Tappa fokus/Bara barn...
Foto & © Elvira Jacobi
Jag var faktiskt riktigt kreativ och mixade lite musik i går ikväll. Började bena ut låten och gå igenom alla kanaler en stund efter sagoläsande och nattande av Thyra. Men så blev jag störd och irriterad över att hon sprattlade upp en fem, sex gånger med lika många ursäkter. Jag blev snart även tokig över att jag akut behövde gå på toa samtidigt som tonårsdotter III duschade. Hon behagade inte öppna dörren på över en halvtimme trots ett flertal påknackningar och böner från min sida om att kvicka sig på. Jag funderade nästan på att kissa i en hink och ställa in på hennes rum under tiden. Fast den var också inlåst i badrummet. Nästa gång det händer blir det kniv för att öppna dörren utifrån. Tappa energi. Tappa lust. Tappa fokus.
Jag blev också arg för att jag måste sitta och frysa med fönstret öppet när jag skapar och skriver, för annars blir döttrarna sura över att jag röker - vilket jag självklart önskar jag kunde sluta med, men inte klarar. Jag röker vanligtvis under fläkten, men det funkar inte när jag jobbar i studion. Tyvärr. Jag behöver ett rum. Inte ett mellanrum... Önskar dessutom att dottern som duschar mest och längst själv kunde sluta röka på sitt rum och stjäla mina cigaretter. Jag önskar att vi slapp bli ovänner var eviga morgon då hon inte kommer upp till skolan i tid, eller ens alls, som idag. Detta trots day-light-väckarklockan vi köpte i julklapp åt henne. Skulle gissa att hon inte använder den... Tappa energi. Tappa lust. Tappa fokus.
Ikväll ska jag finputsa texten till låten och eventuellt börja gasta in leaden. Om jag inte tappar fokus innan förstås.
Låten i fråga är inte ny utan skrevs tillsammans med duktige Carl-Fredrik Jensen strax efter 11:e septemberkatastrofen. Då hette den "Lonely Life" och finns på plattan "Like me" - som jag gissar att nästan ingen har hört, även fast den legat ute på Spotify en tid. Nu kommer den att heta "Bara barn". Jag tycker mycket om låten och jag hoppas jag kommer att göra texten samma rättvisa som den fick då, även om den inte behandlar samma ämne. Lyssna gärna på originalet/förlagan här: http://ginajacobi.se/wp-content/uploads/LonelyLife.mp3
Idag fick jag ett telefonsamtal från rektorn på skolan där jag var på intervju i torsdags. Han berättade att jag inte fått jobbet och jag sa att jag själv tänkt i samma banor, och att det ändå skulle ha krockat alltför mycket med andra åtaganden att jobba alla dagar i veckan. Passade på att önska honom lycka till med rekryteringen.
Jag har sett att det under dagen rått en viss trafik till min blogg från det ställe jag "sade upp mig" ifrån förra onsdagen. Hoppas de gillar det jag skriver:o) Eller åtminstone att inläggen inte gör att de får svårt att få tag i någon annan musiklärare. Så här i efterhand, när jag haft lite reflektionsmöjligheter omkring det hela, så hade jag nog grejat upp själva undervisningen - med extremt mycket jobb förstås - men inte i den lokalen. Den vill jag inte tillbaka till under några som helst omständigheter någonsin. Det måtte ha varit blandningen av komponenter som fick mig att ge tappt så snabbt. Var det bara barn eller tappade jag fokus?
Älskling, det var varken bara barn eller tappat fokus - det var ett uppvaknande. Fokus tappar du aldrig eller mycket sällan - alltså var det nåt annat. Jag tror att du fick en ny syn på vad du egentligen ska göra, vill och ska, och vad du själv kan hantera för att fungera - för nu har du ju provat på. Det glädjande är att du agerar utifrån detta för att gå vidare. Alla vågar inte det, fast alla kan...
Jag tvivlat inte ett dugg på vad du skriver om Herr M.W, han beter sig verkligen som ett svin. På grund av att jag ifrågasatte hans sätt att bete sig mot mina vänner så har han hängt ut mig på Facebook, skrivit hotfulla, provocerande och mycket fula mail till mig. Bland annat går han till personangrepp på min mamma. Och hans kompisar är inte sena att mailbomba mig med allehanda kränkningar.
@Lenkan: Håll fanskapet kort och försök att inte bry dig/er. Han är sjuk. Det enda som funkar på psykopaten är att ingnorera allt han gör. Gå absolut inte i svaromål! Han tröttnar till slut... åtminstone blir inte påhoppen lika frekventa efter...några år...suck. Sköt om dig! Jag blir gärna din vän på FB om du addar mig:o)
