Mardrömmar...



Helgen har varit späckad med fantastiskt trevliga vänner och musikgäster, matlagning, festivimellodal-kaos i TV-rummet, blandat med chocken över det som hänt i Japan. På det hela taget känns det som att lite ha levt i en dröm så här på måndagen. Plötsligt är barnen i skolan igen, maken på jobbet och jag kan husera i hemmet i total tystnad.

Något som sannerligen är behövligt med tanke på den i stort sett totala bristen på sömn under de gångna nätterna...

På lördagen lade vi oss alla sent men jag väcktes ändå vid femtiden av att Fredrik snarkade som en besatt. Normalt sett brukar det inte vålla några större bekymmer att putta till honom lite och be honom vända sig på sidan, men just den här gången var han riktigt tjurig. Som svar på mitt "snälla du, vänd på dig" fick jag följande (väldigt sluddrigt uttalat eftersom han sover med bettskena) - "Jag är inte där än!" Jag undrade givetvis vad han menade med det och han fortsatte envetet att upprepa den meningen med ilsknare och ilsknare tonfall.

Jag gav upp och gick ut i köket, tog en cigarett under fläkten, drack vatten, gick på toaletten, kollade FB, funderade på allt och inget. Gick tillbaka in i sovrummet där Fredrik fortfarande drog timmer i samma sovställning. Då frågade jag med ganska hög röst om han "var där än", varpå han säger "om trettio minuter"... "Jaha, replikerar jag - du menar alltså att jag ska vänta ännu en halvtimme för att få somna om"? "Nä! Jag kan göra det nu (gruff följt av svordomar)!"

Söndagsnatten blev inte heller lugn eftersom vi satt uppe sent och såg en urdålig film. Jag gick och lade mig före Fredrik och läste. Detta för att jag vill veta att han somnar före mig så jag slipper bli väckt av att han lägger sig.

Vid tresnåret sov han, jag hade börjat på ännu en bok och runt fyra började ögonlocken bli tunga så jag släckte lampan och gonade ner mig på "rätt" sida. Då sätter grannarna igång igen. Jordens gräl med tillhörande kastande av saker i både golv och på väggar. Alltså jag förstår inte deras grej. Jobbar de natt och kommer hem samtidigt, eller är en av dem skiftarbetande på någon obskyr arbetsplats? Ses de inte andra tider på dygnet då de kan bråka? Varför är de ihop när de bråkar i snitt 50% av tidiga mornar/sena nätter? Borde jag klaga till hyresvärden? Samtidigt vill jag inte stöta mig med grannarna då det händer att vi på grund av våra två musikstudios kan tänkas ha något hög volym ibland...

Hur som helst lugnade de ner sig till klockan 06 varpå jag föll i orolig och drömfylld slummer fram tills dess att Fredrik, Thyra och Olivia skulle upp vid sju. Lyckades somna om en timme senare men blev åter igen väckt av ett telefonsamtal från Thyras skola om att hon inte hade några täckbyxor med sig, trots att jag lagt fram dem på köksgolvet igår kväll. Vimsade ut i köket, och visst, där låg de kvar, men jag hade sinnesnärvaro nog att be fröken kolla om hon inte hade ett par extra hängande på sin krok. Jo, det hade hon visst, men på fel krok...

Så... jag lade mig jättehungrig i sängen igen, (orkade inte göra frukost just då) läste en timme i boken igen och fick därefter sova i drygt en timme. Under den hade jag flera av mina vanligast förekommande mardrömmar vilka är följande:

Jag har bokat lokal för en spelning. Vanligtvis brukar bandet och tekniker vara där och så även PA-anläggning och instrument och jag hade jag bjudit in en massa människor till konserten och lokalen började fyllas redan en timme innan vi skulle börja. Paniken uppstod när jag insåg att jag glömt alla texter hemma (det händer alltid i denna dröm), men inte bara det - jag hade även glömt att boka musikerna, så scenen var helt tom. Jag fick därför springa runt och berätta att konserten var inställd. Gästerna blev väldigt sura och jag sprang ut på festområdet och försökte få folk att backa och gå hem eftersom det inte skulle bli något gig. Det fungerade inte och sedan upptäcke jag att min väska och mina skor är försvunna. Jag stressar runt och letar i alla lokaler i området men hittar dem inte och sedan händer en massa obehagliga saker med människor jag känner väl, som jag inte går in på här, då både vännerna och scenerna är olika.

Kontentan i denna dröm är alltid dock densamma - jag har ingen låtslista, inga texter och är helt oförberedd inför spelningen. Troligtvis är det min rädsla för att tappa kontrollen som skiner igenom här...

Den andra drömmen som förföljt mig i en herrans massa år är den där jag på olika tillställningar tappar mina tänder. Allihop. De smulas sönder och jag försöker samla ihop alla delar i mina händer för skynda mig till någon akuttandläkare, något som aldrig sker eftersom en massa hinder alltid dyker upp på vägen. Jag brukar alltid vakna helsvettig och gråtande efter denna dröm och det tar lång tid innan jag kan känna lättnaden över att alla tänder faktiskt sitter fast i munnen. Vissa säger att det tyder på att pengar är på väg in, men det kan jag lova att det i mitt fall inte stämmer;o)

Så till den sista mardrömmen. Jag kör bil med mina barn i baksätet. De är relativt små och tre till antalet. Vi är på väg upp till Södra Berget på en ytterst brant och kurvig väg, då plötsligt både gasen och bromsarna slutar fungera, varpå bilen börjar rulla baklänges nerför berget. Det går fortare och fortare och jag kan inte göra någonting för att förhindra att vi kraschar och dör. Skräcken är förlamande och jag hinner tänka igenom och minnas allas våra liv på vägen ner.

Precis innan den förväntade smällen stannar allt upp och blir tyst och stilla... Kanske är budskapet i den här drömmen också en vanvettig rädsla för att tappa kontrollen, att inte kunna rädda mina barn. Kanske är den en rest efter den fruktansvärda bilolycka vi var med om för snart fjorton år sedan.

Spekulerar - jag är nog extremt rädd att förlora kontrollen över mitt liv och hyser en stark önskan om att kunna styra händelser i positiv riktning. Visst har vi alla människor mardrömmar - vissa endast att sova sig igenom - och vissa att försöka orka leva vidare med. Jag sänder mina varmaste tankar och min kärlek till alla de drabbade i Japan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0