Sönsvall...
Foto & © Elvira Jacobi
Sönsvall. Staden jag bott och verkat i sedan över 40 år tillbaka. Egentligen har jag alltid velat härifrån. Och jag har funnit tusen och en ursäkter för att bli kvar. Jag menar, hur snyggt pratar inte folk härifrån? "Men guuu! Kolla vicken göllig hönn på snöhöögen"! Och här är många ofta ute och går med "vangen" och säger "Äru dömm i hövve elle"?
Som om jämtskan skulle vara så störtskön då! Förstå hur mobbad jag blev för den utrikiska jag talade när familjen flyttade från Hammerdal till Sönsvall när jag var fem år. Jag började på lekis och blev ständigt retad när jag öppnade munnen. Och efter några veckor gjorde jag det knappt alls om jag inte absolut var tvungen.
Vad sägs om "Vö ske ma jara nuö? (Vad ska vi göra nu)? Je vårte sö jallöus. (Jag blev så otålig - fast på ett positivt sätt). Skitt ma fara i måra? (Ska vi inte åka imorgon)? Håkken e en dann? (Vem är han)? En annan lustig sak är att jämtskan sätter antingen a eller en före namn för att påvisa könet. A Gina å en Anesch, gett da spala schack hejjle tia? (Gina och Anders, måste ni spela schack hela tiden)? Sedan har den en mängd vokaler som inte går att stava till med vårt alfabet och som för många är svåra att uttala (märkte jag nyss på fredrik):o)
Kanske är det blandningen av dessa två svenska avarter av dialekter som har gjort att de allra flesta tror att jag är från Stockholm med tanke på hur jag sjunger. Jämtskans mera e-betonade ö:n har gjort att jag undsluppit Sönsvalls-ö:na. Sedan har jag nog tränat bort en del typiskt norrländsk, exempelvis starkt betonade r.
Men fixar man att sjunga på persiska, tre olika kurdiska dialekter, swahili, arabiska, franska, engelska, romani - så vore det väl attans om man inte skulle kunna uppbringa någon slags rikssvenska.
I själva verket tror jag ni förstår att jag tycker det är både fascinerande och jättekul med språk och olika dialekter. Och jag har med åren faktiskt också lärt mig uppskatta Sundsvall med dess omnejd. Det är löjligt vackert här - speciellt runt kusterna. Och stadskärnan går inte av för hackor den heller... så länge man slipper bo i den:o) Mer om ljud och oljud på Tullgatan följer...
Roligt inlägg ! Apropå dialekter så var det en värmlänning (från Bofors) som noterade att många företag ville vara internationella och därför slopade prickarna över ÅÄÖ. Dä gör inge bare di inte tar bört prickera över Boförs var hans kommentar.
Hej Gina,när ja flytta ner från Härnösand till Sundsvall då va´re inte nådigt att öppna käften. Sen ville folk veta om ja höll på Timrå eller Tunadal i hockey elr Giffarna resp. IFK Sundsvall i fotboll. Sen att man inte såg klok ut,gjorde inte saken bättre. Men efter ett bråk inte så långt ifrån där ja bodde på Haga,fick ja respekt. Ja slog ner antagonisten,och efter det va´re lugnt. Att ja själv sedan skapade mej ett rykte(du vet vad...)é en annan story. Men ja é glad ändå. Var glad att du har jämtlandsblod i dig,be proud.
