna på mig. Ty jag torde bli riktigt dyr i drift! Men å andra sidan får de fyra bra utrustade kök och en fungerande hemkunskap:o) Det är väl värt en del det med:o) Satte även alla äckliga handdukar på tvätt i eftermiddags, men insåg att ingen tumlare fanns. Så jag får åka extra tidigt i morgon också för att hänga dem... på nåt... Hoppas det inte regnar.

Nej - jag borde kanske inte klaga - det kunde absolut ha varit värre. Men jag vill att mina lektioner ska fungera på ett bra sätt för eleverna och mig. 80 minuter är alldeles för kort tid för HK om alla ska kunna hinna njuta av det de lagat. Å andra sidan är 80 minuter för lång tid för musiklektionerna. Jag får dra även det för ledningen... Men det är - som tidigare skrivet - en alldeles underbar skola! Och jag är supernöjd med tänket och upplägget i sig.

Ja, men sen då. Körde bil till och från Thyras skola och ut till Ön i två timmar. Anlände till hemmet där "någon" borde laga mat, fast jag sa att ”någon” inte orkade, (gissa vem som gjorde potatis & gräddig purjulökssoppa och våfflor med vaniljgrädde och hallonsylt?)

Mitt i alltihop kom Fredriks syster, hennes två barn och Fredriks två barn, samt en kvinnlig präst som ville kolla på lägenheten. Jag tror inte hon vill ha den - för det är omöjligt att bilda sig en uppfattning om hur en bostad ser ut med 12 personer yrslandes samtidigt omkring.

Lilian kan inte ta vår bostad på grund av för många MC:s, Robban har vi inte hört av - så nu - kära läsare! Vill någon flytta in här i nästa månadsskifte blir det smått brådis:o) Kolla in här!

https://picasaweb.google.com/112525778603211853620/Hemmet?authkey=Gv1sRgCO-Z6Jn6-7_NmwE

Pöss så länge!

Efter ännu en dag, med tre alarmande småbarn vakna från 6.30 till fortfarande,"Keyboard-cat" från Youtube på oändlig replay från min musikdator med högtalaruppkoppling (även spelad tusen gånger på det analoga pianot), blir man lite trött och slut, och till sist smått galen. Sedan följde middagslagning (en riktigt avancerad kycklinggryta med nudlar som barnen gillade - HK varning alltå:o)

Nu har jag hunnit arbeta drygt en vecka på det nya jobbet - och det känns bra! Riktigt bra till och med:o) Och lönen för augusti fick jag idag!  Hurra! Och den är också riktigt bra! Jag talar alltså om den fantastiska friskolan "Kunskapsakademin" på Alnön, där jag ska undervisa (till att börja med) i hemkunskap, musik och "akademi" (elevens val), vilket denna termin innebär körsång. Förhoppningsvis får jag hålla i även bild, drama och svenska/skrivande i framtiden. Skulle sannerligen vilja det i alla fall.

Jag anlände såklart alldeles för tidigt den första planeringsdagen (who could guess?), med mina pärmar och mina minituösa och långvariga (hela sommartänket) planeringar - självklart upplagda för möjligt elevinflytande. Jag fick hälsa på, och träffa alla andra lärare, varav några, precis som jag, är helt nya och smått förvirrade av miljön och skolans sätt att arbeta på. Dvs - i "uppdrag" med riktiga och existerande uppdragsgivare utifrån, och dessutom i långa sammanhängande sjok (8-10 veckor).

Det här arbetssättet kunde inte passa mig bättre! Men säkerligen finns det skoltrötta elever, och så klart vissa med särskilda behov. Och ännu andra som inte förstår, vill eller kan ta in skolans tänk. Jag menar - om man som elev har  gått där i några år, så kan man inte jämföra eller reflektera över hur uselt skolväsendet i övrigt fungerar, och hur dåligt det faktiskt är för de allra flesta barn.

Miljön och lokalerna är outstanding på många sätt. Det är bra genomtänkt med en snygg formgivning och färgsättning. Dessutom är det möblerat så, att alla (numera 140 elever) har sina egna, fina små arbetsrum med förvaringsmöjligheter, runt om i hela byggnaden på två plan. Utöver det, finns flera större trivselytor - som i stil påminner om vårt vardagsrum, en vacker matsal, ett underbart annex där bild, musik, slöjd och kemi är inhyst.

Men... det finns alltid ett "men" tydligen. Okay - det spökar visserligen inte någonstans, och jag är säker på att jag kommer att känna arbetro överallt där jag ska husera, känna mig välkommen och avspänd med kollegorna och de brinnande eldsjälarna till rektorer - och eleverna. Jag har träffat mina första fem grupper nu - de är jätegulliga, vissa stökigare än andra, men på det stora hela är jag övertygad om att det blir bra:o)

Det som ändå blev en liten chock var bristen på utrustning och varor i de fyra köken. Herregud! Allt fattades typ överallt. Jag har svår träningsvärk, efter att ha stått på knä (det saknades även handtag till nästan alla köksluckor) och dragit ut allt - ställt upp och räknat, försökt bilda mig en uppfattning av vad som måste införskaffas, strukit och lagt till prylar och varor på alla mina listor, och i det närmaste våldgästat den tillmötesgående och snälla kocken Kent sex gånger - med nya listor och beställningar under den första dagen. Tack och lov att han är en riktig ängel! Han åker själv ut för att handla allt från Axfood på måndagar - så att jag ska få färska råvaror och grönsaker till tisdagens sessioner:o)

Thyra har börjat ettan nu. Hon är väl sådär inspirerad, vill helst inte gå dit, fastän hon känner alla barnen ifrån förskoleklassen. Dessutom blev hon förkyld i går kväll så hon har bara gått tre dagar:o( Jag hoppas kunna peppa henne att tycka att skolan är rolig...:o) Hade såklart helst önskat att hon också fick gå ute på Alnön, men de kommer inte att börja med yngre klasser förrän nästa år. Tänkelitänk... jag har behörighet från F-1 så kanske kunde jag jobba fem dagar per vecka och hon åka med mig till sin skola varje dag:o)

Nu får mina närmaste, kära och nära försöka ha tålamod med att jag inte är tillgänglig på en stund. Vare sig som bloggare eller på FB. Jag och Fredrik har haft det otroligt jobbigt en tid och det nådde sin kulmen för snart en vecka sedan. Vi har skrivit och talat med varandra, och vi har kommit fram till att vi vill försöka lösa våra problem. Flytten till huset vid havet stundar snart, och vi åker på Fredriks jobb kick-off till Hamburg tidigt i morgon bitti. Och jo... det känns faktiskt som om det kan bli roligt... 28 grader, packar ner även bikinin - för hotellet verkar ha pool enligt Google Earth/maps:o)

Usch vad det är svårt att leva ibland - men kärlek till er alla:o)

Ja men så där ja! Av alla planer jag hade för mitt "lediga" dygn kan jag rapportera att jag i stor sett endast lyckades genomföra en. Nämligen att sova. Pratade först med min bloggkamrat Mikael som ringde från Spanien, vilket var riktigt intressant. Jag jobbade därefter i en timme för att sedan bara ta "en liten lur" innan middagen. Luren varade i fyra timmar. Sedan kom min goda vännina på besök (hon som med berått mod flyttat från Sundsvall till Malmö!) och vi rapporterade, uppdaterade och skvallrade av oss, drack några glas vin, för att därefter "göra ett par huvuden" och gå på lokal sylta. Där fick vi glädjen att bevittna ett karaoke-slag med pinsamhetsfaktor och surhetsgrad extremt hög;o) Vi skrattade så vi grät - i alla fall jag:o)

Sedan traskade vi hem. A var hungrig och länsade kylen. Gissa vad jag gjorde? Somnade med kläderna på och sov till halv tolv! I dag har jag legat i soffan med katterna i famnen, slöglott på TV, haft dåligt samvete för allt jag inte orkat göra, och just nu känns det som om jag mycket väl skulle kunna ta en liten tupplur innan jag börjar med maten och hela ligan trillar in;o)

Någon har lösbajsat precis utanför vår port - nerkletat toapapper ligger runt omkring högarna. Någon har kastat fimpar i hela trapphuset. Soprummen är överfyllda. Staden är äcklig. Men jag tänker inte städa. Jag orkar inte.

Nu ska jag borsta tänderna och kolla in "Livet på BB":o)

Frustrationsnivå = extremt hög just nu. Jag borde inte klaga - men det är min blogg - remember;o)

I över två veckor har jag inte fått mer än ett par, tre timmars sömn per natt - och då inte ens sammanhängande. Jag har inte startat musikdatorn på en evighet - för det är inte ens någon idé. Jag vet att jag upprepar mig för er som läser kontinuerligt, men min käre bloggläsarvän, Mikael B, ställde nyligen frågan hur jag stod ut med sömnlösheten. Svaret är helt enkelt; det gör jag inte. Min toleranströskel sjunker kraftigt för varje timme och dygn som passerar.

Jag har dock lyckats förhandla till mig en "ledig" dag idag, då maken och alla barnen åker till hans syster och hennes man för att äta, sova i stuga, basta och komma hem vid middagstid på söndag. Jag hade egentligen gärna åkt med, men under den tidsfristen har jag intentionen att hinna sova en hel natt, skriva ihop två krönikor, och göra en arbetsplanering för mina båda ämnen i de olika årskurserna inför skolstarten nästkommande vecka. Om det är hållbart eller inte, spelar kanske inte så stor roll. Det viktiga är nog att jag får tänka klart ett par tankar ostört och att vakna av mig själv - utsövd.

Tro nu inte att jag inte älskar var och en högt av de som finns i hemmet:o) Alla de som låter, tjafsar, skriker, pratar fort, otydbart, och framför allt högt - på både svenska och engelska. Dessutom mycket och länge - ja, i princip oavbrutet från 06.30 till 22.00. Jag närmar mig psykosens gräns. Insomnia kan tydligen göra vem som helst galen, och med tanke på att jag alltid febrilt måste hålla min medfödda "galenskap" stången (ironi) - är det inte helt enkelt...

Jag torde kunna tävla om Sveriges bästa (tyvärr) hörsel, om det nu skulle kännas oerhört intressant - men så är icke fallet. Maken traskade i går kväll iväg till Apoteket (numera Droghandeln?!) för att inhandla öronproppar. Han kom hem med ett åttapack gula skumgummiproppar som direkt (till katternas stora glädje) hoppade ur mina hörselgångar, trots att jag skruvade in dem enligt manualen (inte alla åtta samtidigt då). Jag hörde precis allting som vanligt igenom dem. Fredrik erbjöd sig då - efter att jag berättat nedanstånde lilla historia - att köpa bättre och dyrare "dövnings-medel".

"När jag var ung, så mycket yngre än nu, blev jag tillfrågad om att åka upp till Umeå för att köra (sjunga) på Jörgen Sundqvist platta. Jag tackade ja, och han har även återhörts som körsångare på mina plattor "På jakt efter solen" och "Det här är bara början". Planet som skulle ta mig från Midlanda var ett tvåmotorigt- (siffror och bokstäver) plan. Det var snöstorm och ishalka, dessutom fredag den trettonde (min och makens bröllopsdag 2010). Ja, jag var hysteriskt rädd och planet svajade betänkligt och lät som om tio förlupna motorsågar försökte skära sönder trumhinnorna.

Men i vanlig "Jacobiansk anda" råkade jag hamna bredvid en äldre distignerad, gråsprängd herre med portföljen i knäet. Han uppmärksammade min oro och undrade hur det var fatt. Jag berättade att jag var skräckslagen, och att jag skulle upp till Umeå för att sjunga i en studio, men att jag även trodde att jag skulle tappa hörseln efter denna flygtur. Så "tingeling", eller vad man nu ska kalla det - visade det sig att min stolsgranne var en resande säljare av öronproppar! Han öppnade därpå sin portfölj och sa; "Prova de här", och gav mig ett par formbara "pluppar" i silikon med tunn plast runt om. Åh, Gud så bra det gick. Vi fattade varandras händer, och jag tackade honom från hela mitt hjärta när planet slutligen landade och gled in på halkbanan... Och det gick lysande med sångpåläggen!"

Maken ilade till apoteket (eh...droghandeln) för andra gången, och kom hem med två par formbara "silikonblobbar" för vattenbruk...? Jag försökte forma in dem i mina Dumboliknande storöron, men även de gled ut... Hallå!!! Allt med mig är för stort och för mycket just nu! Hör ni vad jag säger? Jag hör vad alla säger, skriker, TV:n, datorn, fläkten, diskmaskinen, torktumlaren, tvättmaskinen, balkonggrannarna, kroggästerna, fyllona på gatorna runt omkring, motorcyklarna, glaskrossarna och sophämtarna...

Så där satt jag - på kvällen vid datorn för att jobba - med de gula skumgummipropparna längst in i öronen, "silikontuttarna" fastkleggade över dem och tättslutande industrikåpor överst. De sistnämnda fick jag migrän av eftersom de tryckte så hårt mot tinnngarna...

Borde vi flytta eller? Borde jag? Ännu inget svar från "Mannen med huset vid havet"...

Jag önskar att det jag och Fredrik (trodde jag) gemensamt hade bestämt - också faktiskt gällde. Jag skulle må så mycket bättre då. Vara mycket piggare och gladare och se fram emot jobben jag fått. Han lovade nämligen att kliva upp på morgnarna för att ta hand om barnen - nu när de äntligen är här - och inte överlåta allt till mig, för att själv oftast kunna fortsätta sova till allt mellan 12 och 17 på dagarna... Denna evigt pågående och återkommande diskussion är ett stort problem i vår relation, och har ännu inte sett sin lösning... Så trist och onödigt, för han har ju så många bra sidor när han väl är närvarande...

Men... när jag nattade barnen i går, kokade vi ihop en "morgonöverraskning" till "Daddy & Fredrik":o) Den gick ut på att de skulle välja olika musikinstrument och hoppa på honom och samtidigt spela/skrika/sjunga "vi ska till Ninni - NUUUUU"! Det måste ha lyckats! De åkte faktiskt iväg för tjugo minuter sedan och klockan är bara halv elva!!!

Hur jag sov? Hyfsat, med tanke på att jag vaknade vid fyrasnåret med "silikontuttarna" fastkletade i håret och fick slita bort dem - med visst håravfall som följd...

De "roliga" aktiviterna på listan då? Jo, de är till hälften avklarade... Och gissa om jag har en dugligt snygg solbränna?;o)

Vad sägs om följande:

Bad på Oxsand - utomlands i Sverige
Bad på bästa stranden vid "huset vid havet" x 4
Bad på näst bästa stranden nära "huset vid havet" x 3
Bad på stranden på Ön
Bad i tråkig sjö
Trampbåt i stadens å
Lek i Metallparken x 3
Lek i Hamnparken x 3
Teknichus i Härnösand
Grillning på Norra berget
Hälsa på makens syster (pågår just nu)

Kvar har vi:

Spela minigolf
Hälsa på kamrater med sommarhus x 3
Drakfesten och skumdiscot som pågår i stan kommande vecka och helg
Bada vid Indalsälvens delta
Bada vid Ljungans utlopp
Bada vid naturreservatet på Ön
Bada på Himlabadet (när jag börjat jobba)
Fika våfflor och underbara fiskmackor på Spikarna på Ön
Bada vid kyrkan i Marmensjön
Gå på bio med hela familjen - vi fick åtta biljetter av vår nya bank:o)
Weekend i Göteborg - "betald semester" då Fredrik ska spela - bo på Lisebergs hotell, gå på Nöjesparken & Universeum
Weekend i Hamburg - "betald semester" via Fredriks jobb (bara vi, barnen är hos hans underbara syster - tack!)

OAAAAAAAAAAAAAJ!!!!! Fick just tio blodiga revor på min bara rygg. Bra cats! På mig bara! Då är det ingen risk att jag slumrar till vid datorn. Har mycket att skriva;o)

Jag har åtminstone mina "tröste-nötter". Tack OLW - ni har räddat mitt liv i svåra stunder:o)

har jag haft på hela dagen... En dag som börjde vid 04.00, följt av en kort slummer - i vanlig ordning störd av de babblande och röksugna grannarna på balkongen två meter ifrån vår säng. Vaknade igen 06.00 av mardrömmar angående inköpslistan till hemkunskapsundervisningen. Därefter en kort och översvettig halvslummer kantad av glaskrossljud, sopbilen och gatusops-dito. Till sist avbröts alla sömnförsök vid 08.00, då barnen och djuren drog igång Cirkus Jacobi/Muskos;o) Och då kanske ska tilläggas att vi somnade vid 03-tiden...

Ännu är dygnet inte över (läs 22.00) och en bra bit ifrån "läge-att-slänga-sig-i-säng". Efter en dag på "långt-bort-men-fin-strand-med-ännu-finare-sand" (ja, den fastnar precis överallt), två stopp på secondhandbutiker, tusen fynd för en spottstyver och en överfylld bil - tarvade hemkomsten till Lägenheten, seriöst utförd uppackning. In med alla barn i liten dusch, matlagning, diskning och sanering av kylskåp (där grönsakerna ensamma gjort en otrevlig soppa på bara två dagar). Tänk vad de kan hitta på de microsmå när man minst behöver det.

Barnen har spelat höga och skärande blockflöjtstoner, lekt kurragömma, haft "Keyboard-cat" på hösta volym i min studio och på oändlig repeat - samtidigt som jag och Fredrik gått igenom allt som vattenskadats, sorterat, slängt och tvättat till förbannelse. Maken har burit ner saker som eventuellt kan räddas till källaren igen, efter att ha tiggt till sig en lastpall från Invitos resturang. Så något gott har dom i alla fall gjort! Förutom att förpesta hela vår tillvaro med stinkande matos, fyllon som skriker, pinkar och spyr på vår bakgård...

Medan maken sprang upp och ner och kastade möbler, kläder och oanvändbara prylar (allt nu fotodokumenterat förstås) - hann jag dammtorka, dammsuga och skura hela hemmet. Jag packade även upp Fredriks barns tre resväskor - och sannerligen säger jag eder - man kunde tro att de skulle bo här i fem år, istället för fem veckor! Jesus! De kommer att använda en tiondel. Dessutom tvättar jag ju minst ett par tvättar varje dag.

Så tro mig nu - ingen "bokstavsdiet" i hela världen kan slå det jag måste ha bränt i kalorier idag. Så inget ont som inte har blod, svett och tårar och något gott med sig. Får jag hoppas... Kom även ihåg att ta B-12 sprutan i tid  - för en gångs skull. Fredrik tyckte jag verkade trött och håglös. Så om fyra dagar är jag nog på banan igen - något som ska bli underbart eftersom jag snart börjar jobba "på riktigt":o)

Misstänk inte att jag beklagar mig! Inte alls! Det finns hela tiden så många guldstunder i allt som händer, och jag skulle inte vilja vara utan något i mitt liv just nu - jo, möjligen min mage som helt pajat ihop igen... Men skit man får ta, antar jag;o)

Nu har maken läst saga för gullegrisarna och vi borde ramla in i en dusch. Sedan har vi planer på att smyga runt i stenstan för att lägga mina mögelskadade CD-skivor (den senaste - "Ömtåligt Gods") på alla parkbänkar vi ser. Lite ful marknadsföring sådär:o) Thyra frågade mig idag: "mamma, är du ledsen för att all din musik har möglat"?

Klart jag är:o) Jag hade ju hoppats att bäst-före-datumet inföll lite senare...

Foto & @ Elvira Jacobi

Vi kan ju bara be... Jag är outsägligt ledsen. För väldigt mycket som hänt och vad som fortarande händer. Men även så evinnerligt glad över mina barn och att de dom är här, men även de djur vi tog hem under en märklig helg - utan att veta om vi får bo vid havet... Nåväl - den fina Rottis-tiken får vi allt lov att lämna tillbaka till matte nästa onsdag, men kattungarna behåller vi - what so ever.

Jag har haft total stresskramp i magen i flera dagar nu, och det har runnit blod alla de 25 gånger jag sprungit på toa under det sista dygnet. Säkert mer än någon vill veta - men här kommer en varning! Igen! Läs inte om du tycker jag skriver skit;o)...

Först gick vi till banken (nära oss) i tidig bittida, för att ordna upp alla våra fondsparanden, liv- och olycksfallsförsäkrigar. Sedan var det full rulle med letande efter saknade bildelar för alla kommande passagerares komfort och säkerhet, lagande av hemgjorda biffar med sallad och timjanosande potatisgratäng...

Efter det gjorde jag, maken och Thyra ett besök på torget för bevittna "Sönsvalls sommarkryzz" - en tillställning där jag halvt om halvt lovat delta nästa måndag - check. Därefter upptäckte vi en mycket omfattande vattenskada i förrådet (alla mina scenkläder och sparade arvegods från de större döttrarna, till Thyra som växer, hur många skivor och CD:s som helst, en låda böcker, många av mina masterband från alla plattor och andra produktioner - check! Mina och Millans målningar totalförstörda och skeva och mögliga i ramarna - check! Det sprillans nya överdraget till hörnsoffan helt unket och oanvändbart - check. (Undrar vem det här blir dyrt för...)? Jag är bara ledsen - check!

Kattbajs någonstans nära mig - check & åtgärdat. Sanerat alla rum - check & åtgärdat. Dammsugit och tvättat/torktumlat två gånger och diskat tre idag - check & åtgärdat.

Maken springer som en tok upp och ner från förrådet till lägenheten med kartonger fyllda av demolerat gods - check! (Han som borde ta det lugnt)! Fan vad arg jag blir på allt just nu! Han åker ju ner i morgonbitti för att hämta sina sötungar på flyget för fem veckors Sverigevistelse - och nu se det ut som FAN själv har landat i hemmet. Och det är svårt att förklara för våra små vad som hänt... och varför vi är så stressade av annat som också händer i den omedelbara närheten... den så kallade verkligheten...

I övermorgon har vi fem barn och tre husdjur. Bilen fylld av barnstolar, uppblåsbara & stora flytdjur, handdukar, filtar och skräp. Vill ju göra en massa roliga saker med barnen! Borde planera jobbet - när då? Borde fila på två krönikor till - när då? har i alla fall avtackat mig sångjobbet på torget på måndag. Måste skriva en skadeanmälan och fota allt som möglat!

Men det finns de som har haft- och har det betydligt värre just nu... så vem är jag att klaga? Allt förgås dock - oavsett vi vill det eller inte. Och olycka och sorg slår aldrig till rättvist någonstans. Men jag sörjer. Ville inte sätta den norska flaggan på min FB-bild för det. Det känns ganska självklart att alla tänkande människor känner med offren och deras anhöriga och på något sätt vill stödja dem. Men det blir svårt på avstånd - även om vi nu förstått att dårar kan dra igång en liknande massaker även här. Och så var det det här med att sova - fnular på när...

LOVE från mig till alla läsare och er som har sorg.

Nu är det förvisso sommar och annars omöjligt (otrevligt heter det kanske) att sitta på en parkbänk alldeles invid hamnen och skriva bland annat detta. Men jag börjar förstå - efter att ha suttit fångad i ösregnet (läs inlägget här), - att jag skriver oerhört fritt och förhållandevis snabbt om jag befinner mig nära vatten.

Inom två veckor får vi veta om vi får hyra huset vid havet. Många spekulanter är det, och tydligen har de flesta det lite småsvårt med köpeskillingen...

Och jag fantiserar träget vidare. Där kan jag sitta i en tvårums gäststuga längst ute på udden och plita bäst jag vill:o) Förstå känslan av höstrusket, pinande vind, regn, vitvågor, lanternorna på verandan, ljuslyktorna tända inomhus, min skrivdator fungerar som den ska, jag har nattat yngsta dottern i "stora huset" (maken med, så han orkar upp på arbetet på morgonen), jag har en liten skål med Estrellas jordnötter framför mig, jag går ut på däcket och röker, känner vädergudarna ge mig budskap mot min kind. Jag stänger dörren bakom mig och fortsätter att skriva på romanen, eller planerar veckans lektioner på friskolan på ön - den jag kan skönja rakt över havet.

Får jag lust går jag in till boningshuset och forsätter mixa nya plattan. Eller om jag har mer lust, väcker jag min make och har fantastiskt sex - medan vågorna alltjämt brusar utanför vårt panoramafönster - det som vetter mot havet.

Nu har det förflutit en dag till, och i själva verket var vi till vår nya bank igår, som var så tillmötesgående och vänliga att de löste alla våra idiotkrediter, privata lån och andra skulder. Så nu kommer det bara att bli dyrare i flera år per månad:o) I fem år. Men eftersom jag nu övervunnit min "arbetskygghet" och skaffat mig ett "riktigt" jobb så ska det nog bli fason på vår budget! Att jag också fått ja till några krönikör-knäck på olika tidskrifter, gör inte situationen sämre. Gillar de det, så blir det en hyfsad inkomst per arbetad timme och A4:o) Samtidigt som jag bara älskar att bolla med orden!

M/S Medvind. Ja, mina vänner. Vi var ute och kryssade och skulle äta den fina skärgårdsbuffén - precis som för exakt ett år sedan. Något måste ha gått helt fel någonstans, och jag är alldeles säker på att det inte var jag, den här gången heller, som förorsakade det.

Fredrik ringde bokningen innan 16.00 - så som det påbjöds enligt hemsidan. Väl där, i kön, i hamnen - blev vi stoppade av "välkomstkillen/diskplockaren" - eftersom han inte hade våra namn på sin lista. Han log lismande och gick in för att se om "det gick att ordna". Kvinnan i bokningen hade dock tidigare upplyst maken om att "det var bara att komma eftersom det alltid finns plats".

Hav-ever;) Vi FICK ett bord för två! Utlovad artist "Idol-X" hade ersatts av en annan trubadur vi kan kalla B - som skötte sig oerhört bra med tanke på att han fick hoppa runt som en skållad apa mellan de två däcken hela tiden, hade en mick som skrapade betänkligt på undre däck, folk som åt som utsvultna straffångar och knappt orkade applådera. Det gjorde vi - för vi satt allra närmast scenen. B ska ha en stor eloge för att han stagade upp "underhållningen" - bara med någon timmes varsel innan ankaret lättades. (Ja, Fredrik pratade med honom när vi gått i hamn och vidarebefordrade att hans framträdanden blev bättre - i takt med att hans röst lossnade och kändes avslappnad och varmare:o) Att han också sa att "nu ska jag hem och ta en (måttade en halvmeter med händerna) sån här stor grogg för att lugna ner mig" hade både jag och maken full förståelse för:o)

Med en nota på 1200 sek - var det värt det? Ja, sa maken som åt för två - tack och lov! Själv lyckades jag med näppe få i mig en halv oskald räka (med svart rom) som smakade något som börjar på b..., fyra små ananas-slicar, två sillbitar, en äcklig pära samt två tuggor av en kall så kallad "västerbottenpaj". Ja, ni fattar grejen:o) Fast brödet var gott - nybakat med timjan och rosmarin med havssalt på:o)

Ja, i tanken sitter jag vid havet, men det vågar inte ens:o) Men det gör jag. Och det må väl vara nog så gott?

Det finns prylar jag inte kan vara utan. Istället för att ha dem drällande i en väska där jag inte hittar något när jag behöver det, (om jag ens hittar väskan) borde jag ha dem i en slags pung, hängandes runt halsen.

Så vad består nu dessa "livsuppehållande" saker av? Jo:
Cig eller... cig
Tändare eller brödrost
Penna eller kajal
Papper eller kvitton
Tamponger eller toapapper
Mobil - gärna laddad och med pengar på kontantkortet
Två par glasögon, helst i fodral (tittisar och läsisar - för utan de första hittar jag inte de andra...)
Nycklar hem och till bilen eller någon annans...?
Halsisar eller färsk mynta och citronmeliss
Treo citrus eller huvudvärk
Otrivin menthol eller nästäppa
Behepan, sprutor, hjärtmedicin samt blodtrycksmedicin eller kola (vippen alltså)
En god bok eller flera
Parkeringspengar och mutmynt till Thyra
Makens mastercard;o)

Ja, detta torde vara "mitt liv i en påse":o) Lär få nackspärr ganska omgående...

Sundsvall har idag drabbats av det värsta åskvädret i kvinnaminne. Helt ofrivilligt har jag tillbringat större delen av dagen i bilen, vilket i och för sig sägs vara den säkraste tillflyktsorten vid dylika "naturkatastrofer".

Jag ämnade bara ta en tur för att inhandla två nödvändigheter - cig och tamponger (gissa vilka av dem jag helst skulle vilja slippa köpa?). Jag letade efter mina "tittisar" - de glasögon jag behöver när jag vill se utanför min personliga sfär, njuta av naturliga utsikter, känna igen folk på håll på stan, glo på TV och köra bil - och hittade dem till sist i väskan jag hängt över axeln. (Den som innehåller precis allt).

När jag slutligen kom utanför hemmets port, passade jag på att slänga sex gatufest-indikerade soppåsar - som vi strategiskt placerat utanför vår dörr, och som må betraktas som både en sanitär olägenhet såväl som att epiteras med en "skämsfaktor" hög. För herregud, vi är väl civilicerade människor?

Väl utanför denna port, hade det blivit alldeles svart på himmelen, och vid övergångsstället till Hamnparkeringen började det dundra, blixtra och fullkomligt ösa ner.

Tack och lov, hade jag badskor, var osminkad - men paraplylös - så det sa bara "krull" i håret. Ändå, glad i hågen, och med makens Mastercard i pånboken styrde jag mot... njae, inte... de dyraste boutiqerna i fina Birsta City-gallerian - utan mot Erikshjälpen i Bosvedjan.

Jag satt en kvart och väntade ut de värsta åskknallarna i det sinnesjuka regnet, innan jag vågade mig över gatan och in i butiken. Strömmen gick då och då och det var olidligt hett och kvavt där inne.

Av alla de plagg jag hittade åt mig själv, återstod bara ett. Om det sedan berodde på att jag inte såg något i mörkret i provrummet, att jag blev för stressad av värmen och svetten som lackade, att kläderna var för små, att jag var för fet, eller andra parametrar - låter jag vara osagt. Jag kom i alla fall därifrån med en fin kasse till Thyra innehållande skor, byxor och tre toppar:o)

Nåväl, när jag efter en halvtimme senare vågade mig tillbaka till bilen, halkade jag i mina flip-flops då jag skulle parera den flod som bildats och brusade över gatan, och druttade på ändan... Jag satte mig i bilen och körde långsamt därifrån (vi inte har särskilt bra däck, och jag är hysteriskt rädd för både åska och vattenplaning). Och plötsligt fungerar vare sig luftinttaget, AC:n, fläkt, eller vad det nu kallas för i en vinröd Volvo årsmodell och modell???... På mindre än en minut immade alla rutor igen. Jag såg absolut ingenting, men lyckades göra en toksvänging till en speditionsfirma som låg utefter vägen.

Jag skrev i panik ett sms till maken, som låg hemma i sängen, och han messade tillbaka "ta det lungt, det är ingen brådska". Nej, verkligen inte.

I två timmar satt jag i bilen och skrev detta. Och tack gode Gud för att det fanns en slags "oxygenservetter" i handskfacket att torka innerrutorna med, vikta A-fyror på inköpslistor, en penna, och att jag hade inhandlat en Cola zero och torrostade jordnötter innan jag blev strandsatt.

Elaka långtradarchaufförer tutade på mig, och var allmänt ilskna över att jag stod "dumt till". Jag försökte vifta med händerna, för att förklara att jag inte såg bra ut - för det gjorde jag inte heller. Provade att backa i blindo för att de skulle komma förbi. (Oh, shit - vilka dubbeltydiga meningar det blev här nu då! Var det meningen)?

Jag hann närapå skriva en novell i bilen, men nu är jag i hamn! På Hamnparkeringen.

Jag ska strax grabba tag i handväskan och alla shoppingkassar, halka över E-4:an och hem till stenstadslägenheten, för att skriva ner detta. Om jag vågar starta datorn.

Simma lungt:o)

Kram/G

Jag ämnar göra ett kort och tafatt försök att beskriva hur mitt liv och min stad ser ut efter snart en hel veckas Gatufest: Spyor och kisspölar varannan meter (jag fick hoppa omkring med fula danssteg i flipflopsen för att ta mig till ICA - som var stängt), svarttaxi-bilar som ville röva bort mig (fast jag var ful, osminkad och trött), flaskletare från Öststaterna (inte han med dragspelet) vid varje överfull soptunna och en make som troligen inte kommer att vakna före fem (jo, ett!)... Strax tänker jag gå och sova någon timme innan barnen kommer hem.

Fyrahundra (uppskattningsvis) militärgröna "Bajjamajjor" står ännu kvar i gassande solsken, nerkleggade med allehanda mänskliga utsöndringar, och är därför av påkommen anledning hårt anfrätta av flugsvärmar. Riktiga arbetare (till skillnad från mig) monterar ner ställningarna från jättescenerna och partytälten, några hurtiga barnfamiljer försöker hitta en öppen glasskiosk - jag skulle för övrigt, och speciellt idag - inte rekommendera glass som tinat, frysts om, tinat och frysts om, ens till min värsta fiende (om jag nu har någon sådan)? Bara andra vet...

Vad jag egentligen skulle vilja skriva nu, lämpar sig inte i vare sig skrift eller samtal, så jag låter er, kära läsare sväva i ovisshet så länge. Ber ödmjukt om ursäkt för detta:o)

Pöss!

PS: Jag kommer inte att besöka en gatufest igen på minst ett år! DS.

Vi gick med lill-Thyra på Gatufest ikväll. Här ovan synes en ögonblicksbild från Dalton's dansbadsscen. (Klientelet motsvarade våra förväntningar upphöjt till tio). Jag och Fredrik höll på att skratta ihjäl oss, när vi upptäckte att den som "mixat" låtvalet, och dessutom hade den lilla egenheten att skruva upp både tempo och tonart typ varje halvminut, inte tycktes bry den "dansanta" publiken.

Jag har syndat ikväll! Ja, jag bekänner! Jag åt en mosbricka på Statoil efter att närapå ha svimmat vid tivolit vi lät Thyra gå på - Gatufest som det nu ändå är... Nu undrar jag förstås hur Elvira ska ta detta "svek", då hon går på samma ADHD-diet som jag gör sedan tre veckor tillbaka. Men seriöst - vi har nog tappat åtskilliga kilon båda två, men samtidigt känns det som att stora delar av hjärnan också har förbränts:o(

Ingenting fungerar tankemässigt längre, jag är tröttare än en uppstoppad säl. Och nätterna - i den mån de sovs igenom - kantas av mardrömmar fyllda av förbjuden mat. Jag vaknar och har panik för allt jag "ätit mig igenom". Exempelvis: Potatis i alla upptänkliga former, bröd, frukt, choklad och frukt, och juicer och frukt... Fatta hur jag verkligen hatar alla feta rättikagratänger med grädde och ost, samt alla- broccoli, kål och blomkålsröror med grädde och ost.

Okay - det funkar visserligen - men det tar tid att laga, kostar en massa mer pengar, och är dessutom en fruktansvärt tråkig diet för den som helst är vegetarian. Det lutar nog åt att jag återgår till den berömda viktväktarmetoden med fettsnåla varor, grönsaker och frukt, frukt, frukt... Det var ändå bara några år sedan jag gick ner femton kilo på ett halvt år med den balanserade kosten - för det kan man inte med största vilja i världen påstå att detta är.

Tänker också på att jag ska undervisa i hemkunskap om en dryg månad. Jag lär i så fall bli avskedad innan jag jobbat en vecka, om jag kommer dragandes med min nuvarande matsedel;o)

Jodå, det snurrar på i våra skallar, fastän allt annat verkar stå stilla... Väntar på "Havet vid Huset" och svar på om vi får hyra det, med tanke på vår bristande, eller numera, utökade lånekapacitet.

Nåväl - ännu mera grädde på det mos (jag gärna vill äta) - en av de tidningar jag skrev till i höstas angående krönikor - svarade igår och ville att jag skulle gästblogga:o) Förslag på tema var "PMS":o) Men det var länge sedan jag kände av den prylen, och eftersom jag numera kan tillskriva mig själv epitetet "tant", kommer nog mitt första alster att heta "Åldras med behag".

Troligen kommer det också att avhandla att dessa "behag" numera är små men långa... Jag och maken köpte för en tid sedan domänen "ålderdomsrådgivningen.se", vilket faktiskt borde vara lika relevant som ungdomsrådgivningnen! Vem berättade något om hur det är att åldras? Vad som händer (avtänder) med kroppen och huvudet? Det är precis lika omvälvande. För nu vet jag.

Utanför mitt fönster ikväll... Ja, herregud, ni läsare kan inte ana vad som sker och låter just nu! Sopbilarna, glaskrossarna, gatsoparbilarna, fulla drägg som bråkar, slåss, kissar och spyr på vår bakgård. Baskaggen som dundrar genom hela stenkåken vi bor i, och som inte kommer att tystna än på några timmar...

Än mer surrealistiskt blir det när jag hör låtar från mitt gamla projekt "Musik, tjejer & teknik" utanför, ni vet, det som "någon" påstod och anmälde att jag inte hade gjort... zzz.

Seriöst - här kan vi inte bo. Sen att läget och lägenheten är löjligt fin spelar ingen roll längre. Det bara snurrar. För vi är ju så flärdfulla, min make och jag.

Sofistikerad kyss på kinden/G

Jodå, jag var inte alldeles lost i min känsla angående gårdagens anställningsintervju:o) Rektorn för friskolan på Alnön ringde i morse och ville att jag skulle börja där till hösten eftersom de tyckte att mina tankegångar kring pedagogiken stämde väl överens med skolans/deras vision och mål.

Det känns verkligen jätteroligt och jag ser fram emot hösten. Jag har redan nu en massa idéer omkring hur jag vill lägga upp de båda ämnena - hemkunskap och musik - för de olika årskurserna, och jag tror och hoppas att det kommer att bli väldigt spännande för både mig och eleverna. Jag kommer att ha bra arbetstider och få mycket fria tyglar inom ramarna för läroplanens mål - så det här jobbet passar mig perfekt! Hoppas jag... Kände inte av några spöken i alla fall;o)

Inte bara det att arbetet är smått skräddarsytt - det gjorde också att banken idag har gett oss ett lånelöfte för husköp till en pris av det dubbla, jämfört med igår (saker kan hända, och mest hela tiden... tralalala). Men tyvärr kostar huset vid havet troligen ytterligare två gånger mer, så det är egentligen inte till någon större hjälp. Säljaren, som vi var i kontakt med i eftermiddags, lovade återkomma efter att ha funderat någon dag. Om det sedan innebär ett blankt nej till försäljning, "annan lösning", eller uthyrning - det vet vi inte ännu. Men det känns fortfarande som att det är där vi både vill, ska och bör bo.

Det kommer kanske inte som en överraskning att jag och två av barnen åkte ut till samma strand för att bada idag, och samtidigt passade på att tokglo på huset (och dess fem i övrigt lyxiga tillhörande byggnader) :-)

Min söta yngsta dotter lärde sig simma helt själv i de höga vågorna idag! Visserligen med knäna lodrätt neråt och hundsim med armar och händer - men hon flöt! Det var i det närmaste en religös upplevelse för mig, hennes storasyster och systerns vännina. Alla skrek "YES" och satte händerna i luften och applåderade!

Jag vet faktiskt inte hur det kommer att kännas om det inte på något sätt blir av att vi flyttar dit, men klart är att vi isåfall kommer att "bida vår tid" i den fortfarande "apsnygga" lägenheten vi hyr i stan, tills dess att vi hittar något likvärdigt boende (som om!). Fast - en fördel är ju att vi har ett litet större spann att välja hus genom det nya lånelöftet.

Thyra fick återigen "medalj" i kväll då hon ville cykla på sin cykel som vi tagit bort stödhjulen på. Hon hade balansen redan på trottoaren utanför:o) Full fart i Hamnparken! Wow, vilka ögonblick sådant är:o) Dessutom har hon börjat skriva och stava (tokigt, men på så många sätt rätt ändå), så allt händer med den här tjejen - på en gång! Kanske tappar hon alla sina mjölktänder imorgon, fastän alla satt hårt fast i kväll vid godnattnignen :o)

Imorgon ska jag/vi träffa fina Kerstin i Skatan! Ser verkligen fram emot det:o) Och tack & kramar till alla er som gratulerat till nya jobbet! Och ett alldeles största tack till Marie M som tipsade om det:o)

Önskar jag får skriva ett blogginlägg imorgon eller på fredag som lyder "JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!"

Det har minst sagt hänt mycket de två senaste dagarna. Vi har varit nära att köpa tidigare nämnda ställe ca 3 mil söder om Sundsvall. Vi åkte ut tre gånger, varav sista gången med mäklaren. Vi var övertygade om att vi hittat paradiset på jorden. Vårt smultronställe.

Men igår - bara för att försäkra oss om att så faktiskt var fallet, åkte vi runt till några fler "intressanta" ställen. Vi hann till exempel köpa en hel stugby (i våra skallar), med tio hembyggda väderkvarnar och lika många fejkbrunnar utplacerade runt om på ägorna. Vi ratade en sekelskifteskåk på Ön och sedan satt jag ett par timmar på natten och kollade igenom om jag möjligen missat något på Hemnet. Jag gick även in på en annan sajt och hittade som sista objekt ett lagom stort ställe vid havet och skickade ett mail om att vi var intresserade av att veta mer och få komma på en visning.

Oväntat nog ringde säljaren av det "nya" huset i morse och tyckte att vi absolut skulle komma ut och kika i eftermiddag. Han ville inte uppge något pris utan ansåg att det var bäst att uppleva och se allt först. Vi slog därför två flugor i en smäll, med tanke på det vackra vädret, och tillbringade ett par timmar innan visningen vid den granngårdsliggande och långgrunda sandstranden.

Tidigare i morse var vi på ett första möte med vår tillkommande bank, och fick ett mycket personligt och trevligt mottagande av den relativt unge bankmannen. Vi fick "i princip" ja till att låna till vårt förstahandsobjekt, men vi hade även tagit med utskriften från nätet på stället vid havet. Tyvärr fanns ju inte priset utsatt, men allt skulle dock, enligt banken, se betydligt bättre ut i deras budgetkalkyl, om jag fick ett av de arbeten jag sökt de senaste månaderna. Då skulle vi säkert komma upp till ett par hundratusen till i lånelöfte.

Igår förmiddags, medan vi bogserade "Krabaten" (R.I.P) ringde rektorn för en av de skolor jag sökt jobb på i går och ville ses vid 17 idag, så jag ämnade åka direkt efter visningen av huset till anställningsintervjun.

Och hörrni - den visningen...! Jag har inga ord för hur perfekt och i det närmaste himmelriket fantastisk vackert, välorganiserat, och bara så löjligt bäst stället var! Och är. Och blir. Efter att ha varit där och bevittnat den storslagna miljön; såväl inne som ute - vyerna, vinden, havet, solen, skogen - känns det komplett omöjligt att tänka sig något annat ställe att bo och leva på någonstans i världen. Nej, jag/vi överdriver inte! Jag lovar! Fredrik lovar!

Det ligger givetvis inte ens i närheten av den prisklass vi har ekonomi till, utan just det precis motsatta - det skulle inte fungera någonstans och banken kommer definitivt att "dra sig över skägget" - heter det så? De kommer alldeles säkert och ledigt att skratta sig harmynta över vår förfrågan - ja, vi har faktiskt bokat ny tid till imorgon eftermiddag.;o)

Galenskap, storhetsvansinne, hybris, intuition, öde, kalla det vad man vill, men... vi har båda en stark känsla av att det kommer att ordna sig ändå... på något magiskt vis... Det måste bara bli så att det är vi som ska bo där. Trots att säljaren som bor granne fick in över 450 mail på sin annons för en månad sedan... Stay tuned;o)

Anställningsintervjun gick bra. Miljön på skolan är helt fantstisk - både inne och ute - och jag fattade genast tycke för paret som driver skolan:o) Jag är alldeles övertygad om att vi skulle fungera tillsammans, vi har liknande tankegångar omkring lärande och de verkar öpnna och positiva - ingenting är hugget i sten, utan allt är möjligt, nya kreativa sätt att nå läroplanens mål välkomnas!

Skolan har endast 140 elever och 13 lärare. Man jobbar i projekt och olika uppdrag där ett ämne i taget får fokus i varje årskurs under åttaveckorsperioder - detta med en stark förankring till samhälle och näringsliv, för att utmana och uppmuntra eleverna till problemlösning. Det låter hur stimulerande och kul som helst - och har jag inte alldeles fel i min magkänsla, så tror jag att de ringer mig imorgon och vill ha mig dit som musik- och hemkunskapslärare på halvtid från augusti. De skräddrsyr dessutom schemat så att jag skulle komma att arbeta två dagar i veckan. Passar mig som hand i handsken med tanke på mina andra älskade projekt:o)

Så gissa om jag/vi är allmänt glada just nu? Håll alla tummar för att allt flyter på i den goda strömmen! Ja, ni som önskar det alltså. Andra göre sig icke besvär att kommentera och förpesta glädjen med dynga.

Pöss på övriga, och smörj in er i värmen! En viss make "glömde" det;o) Gissa färgen... rödhårig som han är;o)

PS: Vad f-n är det med sjukvården som vi inte förstår? Från att ha legat på hjärtkliniken måste Fredrik nu gå via VC för att få hjälp...:o(

Jo, vi sov väl till två... sedan var vi ute på måfå och okynnesåkte runt omkring i länet för att se om vi oförhappandes skulle bli inbjudna till någon trevlig fest där man serverade ADHD-käk. Det hände inte... Men däremot lade vi märke till att det var tomt överallt, förutom i en tiondel av alla hus och sommarstugor, och då drog vi - efter många och långa diskussioner - slutsatsen att nio tiondelar av befolkningen således måste befinna sig på just dessa ställen...

Men vad tycker du som läsare i övrigt om följande?

Rött hus/sommarstuga - vinterbonad - med 3 rum, kök och matrum på totalt 70 kvm. På den vackra naturtomten finns en större, välskött blomster- och kryddträdgård, fantastiskt fin uteplats under tak (och utan tak), fastmurad grill, carport, utedass och redskapsbod. Huset ligger mitt i blåbärsskogen och alldeles invid den porlande bäcken. Inga grannar finnes inom syn- och hörhåll. Promenad (som tar max 5 minuter) via tunnel under E4:an och till busshållplats finns. Den leder även till bad i underbar havsliknande sjö med långrund strand, där brygga och båtplats ingår. Körtid till Sundvalls centrum är cirka 25 minuter. Till närmaste köpcentrum, bank, skola och andra livsuppehållande nödvändigheter, tar det tio minuter med bil.

Ingår gör också ett riktigt fint gästhus med 2 rum på 25 kvm. I ett av dem skulle de stora tjejerna - om nu någon av dem vill med - med fördel kunna husera i. I det andra ryms gott och väl Fredriks lilla studio samt ett litet kartongförråd.

Sedan gör det inte ont att vår månadskostnad blir ca: 3000-4000 kr lägre än den är idag. Om jag får ett deltidsarbete på en skola i närheten, så ser ju budgeten ännu ljusare ut:o)

Mitt i denna lilla skrivelse råkade jag vräka ur mig till Fredrik, som satt vid min dator för att korrläsa mitt inlägg -  "förresten, vet du, om man heter Elisabeth och röstar på sossarna, vad kan man kallas för då? Jo, för Röd-Bettan"!

Min nästa fråga ifrån köket, där jag höll på att fixa lyxiga och somriga skärgårdsmackor löd; "vill du har ostkrokar istället för räkor på dina, så att det blir rättvist?".

Det här låter kanske som om vi fabulerat fram ett drömställe, men får vi bara klartecken från banken på måndag, så flyttar vi dit före julis slut. För sådana är vi;o)

Så är någon intresserad av att ta över förstahandskontraktet på vår lägenhet - utan att gå genom hyresvärden och stå i kö - så hör då av dig/er till oss, så försöker vi fixa det! Kolla här!

Jag och Fredrik hoppas att ni, våra nära och kära, har haft en fin midsommarafton! Det har vi haft - dock en minst sagt udda sådan, men samtidigt har den kanske inneburit en drastisk och positiv förändring av vårt nuvarande liv:o)

Pöss allihopa!

Foto & @ Elvira Jacobi

Ville infoga en någon sorts midsommaraktig bild och valde denna på vårt extrabarn Bodil, som åker till France på obestämd tid. Snygg bild, snygg modell, snygg fotograf och snygg jacka! Den är min och uppsydd enkom för mig till en av plattorna då det begav sig;o)

Angående midsommar - vi har visserligen både erbjudanden och egna idéer, men vi är så förbi av trötthet att vi inte orkar någonting alls. Alla barnen ska på egna aktiviteter, så vi har ju egentligen alla möjligheter att hittepå något för egen del.

Alldeles nyss kom jag på den troligaste orsaken till varför jag är så slut, matt och glömmer precis allt hela tiden. Efter hjälp av maken och titt i mina kalendrar insåg vi att jag glömt att ta Behepansprutan (B-12) inte mindre än sju veckor för sent... Suck. Insåg också att det är dags att beställa ny medicin och sprutor omgående, men jag tvättade en gammal (det är ju bara jag - så jag torde inte bli smittad av nån annan än mig själv - och av vad? Idioti upphöjt i två möjligen).

Jag ska normalt sett ta en injektion med sex veckors mellanrum för att hålla en jämn nivå. Så det kanske inte är så konstigt att jag är som jag är. Men för det mesta ska det kunna stabilisera sig efter några dagar, så det är bara att be och hoppas att jag får tillbaka några behövliga mentala funktioner snart igen. Fredriks läkare hör av sig senast måndag angående hans problem...

Ni kan ju själva föreställa er hur makens och mina diskussioner har gått den senaste tiden. Ingen kommer efter en minut ihåg, vare sig vad vi själva, eller den andre sagt. Vi upprepar oss, är irriterade, stressade och båda har galloperande hjärtproblem. Framför allt vill vi nog bara sova. En av oss har lite svårt för det dock...

Trots detta, så har vi idag - långsamt och totalt förvirrat - försökt fixa och dona, samt sanera lägenheten. Vad sägs om ADHD-matlagning (en massa varmrätter och efterrätter inför midsommar) i 4 timmar? Vi har diskat och tvättat x 2, gjort ännu en tömning av skafferiet och två andra krydd- och teskåp på grund av ohyran som fortfarande flyger runt, rensat duschavloppet, "ankat" toan, skurat trapphuset (där vi äckligt nog) låtit våra läckande soppåsar stå över natten titt som tätt, och tusen saker till, som man helst skulle vilja anställa någon svart (flin) för att göra...

Önskar er alla en trevlig midsommar (vi blir hemma och nära ett sjukhus nära oss) och jag passar samtidigt på att be om ursäkt om jag redan gjort det i ett tidigare inlägg. Önskat er en trevlig midsommar alltså. Hade visserligen kunnat kolla i bloggen, men kommer inte ihåg hur man går dit;o) Men icke att förglömma - jag kan skylla på allt och alla - det är liksom mitt varumärke och "min melodi";o)



Foto & @ Elvira Jacobi

Två av mina döttrar - för en gångs skull utan snyggpose;o) Lovely You!

Pöss!

Vi kollade sent i natt på ett avsnitt av en av mina absoluta favoritserier - och de är faktiskt bara två. "Nip/Tuck" samt engelska "Married Single Others" - kolla på svt play ni som missat det:o) Den sistnämnda alltså.

Vi makar gick upp en kort stund för att besöka toaletten, och vi famnade varandra ömt framför en av speglarna därinne. Då såg jag att jag var åtminstone fyra nyanser brunare på armen, jämfört med makens bleka skinn. Jag vet inte om det var totalt irrelevant eller bara en reflektion över just det faktum att vi ser rätt olika ut. Men av någon anledning slank följande fråga ur mig: "Skulle du hellre vilja ha en mörk tjej"? Och Fredrik svarade - utan att tänka mer än en millisekund - "jag vet inte".

Där någonstans började nattens trams. Jag tyckte det var uppenbart att han funderade på om han ville vara med mig eller hellre ville ha/prova att vara med en mörkhyad tjej. Sur som en rättika (går även att göra god "potatisgratäng" av och som jag ämnar ge er recept på senare), gick jag tillbaka till sovrummet fyllt av nattknott. Fredrik förstod inte varför jag hade denna "citronmin", så jag förökte förklara. Och han förklarade i sin tur, att eftersom han inte "tänkt på det" så "visste han inte" heller...

Gott så, kan man tänka, men eftersom män och kvinnor tycks härstamma från totalt olika solsystem (nej vi snackar nu inte om planeter längre), så fortsatte diskussionen "in absurdum", varvid jag lessnade - och givetvis gick ut till min dator för att grabba tag i - de fortfarande, så skitiga tangenterna - som man inte ens ser vilka bokstäver man sätter fingrarna på. beror framför allt på Thyras små syltkladdiga händer;o)

Nåväl. Nu har jag skrivit av mig alla missförståndelser för en stund - och ämnar beträda sovrummet ännu en gång. Orkar inte sova i soffan... Kanske jag ger jag min make en puss också;o)

Men först - myggspray! Check!

Inget funkade. bara så ni vet...