Blod är tjockare än vatten?



Jag fattar förtås hur de tänkte - de som myntade själva uttrycket en gång för länge sedan. Men hur högaktuellt känns det egentligen idag, när det väl knappast finns en enda familj som inte på något sätt är ett sammelsurium av släkttrådar - ärvda som förvärvade. Det är olika mammor, pappor, mormödrar, farfäder, syskon och kusiner till höger och vänster. Låtsas, halv, styv, plast, surrogat, adoptiv, foster, bonus med mera, är ord som ofta läggs till som hemgjorda prefix före det "egentliga epitetet". Jag föredrar att kallas för Gina:o)

Det säger sig självt att det är en komplett omöjlighet att lyckas samla någon slags familj inför alla kalas, högtider och traditioner, men inte sörjer jag för det. Jag har ju själv bidragit med en betydande del för att ytterligare "strula till" det:o)

Men verkar ändå finnas många som vägrar ta in faktum - att kärnfamiljen inte längre finns. Möjligen existerar den en kortare tidsperiod någon gång under våra liv.

Det finns barn som inte vill träffa sina biologiska föräldrar. Det finns föräldrar som förskjuter sina barn. Det finns syskon som aldrig kommer att dra jämt, helt enkelt för att de är så olika. Det finns ex som aldrig släpper taget, men som likväl inte är fysiskt närvarande. Det finns relationer där man känner sig mer ensam och isolerad än om man vore singel. Det finns tusen orsaker till att bryta de så kallade "banden" vi anser oss ha. Och lika många att hålla fast i dem - eller hitta nya. Kanske starkare. Och sundare.

Jag vill väldigt gärna behålla alla de positiva band jag har med min ursprungsfamilj (de femtio procent jag än så länge känner till). Jag är alltid öppen för nya konstellationer. Konstigt vore det väl annars:o) Sen får det väl bli lite som det blir med vilka som är med här och där.

Som mor till fyra döttrar med lika många fäder, som dessutom har barn med flera mödrar - och de i sin tur till övervägande del är skilsmässobarn, har nya sambos och extrabarn, så inser jag - hastigt räknat, att om vi skulle vi ha någon slags släktträff lär vi bli minst 500 personer... troligen fler. Och då skulle vi nog inte skåla i vare sig blod eller vatten. Men jag måste medge - en sådan tillställning vore synnerligen intressant:o)

Kommentarer
Postat av: Cia

Det du skriver är alldeles sant o sunt i den värld vi nu lever i :) Måste berömma din blogg, den är personlig, fint skriven & intressant. Många Kramar Cia

2011-01-20 @ 07:42:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0