P.I.H. - "piller i hjärnan"!



Nu tycks det till sist ha hänt. Bara sådär - *poff* - och plötsligt blev jag tant! Jag har alltså hoppat över mensen i sex veckor och är definitivt inte gravid, även om magen tilllåter många att tro det. Förra gången detta hände var i i höstas då jag var fyra veckor sen och sedan blödde som en slaktad gris ungefär lika länge efteråt.

Vad jag märker nu är att jag inte tycks ha några hormoner i omlopp alls i min kropp - vare sig östrogen, gulkroppshormon, gestagen, progesteron eller testosteron. Mitt sinnestillstånd kan närmast beskrivas som att jag orkeslöst hasar mig fram i någon slags meningslös limbotillvaro. Jag vill inget särskilt, orkar heller inget, är inte direkt ledsen, inte heller glad, kan inte sova, svettas floder. Känner mig asexuell, ointressant, ascocial (även fastän jag tvärt emot senaste årets ofrivilliga tradition, faktiskt umgicks med vänner i helgen). Jag är en dålig och disträ mor och en grå, trist, snarstucken och purken partner.

Kanske kan jag inte längre hoppas på någon förändring av denna melankoli eftersom all produktion av "piller i hjärnan" tycks ha avstannat. (P.I.H. är en term som en av mina döttrar för många år sedan fick syndromet PMS förklarat för sig av sin gudmor;o)

Jag tänker givetvis ut en massa saker som skulle vara bra för mig att göra. Saker som jag skulle vilja vilja göra. Till exempel att ta promenader varje dag, sluta röka (åtminstone skära ner på skiten), låta bli chips, börja fridansa, lära mig bygga hemsidor för att avlasta Fredrik med hans firmauppdrag - så han slipper sitta hela kvällarna, måla klart beställningstavlorna till en väninna, sjunga in och mixa fler låtar till plattan - har ju för tusan 21 färdigskrivna redan nu - bleka utväxten i hårbotten, färga ögonbrynen, fila fötterna, ringa en vän osv...

Jag har ju sökt en del jobb, några av dem vill jag dock helst inte vill ha, men borde ta. Jag har beställt blanketter för olika kulturstipendier som jag troligen inte kommer att få - det var länge sedan jag erhöll något sådant - är inte varken ung eller särskilt lovande längre. Jag borde försöka fila mer på boken än att skriva här, hitta ett förlag som vill ge ut den, leta reda på ett produktionsbolag som kan boka en turné med mitt kanonband som faktiskt tackat ja - OM det någonsin blir av.

Men det stannar tyvärr mestadels vid bara tankar, för det enda jag har lust med är att laga konstig, komplicerad men god mat (även om jag själv sällan får i mig mer än kattportion), läsa en oerhörd mängd böcker, se på TV-program om operationer, samt försöka sova någon gång ibland. En företeelse som brukar infalla först sedan jag vet att alla har somnat och det är lungt (kan hända någonstans mellan 02-04). Därefter har jag jättesvårt att slappna av förrän alla - Fredrik, Thyra och dotter III säkert vaknat och kommit upp på morgonen vid sjutiden.

Men sedan - DÅ - efter att ha läst någon timme för att komma till ro, brukar jag mycket drömfyllt sova mellan 9.00 till 11.30. Fredrik tycker jag ska gå till en läkare för att få sömntabletter, men det bär mig totalt emot. Jag vill inte äta fler mediciner än jag redan gör och definitvit inga som gör mig kemiskt beroende. Kanske är det så illa däran att jag bara vill klaga över något! I så fall blir jag riktigt besviken på mig själv! Kanske behöver jag bara ett eget sovrum.

Åhh!!! Jag har ju ingen lust att tappa lusten! Jag som alltid hatat snack och lite verkstad! Och trist nog har den ansenliga mängd hälskostpreparat jag provat, inte fungerat - mycket på grund av mitt hjärtfel, höga blodtryck, B-12-brist och diabetes - faktorer som gör att vissa ämnen är direkt skadliga i kombination med de mediciner jag tar.

Fast jag kommer nog inte helt att ge tappt och rusa (linka) iväg till Myrorna för att få tag i blommiga städrockar heller! Även om de kan vara nog så piffiga - på en tjugoåring:o) Men vad jag förstått så har inte tanter i min ålder sådana nuförtiden och man vill ju ändå försöka hänga med lite grand... Det får nog bli mörkblå Coop-jeans med någon ärtig, gräll syntetstickad mönstrad tröja till... Och fotriktiga promenadskor. Och brun skinnjacka med muddar.

Jag VILL få LUST! Jag tror att en resa till Asien skulle fungera!

Kommentarer
Postat av: Raija Kouhia

hej där! Du behöver inte lida!!! Jag har haft hudcacer för några år sedan- dock frisk nu; SÅ FICK ju inga plåster etc..kanske lika bra! det finns ett jättebra hälsokostpreparat jag fick tips om: heter REMIFEMIN! Funkar till 100% lovar! Trodde inte på det men efter 3 veckor; hoppsan!-som sagt det kommer inte på En dag!- alla syndrom borta; sexlust inget fel på..inte irriterad, ledsen..you name it. Kommer en pyttevärmekänsla ibland; men inte såååå! Sexlivet bra! DVS inga torra slemhinnor! Härligt. Prova- du har inget att förlora:o)

2011-02-08 @ 20:16:54
Postat av: Gina

Hej där! Jätteglad att du är frisk:o) Men det där med plåster försår jag nog inte riktigt...

Av Remifemin fick jag värsta hjärtklappningen efter två dagar, så det vågar jag inte fortsätta med. Skönt att det fungerar för dig! kram/G

2011-02-08 @ 22:25:04
Postat av: Babs

det vanskliga med "ofarliga" hälsopreparat är att i kombination med ordinerade mediciner kan de skapa kaos i kroppen.. o få oönskad effekt.. :(

2011-02-09 @ 09:09:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0