Tiga ner eller säga upp?



Måhända framstår detta som ett klart fall av I-landsproblem. Och så får man tycka, men då är tipset att sluta läsa genast! Om någon, mot förmodan, ändå inte kan slita sig, så ondgör dig gärna i bloggen medelst syrliga kommentarer:o) Det blir mer underhållande så för de som väljer att följa mitt resonemang:o)

Jag har gjort en lång resa i "verkligheten" (så som den ser ut för de flesta - men inte för mig) under de fem gångna veckorna. Samtidigt har jag förlorat lika många kilo i vikt, vilket väl får lov att betraktas som en positiv bieffekt. Men vad resan mest gett mig, är förmågan att börja lyssna till mitt eget hjärta igen. Något som jag under många år  saknat, men som jag alltid tidigare under mitt yrkesverksamma liv gjort till hundra procent.

Sammantaget har detta också gett mig en rejäl spark i baken att se framåt och att åter igen börja rikta min energi mot de saker jag vill, älskar och är bra på. Jag ska inte arbeta med stora barngrupper. Jag ska inte undervisa i musik på en nivå som är ljusår ifrån den jag själv verkar i. För då tappar jag helt lusten att skapa min egen musik. Jag har varken råd eller tid att kasta bort hälften av mitt liv på något jag inte brinner för. Vem som helst kan dö i morgon...

Uppdatering från tidigare inlägg: Jodå - jag sa upp mig efter sista lektionen igår (läs onsdag). Per mail på eftermiddagen. Jag lade nycklarna i ett kuvert i rektorns skåp innan jag körde därifrån. Jag valde att göra så, istället för att gå på lärarkonferensen som skulle följa efter de sista lektionerna, då jag skulle ha behövt hyckla inför kollegorna. Jag kände också att jag inte ville stjäla tid från mötet eftersom jag ansåg att detta mest berörde rektorn och mig.

Jag kunde inte tiga. Jag orkade inte låtsas mer. Jag måste följa min "intuition" - och detta blev helt enkelt inte rätt. Även om de som hemsöker lokalen - under den korta tid jag var där - höll sig rätt väl "på mattan", så var det inte en bra miljö att skapa glädje i. Eller att göra musik i.

Mina argument för att säga upp mig med omedelbar verkan var dessa:

"Min arbetsbeskrivning (dvs vad som förväntats av mig) har varit mycket bristfällig. (tidigare lärare hade ingen sparad dokumentation alls att överlämna). Nu har jag dock hunnit haft lektioner och pratat med alla klasser (300 elever på tre dagar) för att få ett hum om vad de tidigare gjort och vad de har för önskemål framöver.  

I dessa samtal med eleverna har det framkommit att jag – förutom att planera och undervisa i alla dessa klasser – också förväntas vara projektledare för både “5:ans salonger” (som verkar vara ett mycket omfattande projekt), samt tillsammans med 6:orna styra upp en talangtävling som tydligen ska gå av stapeln i månadsskiftet jan/feb. Utöver det ska jag även medverka i "Elevens val" och slutligen ansvara för repetitioner inför skolavslutningen. Allt detta - samtidigt som jag ska utforma lektioner och arbeta enligt läroplanen för ämnet Musik.


2. Jag känner att mina specifika ambitioner och kunskaper inte får något som helst utrymme i denna tjänst. Dels för att det är alltför många klasser, och ett flertal av dem är så stökiga att det omöjliggör någon som helst vettig undervisning.


3. Förvisso är tjänsten på 50%, men det kommer helt klart att ta mig två heldagar till, bara för att skräddarsy planeringar för i stort sett varje klass. Min förhoppning var att det skulle räcka med tre parallella planeringar för 1-2, 3-4, 5-6, men det har absolut inte fungerat.


4. Arbetsmiljön är under all kritik. Högtalarna till stereon är spräckta och låter riktigt illa. Det fattas en PA-högtalare av okänd anledning. Lokalen ser ut att inte ha blivit städad på minst ett år, med tanke på alla dammråttor och närmast centimetertjocka lager av damm på all utrustning. Det skulle faktiskt behövas en totalsanering i musiksalen; inte minst med tanke på allergirisken. Elever i olika klasser har berättat att städerskorna sagt att de vägrar att gå upp dit på grund av spökerierna.


Även jag har ansatts hårt av “de” som faktiskt huserar där. Jag har inte kunnat undgå de extremt dåliga energierna eftersom jag alltid varit medial. Ärligt talat har jag aldrig tidigare i mitt liv varit med om så mycket och tydliga “demonstrationer” av “andar”. Det är i stort sett omöjligt att befinna sig i lokalen ensam och det är väldigt dålig energi uppe i tornet. J (förra läraren) berättade att han aldrig satt däruppe för att planera/förbereda – och jag har full förståelse för det.


Allt detta sammantaget är orsaken till att jag måste gå vidare. Även om jag fått mycket positiv kritik av många elever som verkligen visat öppna famnen för mig som ny lärare, så är jag ändå tvungen att tänka på mitt eget välmående och energi. Jag ska räcka till en hel familj med många barn, och även till det andra arbetet jag har – fortsatt komponerande av min kommande platta.


Slutligen, och som sagt - jag är uppriktigt väldigt ledsen om jag gör er besvikna – men förhoppningsvis hittar ni någon behörig som kan ta över Musiken.


Det är inte "andarna" som fått mig att gå vidare - önskar snarare att de gör det;o)
Det handlar om det omöjliga i arbetssituationen. Jag har ambitioner, har en massa kunskap, idéer och visioner med allt jag gör".

Jag valde således att inte "tiga ner" utan att säga upp mig innan jag åkte till en ny arbetsintervju idag. Jag förstår att mitt beteende kan sticka folk i ögonen. Att det förmodligen både verkar dumdristigt och oerhört korkat för många. Men jag vet rätt väl hur jag fungerar vid det här laget. Funkar inte jag, har jag ingen energi, och då har jag heller ingenting att ge - till någon.

Det var inte alltför länge sedan jag gick in i den berömda "väggen". Sedan icke att förglömma, under största delen av mitt liv har jag själv styrt och skapat mina arbeten, projekt och plattor. Det i sig har krävt enormt mycket arbete, planering och äskande efter ekonomiska medel för att ens bli genomförbart. Det har självklart tärt enormt på den ekonomiska tryggheten och på min energi, men jag har alltid känt att det varit värt det. Jag har bara gjort saker jag själv trott på.

Jag har svårt att arbeta efter cementerade regler, fasta ramar och att någon talar om för mig vad jag ska göra. Jag är nog mera av ett chefsämne än en undersåte. Men jag är givetvis inte så imbecill att jag tror att alla människor har möjligheten att välja. Allt handlar om ekonomi, levnadsbetingelser, familj, krav i övrigt - och framför allt - vilken personlighetstyp man är. Jag är en konstnär som vill ha kontroll. Rimmar illa mot den gängse uppfattningen - men så är det.

Just nu, i mitt liv, har jag möjligheten att kunna välja igen. Detta på grund av att min man har ett välbetalt arbete som han älskar. Dessutom driver han sin lilla webb-firma. Så vi går runt, men inte mer än så. Så det vore på sin plats att jag drog in lite kulor också. För att ha som en buffert, till oförutsedda händelser - och inte minst för att vi i sommar kommer att ha alla barn här i fem veckor och få möjlighet att göra något roligt tillsammans. Legoland är allas största önskan. Falsterbo och en hyrd liten stuga, är Fredriks och min:o)

Javisst ja! Jag var ju på en arbetsintervju idag. Jag tror jag får tjänsten på 75%. Men det kommer inte att fungera någonstans. Resorna blir 1,5 tim/dag. Jag arbetar alla dagar någonstans mellan 9.00 -16.00. Det betyder att jag aldrig kommer att få tid att göra klart plattan. Så, utan att veta om de ringer imorgon eller inte, säger jag tack - men nej tack.

Vad skrev då rektorn tillbaka efter min "osnygga" uppsägning, kanske någon undrar? Jo såhär:

"Hej Gina.
Jag fick mina aningar när nycklarna låg i facket. När jag läser ditt mail så ser jag att du tänker rätt som kliver av direkt. Jag ser det inte som ett svek, du är nog bara ärlig mot dig själv.

Jag skriver en timrapport så att du får lön för veckan.

Lycka till med nya plattan!

Med vänliga hälsningar, XX"


Ny fundering... Jag kanske borde börja med healing och andlig rådgivning igen - men numera ta betalt för det;o))

Kommentarer
Postat av: Babs

Du gjorde rätt.. och jag hade rätt i min känsla.. önskar dig lycka till på din färd.. kram

2011-01-14 @ 09:51:12
Postat av: Anonym

Otroligt bra att ha en sån självinsikt som du har. Du har en känsla i skrivandet.Har du aldrig funderat på att bli författare ? inte bara musiken.

Lycka till!

2011-01-19 @ 00:39:48
Postat av: Gina

@ Anonym: Tack! Jo, visst har jag funderat, och snart blir det åka av:o)

2011-01-19 @ 16:06:34
Postat av: Vikaire

Kul att du påstår att lokalen är ostädad. Städas ju för din information två gånger i veckan av lokalvårade. Damning har förövrigt varit lärarnas ansvar fram till förra veckan.

2011-01-21 @ 10:22:49
Postat av: anonym

Newsflash: Det finns inga spöken.

2011-11-22 @ 12:25:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0