Kerstin och Bengt har fått hjärnsläpp!



En synnerligen trevlig helg har passerat. Igen! Jag inser att jag har tur! Som redan har, och träffar, nya (gamla) fina vänner:o) Det enda tråkiga med det är att jag kommer att mista dem, om inte jag dör före.

På fredagen kom vår godisar Gussie och Fredde hit med sina fyrbenta vildingar och vi spelade "Vem vill bli miljonär?" (och det ville ju alla bli!) på X-box, eller vad tusan det nu heter. Även en box rött stod bredvid och tömdes efterhand. Ingen kom längre än till 50 000 pix på egen hand, så efter ett tag struntade vi i att vara fyra spelare, vi liksom samkörde. Efter ytterligare en stund tröttnade jag och tvingade Fredde att "laga" sin ledande körstämma på nya låten istället. Och det tror jag han gjorde med bravur. Ska strax klippa hans insatser och kolla. Om jag orkar. Fredrik och Gussie satt under tiden och viskade och fortsatte sitt närmast maniska uppdrag - att vinna storkovan. Som mest kom de väl upp till 400 000 kronor.

Vid halv två tog jag mitt täcke och min kudde och drog mig in till Olivias rum, det tystaste i hela lägenheten, eftersom hon sov hos sin far. Gussie slocknade i soffan något senare och övriga Fredrikar hade "kalas" till 7.00! Något jag inte hade vetskap om.

Det var kanske inte särskilt konstigt att jag inte fick någon som helst kontakt med maken dagen därpå. Han svarade förvisso, men mest grymtande han. Och ibland några sammanhängande meningar... fast mest ofattbara. Jag försökte från nio-tiden att väcka honom, men gav upp vid halv två och tänkte att nu åker jag och Thyra själva iväg till Skatan. Till Kerstin och Bengt alltså. Vi hade sedan en vecka tillbaka bestämt att vi skulle komma dit och göra maten tillsammans. På utvägen skulle vi kika på Max Magnus Normans lägenhet, då det kanske kunde vara en variant för oss med tanke på boytan, och studion. Det var det inte - men vi ska försöka kränga en riktigt häftig målning till Fredriks arbetsgivare.

Whatever - när jag inte kunde få liv i mannen skickade jag ett par sms och bad om ursäkt för att "vi blir ett par timmar sena". Och det här tycker jag är jättejobbigt, ledsamt och pinsamt. Att Fredrik och jag missar så mycket tid på hans lediga dagar, eftersom han helst av allt vill sova. Jag tror det kommer att bli ett ännu större problem framöver om vi inte hittar ett sätt att lösa det på. Snarast. En slags halvvägsdeal. Fast det verkar som att han inte tycker det är ett problem. Rädd här. Och väldigt nygift.

Nåväl. Vi kom fram till Skatan vid halvfemtiden. Cobi gjorde mat tillsammans med Kerstin. Vi åt. Det smakade väl okay, fast jag tyckte jag misslyckades med både köttet, potatisen och såsen. Jag kan bättre! Än så(s)!

Kerstin och Bengt är fantastiska människor, och jag är så glad att vi fått kontakt igen. Efter trettio år! Men - de hade fått hjärnsläpp... (ett oöppnat spel i present för ett år sedan). Och jag med hjärnbrist förlorade halva hjärnan och satt inne på psyket flera gånger. Jag kom inte ut förrän jag hade fått ordentlig gruppterapi och blivit helt botad. Det kändes väldigt skönt. Bengt fick ju terapi av mig en massa gånger, men eftersom han verkar otroligt stabil och "grounded" kom han ju ut ur sessionerna gång på gång:o) Det blev en lång natt, och vi, förutom Kerstin, kom väl inte i säng förrän vid 5-tiden på morgonen. Lite skämsigt när man är gäst, att ens dotter är uppe med tuppen och Kerstin tog hand om både henne och barnbarnet som kom och hälsade på...

Jag bad en stilla bön att Thyra inte skulle berätta för fröknarna på förskoleklassen att mamma, Fredrik och hennes kompisar varit på psyket flera gånger i helgen... Kerstin försökte mörka till det hela genom att säga att ”det är där de säljer cyklar”. Thyra tycktes köpa det för tillfället i alla fall:o)

Jag körde hem till stan på söndagseftermiddagen för att laga mat. Mina fina tonårstjejer hade redan gjort pankisar, till Thyras stora glädje:o) Sedan behövde jag däcka en stund. Jag vaknade vid 22-tiden och hittade då en lapp skriven av Fredrik. Där stod "Jag har gått till Knaust för att hälsa på min syster som gift sig med Kenth idag". Jag blev så upprörd att jag skrev svar på lappen istället för att messa först;o)

Sedan slängde jag osminkad på mig några paltor och greppade en väldigt hög och stor, svart vas med höstväxter jag plockat från mammas trädgård och rusade iväg för att gratta dem. På en fin svit blev vi kvar en god stund, tårar trillade, glädjetårar såklart, champangen flödade och jag tyckte vid flera tillfällen att det var "dags att gå hem nu Fredrik". Deras bröllopsnatt och så vidare...

Jadå vi gick... till hissen tror jag... sedan ramlade vi ihop i en hög för att jag snubblade på trottoaren hemma - ett kvarter därifrån. Både jag och Fredrik har missklädsamma blåmärken idag.

Det var en tung, men mycket minnesvärd helg och jag vill verkligen tacka alla inblandade för inblandningen av oss - men måste också dessvärre meddela att nu blir det nog några lugna helger:o) För min del.

(Jo! Kerstin! Gåtan är löst! Det par du pratade med var Elviras far och hans nya kvinna;o)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej! Alltså, jag bara undrar. Kände ni varandra alls innan ni gifte er? verkar nämligen inte så. No hard feelings. /S

2010-11-14 @ 15:41:32
Postat av: Gina

Tja...vi hade väl känt varandra i fyra år och jobbat ihop musikaliskt i över tre...Vilket inte betyder att man automatiskt känner till sin väns sömnvanor;o)

2010-11-14 @ 16:39:12
Postat av: Anonym

Jag tycker inte att man känner någon på riktigt förrän man har bott ihop och det är ju då det krockar, med att hans sömnvanor irriterar dig, vilket de säkert inte gjorde när ni bara var vänner. Jag tycker bara att det är lite konstigt att du gifter dig så snabbt med tanke på alla smällar du har åkt på tidigare. Man brukar ju lära sig av sina gamla misstag.

2010-11-17 @ 08:12:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0