Spökbloggen del fyra!



I går kväll chattade jag på FB med vår fina päst som vigde mig och Fredrik i somras. Han följer med oss imorgon till skolan! Där går hans son nu. Där har han själv också gått. Han har musicerat i just de lokalerna, mått riktigt dåligt, fann ingen som helst ro. Förhoppningsvis kanske vi gemensamt kan hitta ett sätt få någon form av frid där. Hjälpa andarna mot ljuset så att de törs träda igenom "passagen" och bli där de borde vara. På andra sidan.

Jag har tillbringat dagen med att söka efter medium och andeutdrivare på nätet. Jag hittade väl ett tiotal i Sundsvallsområdet och skickade mailförfrågningar till tre av dem. Jag fick även kontakt med en kvinna som driver "Amuletten" och "Anderummet" - och hon föreslog just att jag skulle kontakta två av de jag redan skrivit till:o)
Som av "en händelse" kommer hon till Sundsvall imorgon och då ska hon och hennes vänner "som håller på med sånt här" träffas på Bishop, en pub ett kvarter härifrån och hon föreslog att jag också skulle komma dit. Självklart tänker jag göra det!

Hon skrev att vi setts en gång tidigare, för länge sedan, på just den puben. Att hon och hennes sällskap frågat om jag sökte någon när jag ensam kommit in i lokalen och antagligen sett smått vilsen och förvirrad ut. Kvällen slutade med att jag satt och pratade med dem och hon och hennes man följde med mig hem. Vi hade tydligen suttit och surrat halva natten. Av detta har jag faktiskt inget minne, men det ska bli både roligt och intressant att ses imorgon.

Kanske ropar jag "hej" lite för tidigt nu, men det känns faktiskt som om fler och fler pusselbitar hamnar på plats. Som om att hela utvecklingen är meningen. Med jobbet, just den skolan, just de lokalerna med de osaliga som huserar där. Jag vill gärna tänka så åtminstone. Det går rätt halvdant får jag väl erkänna...

Fast vad som dock förbryllar mig när man söker efter Vivsta skola på nätet, är att det är samma framställning på alla sajter som kommer upp, och alltså författat av en och samma person. Det är ju uppenbarligen känt som ett hemsökt ställe, men ingenstans finns något som tyder på att man försökt göra något åt det under årens lopp.

Så det är väl dags nu då? "HEJ"!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0